Det är spännande att resa! jag älskar verkligen resandet och möjligheten att se nya kulturer och möta nya människor. Man behöver inte alltid resa särskilt långt för att få en upplevelse och mycket kan hända bara man beger sig ner i källaren där man bor...
Men idag är jag i Varberg! Kom hit igår och ska stanna till lördag. Lite kul kvällsjobb och en del ledighet väntar på mig! Varbeg kan man ju tycka, är lite väl svenskt för att bjuda på språkförbistringar, särskilt som den halländska dialekten inte är särskilt utbredd bland personalen på hotellet jag blivit inkvarterad på. Rikssvenska är det som gäller.
Men trots att vi pratar samma språk och använder helt normala ord och uttryck som "öppettider", "säg bara till om du behöver något", "jag finns här för dig" och "jag fixar det", så verkar dessa uttryck inte ha samma innebörd här som hemma!
Jag märkte redan vid incheckningen igår att inte allt var som jag trodde. Min entré på hotellet var strax efter 18 och lillkillen i receptionen bad mig vänta. Jag väntade och han verkade inte särskilt stressad över något, inte förens en äldre kvinna kom sättande i korridoren. Då fick han något ändrad färg i ansiktet och försvann genom en skjutdörr som gled igen med en sällan skådad kraft. Kvinnans ringande på diskklockan väckte säker en och annan från sanatoriets kyrkogård runt hörnet. Det tog inte särskilt lång tid innan en grånad man med bekymrad blick tittade ut genom skjutdörren och samtidigt som han bemötte ringaren av reception, så kunde man ana den lätt vaxade frisyren på lillkillen som nu försökte köra osynlighetstricket och helt obemärkt dyka upp framför mig.
Lillkillen visade sitt bredaste leende och frågade vad jag ville, "jag finns här för dig!"
Incheckning sa jag, det ska finnas ett rum reserverat för mig, Jag heter.... Hann inte säga mer innan Lillkillen avbröt mig med: "Du måste checka ut innan 11!"
"Jo det vet jag", sa jag men nu vill jag checka in.
Jag vet inte vad som hade hänt innan jag kom dit, men mitt i diskussionen mellan ringaren och gråben så visar det sig att osynlighetstricket inte hade fungerat och en ilsken stämma tillsammans med en generalspekning deklarerade: "Det var han!" och visade på lillkillen.
Nu kokade stämningen runt disken och jag frågade om jag bara kunde få ett parkeringskort, så jag kunde parkera bilen innan vi fortsatte incheckningen. Gråben fixade kortet i en handvändning och medan jag vände ut mot bilen kunde jag hä
öra lillkillens stämma igen: "Du måste checka ut innan 11!"
Nu var det drygt två och ett halvt dygn tills dess så jag kände mig inte särskilt jäktad över det.
Väl inne igen hade dispyten lagt sig och jag kunde kvittera ut tre nycklar till ett enkelrum. Frågade aldrig, utan bara konstaterade.
Det finns ett Spa på hotellet! Idag när det regnade som värst, tänkte jag dra nytta av faciliteterna och bada lite varma bad. Drog mig mot repan igen och möttes åter av lillkillen. Hans första fråga var: "Skaru checka ut?"
"Nej, jag blir kvar till lördag, men jag tänkte besöka ert Spa!"
"Det kostar 650 spänn och så lägger du handduken och badrocken i tvätten när du går ut!"
650 kronor för ett bad tyckte jag lät dyrt och frågade hur länge badpasset räcker?
"Vaddå räcker? Vi har öppet till 23 och när du är klar lägger du handduken och badrocken i tvätten!"
En trevlig Spa-terapeut hörde vår samtal och flikade in att avgiften för Spa räckte ett dygn. Hon förklarade att det ingick ett kit, med tofflor, badrock, handduk, skåp och necessär.
"Jag fixar det åt dig!" sa lillkillen och försvann in i troligen något som var ett mausoleum, för han kom inte tillbaka.
Efter en stund och viss förvirring där de ville ha betalt en gång till för Spa, så fick jag mit kit och kunde bege mig till poolen.
Det var rätt mycket mänskor som hade kommit på samma idé som jag och flera barnfamiljer fanns där med tillhörande vattenlekar och sjunkbomber. En i personalen sa att de kunde vara bra att komma lite senare, för då har barnfamiljerna gått. De hade ändå öppet till 23, så vid 20 tiden kunde jag räkna med att i princip vara själv i hela anläggningen. Knatade dit strax för 20 och upptäckte att alla delar var stängda. Fick reda på att specialavdelningen med olika tempererade bassängen och bubbelbad alltid stänger 19 och saltvattenspoolen, var extra stängd. Ett nytt uttryck för mig, som tydligen betyder att ingen personal finns så då stänger vi fast vi sagt att vi har öppet till 23.
Med tanke på mitt väldigt lilla utnyttjande av Spa, frågade jag om det kunde förlängas mer än dygnet som ingick, eftersom jag blivit hänvisad en tid då det var extra stängt.
Så brukar det aldrig göra, så det kunde de inte bistå med idag.
Efter en segdragen diskussion gav jag mig och insåg att ett femminutersdopp i bassängen kostade 650 pengar. Började bli hungrig och gick för att byta om till middagen. Som blev en historia i sig.
När jag passerade repan på väg mot restaurangen ropade de efter mig: "Säg till om du behöver något!"
Tålamod: Ge mig tålamod!
torsdag 9 juli 2015
måndag 6 juli 2015
Kommunens kulturella kullerbytta knäcker konsten
Jag älskar sommaren!
Det finns så mycket som tilltalar med sommaren; värme, sol, ljusa kvällar, uppsluppenheten och möjligheten till lättillgängliga aktiviteter. Det är så mycket som lever upp som under större delen av året legat i en påtvingad dvala, men som under sommartid lockar människor att krypa ur sin skyddande vinterskrud för att uppleva och delta i olika kulturarrangemang. Man kan verkligen känna vilket uppdämt behov av vilja till gemenskap det är som släpps löst under fina sommardagar. En drivkraft som jag tror är viktig att ta vara på.
Läste för en tid sedan en utredning som påtalade vikten av kulturen i samhället. Utvecklande både för grupp och individ. Ett bra kulturliv bidrar till en bra kommunikation och livsmiljö, något som inte är helt oviktigt för hälsan. Det intressanta med det är att till och med vissa myndigheter har tagit till sig detta och från några år tillbaka är t.ex körsång avdragsgillt som friskvård. Ett mycket bra initiativ som säker går att utveckla.
Just sjungandets positiva hälsopåverkan skrivs det om varje vecka nu för tiden så nu hoppas jag att vårt trendkänsliga Sverige anammar det och att vi i slutet av sommaren möts av allsång och balladbrum, vart än vi går. Det vore något för stadens kontor för Miljö&Hälsa att ta tag i och driva framåt, eftersom det handlar just om Miljö&Hälsa.
Det pratas mycket om centrumdöden. Här skulle Miljö&Hälsa säkert kunna bidra med stimulans för ett ökat kulturutbud, som skulle få centrum att livas upp extra mycket under sommarhalvåret. Tyvärr så verkar det inte som om nämnda avdelning arbetar i den positiva stimulerande änden av verkligheten, utan är den som ska se till att begränsa möjligheterna för de som vill satsa på kulturevent av olika slag. På så sätt minskar man inte bara utbudet av kultur i sig, utan man tar även bort ett antal arbetstillfällen för en bransch som redan har svårt att få ekonomisk bärighet.
Resultatet blir en allt mera undanskymd plats för kulturen, samt en stor segregering i kulturarbetares möjligheter samt de kultursökande att hitta just det den typ av kultur de vill bli stimulerade av. Den offentligt drivna kultureliten gynnas i förhållande till den privatfinansierade både i omsorg och finansiering. Den grupp som redan är hårt pressad och skulle må bra av ett införande av KUT-avdrag begränsas ytterligare av inte allt för sällan helt obegripliga regler och tillståndskrav.
Det är tragiskt att höra vilka villkor som ges för de som vill bjuda på kulturevent, ställs inför. Sommartid verkar dessa också eskalera i sin obegriplighet. Hänsyn skall tas, men tolerans inte ges. Vill man ge sitt ställe en prägel och kontinuitet under sommartid, är det allt annat än lätt, då begränsningar är det Miljö&Hälsa kan erbjuda.
När vi nu känner till de hälsobringade delarna och de kommunikativa fördelarna med ett rikt kulturliv, anser jag att Miljö&Hälsa, borde bli mer anpassade till verkligheten och arbeta för ett öppnare samhälle genom att vara mer stimulerande. Tänk vad spännande det skulle vara av att varje dag mötas av ett kulturellt levande centrum, istället för en steril jantelagsorienterad stadskärna som får ha lagom kul, lagom sällan och på ett otroligt lagom sätt.
Vågar vi släppa lite på ramarna så får vi säkert bättre kommunikation, större hälsa, ökad handel och fler arbeten. Själv tror jag det skulle vara bra och jag skulle älska sommaren ännu mer!
Det finns så mycket som tilltalar med sommaren; värme, sol, ljusa kvällar, uppsluppenheten och möjligheten till lättillgängliga aktiviteter. Det är så mycket som lever upp som under större delen av året legat i en påtvingad dvala, men som under sommartid lockar människor att krypa ur sin skyddande vinterskrud för att uppleva och delta i olika kulturarrangemang. Man kan verkligen känna vilket uppdämt behov av vilja till gemenskap det är som släpps löst under fina sommardagar. En drivkraft som jag tror är viktig att ta vara på.
Läste för en tid sedan en utredning som påtalade vikten av kulturen i samhället. Utvecklande både för grupp och individ. Ett bra kulturliv bidrar till en bra kommunikation och livsmiljö, något som inte är helt oviktigt för hälsan. Det intressanta med det är att till och med vissa myndigheter har tagit till sig detta och från några år tillbaka är t.ex körsång avdragsgillt som friskvård. Ett mycket bra initiativ som säker går att utveckla.
Just sjungandets positiva hälsopåverkan skrivs det om varje vecka nu för tiden så nu hoppas jag att vårt trendkänsliga Sverige anammar det och att vi i slutet av sommaren möts av allsång och balladbrum, vart än vi går. Det vore något för stadens kontor för Miljö&Hälsa att ta tag i och driva framåt, eftersom det handlar just om Miljö&Hälsa.
Det pratas mycket om centrumdöden. Här skulle Miljö&Hälsa säkert kunna bidra med stimulans för ett ökat kulturutbud, som skulle få centrum att livas upp extra mycket under sommarhalvåret. Tyvärr så verkar det inte som om nämnda avdelning arbetar i den positiva stimulerande änden av verkligheten, utan är den som ska se till att begränsa möjligheterna för de som vill satsa på kulturevent av olika slag. På så sätt minskar man inte bara utbudet av kultur i sig, utan man tar även bort ett antal arbetstillfällen för en bransch som redan har svårt att få ekonomisk bärighet.
Resultatet blir en allt mera undanskymd plats för kulturen, samt en stor segregering i kulturarbetares möjligheter samt de kultursökande att hitta just det den typ av kultur de vill bli stimulerade av. Den offentligt drivna kultureliten gynnas i förhållande till den privatfinansierade både i omsorg och finansiering. Den grupp som redan är hårt pressad och skulle må bra av ett införande av KUT-avdrag begränsas ytterligare av inte allt för sällan helt obegripliga regler och tillståndskrav.
Det är tragiskt att höra vilka villkor som ges för de som vill bjuda på kulturevent, ställs inför. Sommartid verkar dessa också eskalera i sin obegriplighet. Hänsyn skall tas, men tolerans inte ges. Vill man ge sitt ställe en prägel och kontinuitet under sommartid, är det allt annat än lätt, då begränsningar är det Miljö&Hälsa kan erbjuda.
När vi nu känner till de hälsobringade delarna och de kommunikativa fördelarna med ett rikt kulturliv, anser jag att Miljö&Hälsa, borde bli mer anpassade till verkligheten och arbeta för ett öppnare samhälle genom att vara mer stimulerande. Tänk vad spännande det skulle vara av att varje dag mötas av ett kulturellt levande centrum, istället för en steril jantelagsorienterad stadskärna som får ha lagom kul, lagom sällan och på ett otroligt lagom sätt.
Vågar vi släppa lite på ramarna så får vi säkert bättre kommunikation, större hälsa, ökad handel och fler arbeten. Själv tror jag det skulle vara bra och jag skulle älska sommaren ännu mer!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)