Sedan några år tillbaka har vi som i så många andra länder inrättat en Gala, som skall hjälpa till att marknadsföra idrotten som folkrörelse, tillsammans med att hylla de segrande under året. Själv avundas jag inte den kommitté som utser nominerade eller vinnare i de olika kategorierna. Det måste vara enormt svårt att väga starkast, mot snabbast, flest, bäst eller viktigast. Men det är så det går till och av alla prestationer som belönats vid tävling under året, kommer en att uppmärksammast med ännu ett pris.
Dessutom finns ett par specialpriser som delas ut. Ett som SVT-Sport delar ut till någon eldsjäl, samt Jerring-priset som hela befolkningen i landet får vara med och rösta fram vinnaren till. Kanske det enskilt mest demokratiska pris som delas ut under denna gala, eftersom alla får vara med och rösta oavsett kunskapsnivå och sportslig hemvist.
Men demokrati verkar inte vara någon som engagerar särskilt djupt, när det kommer till tävling. Särskilt inte resultatet av det demokratiska utfallet. Märks kanske mest tydligt i vår riksdag till vardags, men också vid denna gala. Allt från väletablerade journalister till röster ur folket, höjer tonen och kräver att framförallt Jerring-priset skall läggas ned. Allt eftersom de vill omyndigförklara de som engagerat sig och röstat, på den de själva inte röstat. Demokrati á la sport! Skulle vara intressant om man inför omröstningar och tvingades kvalificera sig för valdeltagande, hur skulle det se ut och vem skulle stå för urvalet?
Det märkliga har nu hänt att årets värdige pristagare Peder Fredriksson, nästan bett om ursäkt att han vann det i år precis som förra året, genom att föreslå en ändring av namnet på priset.
Vad är det för fel på folk som startar ett drev mot honom och priset i sig, bara för att deras åsikt inte vinner? Det enklaste av alla priser på gala att dela ut, flest röster=vinst.
Och visst, om jag förstått det rätt så är det radiosportens lyssnare
som ska rösta fram årets idrottsprestation, enligt reglerna. Frågan är bara vilken radio och vilken sport det då är man ska utgå ifrån. Hur ska röstningen gå till? Ska alla som bara lyssnat på sport få rösta? Kanske är det då dags att ge priset till den journalist som bäst kan förmedla fakta, spänning och känsla som borde få priset. Vet i alla fall hur jag skulle rösta då:
Roberto Vacchi, som i min mening är den främste sportjournalisten i Sverige, skulle få min röst.
Men det är inte bara Jerring-priset det stormar runt. Även årets manlige idrottare ser jag har fått sig en rejäl omgång. Det verkar som om trenden att kränktheten ska styra. Prisas inte "min sport" så kränker ni mig. Man resonerar som barn i tre- fem-års åldern och har kanske stannat där i utvecklingen också. Idag verkar det vara lönsamt och den enskilt bästa taktik som finns för att vinna gehör. Detta med att prisa de som redan prisats, är tydligen ännu en form av att kränka. kanske skulle man vända uppochner på hela galan och bara dela ut priser till okända sporter och utförare som finns på baksidan av idrottens måne? men då skulle väl man kränka den som anses vara mer doldis än någon annan...
Själv tycker jag gala var väldigt bra generellt!
Skönt i alla fall att de krystade "humorinslagen" tagits bort, där det skulle ironiseras över deltagarna. Behovet av detta fattade jag aldrig, när betraktarna redan står för detta...
Måste säga att Jill Johnssons framträdande var magnifikt och framförallt live! Det var verkligen på riktigt, precis som idrott är när den är som bäst! Själv har jag svårare med samplingar och effekter, trots att det var en DJ med trumstockar. Helt ointressant musikaliskt, men den som gjorde ljusshowen tjänade nog en hacka!
Nu ser jag fram emot OS, där Robban ska förutom att kommentera skidåkningen också kommentera invigningen. Det tror jag blir en höjdare!
Hittar tyvärr inget klipp på Jill från Idrottsgalan,så det blir Peter Gabriel som avslutar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar