Är politikerna största hotet mot demokratin?

Igår var det partiledardebatt på TV. Blev någon något klokare över hur landet leds eller hur oppositionen vill leda? För egen del blev jag inte särskilt imponerad av varken budskap eller debattnivån. Den bästa insatsen gjorde Mats Knutsson som tillrättavisade Gustav Fridolin, det säger väl en del om innehållet. Jag förstår att ungdomar inte sätter någon större tillit till det politiska systemet vi har, när företrädarna håller sandlådenivå. Läste om en undersökning som Novus gjort, som presenterades i Aftonbladet, där ungefär varannan ung önskar att Sverige styrdes av experter och inte av Regeringen. Det är inte svårt att förstå när man har partiledardebatten i minnet.

Tilltron till demokratin minskar! Redan vid en sådan mening borde politiker i alla läger, nyktert fundera på sitt eget ansvar för detta. Jag har varit politiskt intresserad sedan slutet av 70-talet och försökt följa debatter, samt ta ställning till deras innehåll. Men: "Politik handlar inte om hur världen ser ut, utom hur politiker vill att vi ska se den!" Så det har varit ett omfattande jobb att kolla fakta i efterhand.
Jag har genom åren träffat väldigt många politiker från olika partier, samt politiskt intresserade från olika ideologier. Vissa har jag fått förtroende för som rejäla människor med en agenda och vilja att påverka landet i en riktning som de anser som rimlig. Vi har inte alltid haft samma uppfattningar om vad som är rimligt, men att ta del av olika tankesätt är både bildande och upplysande om hur olika vi tänker beroende på utbildning, erfarenheter och faktisk kunskap. Tar vi tillvara dessa skillnader och lär oss av varandra så finns det stora möjligheter till framgång.

Tyvärr så har jag också träffat på många politiker och givetvis politiskt intresserade som har väldigt dålig allmänbildning och en agenda som mer handlar om maktutövning än om ledarskap och välvilja. Problemet där verkar vara att man grävt sig en grop att stå i, när man betraktar världen och hellre försöker smutskasta sin omgivning än föra ett resonemang med den. Så var det historiskt sett också, på den tiden då det var svårare att kontrollera faktan i debatterna.
Problemet med politiken idag är att uttalanden snabbt synas och innehållet kan falla platt, om det är dåligt underbyggt. Tillgängligheten till fakta för allmänheten är större idag än någonsin förr och kan ställa till det för de som inte kan hantera detta. Därför blir dessa politiska debatter också ett spel för galleriet och mer en känsloyttring om olika partiers ställning i förhållande till varandra, än ett konkret idéforum. Där anfall är bästa försvar och viljan är att svart-, eller för den delen brunmåla sina opponenter, istället för att presentera en lösning, för den verklighet vi blivit inledda i.

För samtidigt som partierna laddar för att konfrontera varandra, så pågår livet utanför deras arbetsplats. Den verklighet som de ska skapa förutsättningar för, men många verkar förvånansvärt okunniga om. Dessutom verkar flera vara förvånade över att det kommit en Nazistisk organisation i dagen, NMR, nu när man i flera års tid försökt koppla SD till Nazismen. Ju mer man försökt isolera människor i landet desto mer utbredd har extremismen blivit. Konstigt? Inte om du frågar mig! Dessutom regerar S med hjälp av ett annat extremparti med tvivelaktig bakgrund. Är det verkligen ok och har landet blivit stabilare? Frågan är om inte den eviga agenda om Vinster i Välfärden mer har raserat arbetet med att skapa ett tryggare Sverige för alla, då man valt att vända fokus från verkliga problem som bör åtgärdas.

Gör man anspråk på att vara ledare för ett land, borde man sansa sig och ta in verkligheten och koppla sitt engagemang dit, där medborgarna och den företagsamhet som landet ska byggas på, finns. Det parlamentariska läget är bekymmersamt för de som vill agera allsmäktigt, men det är också skapat av demokratin och bygger på våra fria val som är demokratins grundval. Resultatet av valet ska ses mot bakgrund av tidigare politisk styrning av hjärtefrågor. Kan man som ledare inte hantera demokratin, ska man kanske inte heller göra anspråk på att vara ledare i den heller.

Det som pågått under de senaste fyra åren inom politiken är väl närmast att betrakta som en fars, skriven av Ray Cooney, om man vill uttrycka sig snällt.. Det underlättar när man tittar på en debatt att ha inställningen att det är en fars, då kan man i alla fall få lite behållning av den. Tyvärr verkar en del ta debatten på allvar och samtidigt ser bristerna med demokratin. Resultatet att de hellre vill se experter sköta landet. En reaktion som är lätt att förstå. Men vad händer med Sverige om ungdomarna som ska ta över landet, inte tror på demokratin? Kommer vi få det bättre då, om vi inte alls kan påverka?

Tyvärr så verkar det som om dagens toppolitiker tappat fotfästet och inte inser att de själva kanske är det största hotet mot demokratin, genom att de urholkar förtroendet för densamma. Genom att uttala sig okunnigt, eller kanske till och med ljuga, stärker inte förtroendet för systemet i sig. Jag skulle vilja se en omstart av demokratin i Sverige, där ledarna visar respekt för oss som lever och verkar här, samt för demokratin. Demokrati är inte alltid en enkel väg, men en väg som bör vara den mest lockande om den sköts på rätt sätt.

Skatt och att skatta ur skogen, tankar när jag plockar svamp.

Det är höst och löven börjar falla av träden. Det är vacker och skönt att gå i skogen. Försöker själv tillbringa så mycket tid jag kan där. Det känns som en asyl för själen att traska genom skogsmarker. Många är tankarna som far genom huvudet, när syrenivån är hög i den luft man andas. Jag blir både lätt filosofisk och poetisk när jag släpper taget om vardagen och ger mig hän i den natur vi alla har tillgänglighet till, via den fantastiska Allemansrätten.

Hösten är mognaden och skördens tid. Det är då vi kan tillgodogöra oss det som naturen ställt på tillväxt, eller det vi själva odlat fram. Det en del av alla livets cykler som kommer till en ände, för att sedan börja om igen. När man ser tillvaron över ett år, så är det kanske ett perfekt tidsfönster som öppnar sig och det blir lätt att följa ordningen via de naturliga skiftningarna i årstiderna. Man kan lätt förklara både sådd, tillväxt, skörd och återhämtning.

Men så har vi de cykler vi inte själva är involverade i, mer än själva skördandet. Tänker då främst på bär/svamp och jakt. Det som vi skattar ur naturen varje år utan att vi egentligen behöver ägna oss åt att driva upp dessa möjligheter till komplettering av plastförpackade matvaror. Man brukar kalla det att vi "skattar av vad naturen kan ge". Jag tycker det är ett rätt bra uttryck som manar till både eftertanke och aktiv balansering. Det kanske också lockar till lite lateralt tänkande, eller borde i alla fall göra det.

Hur mycket vi kan skatta ur naturen har att göra med en mängd faktorer. När det gäller bär och svamp, handlar det mycket om väder. Vi påverkar vårt klimat, så att försöka vara så klimatsmart som möjligt ger en bättre förutsättning för återväxt. När det gäller jakt finns det ännu en parameter att ta hänsyn till och som direkt inverkar på reproduktionen, det är avskjutningen. Medan växtlighetens återväxt artar sig efter klimatet kan, djurens återväxt helt förstöras av för obalanserad skattning. Så vi kan se på olika sätt då det gäller att hämta varor ur naturens skafferi; De bär och svampar som blir kvar i skogen ruttnar bort och nya kommer, medan om vi skjuter sönder en viltstam, har den väldigt svårt att återhämta sig, i alla fall inom ett så kort perspektiv som ett år.

Skattning är ett komplicerat system som måste säkerställa återhämtning och fortsatt tillväxt.

För inte så länge sedan presenterade Regeringen sin höstbudget. Vem och hur man hade räknat, framgick inte, men det var i alla fall Magdalena Andersson som bar fram den. Varje år det sker, funderar jag på kopplingen att skatta ur naturen på ett sätt som gör att den kan återhämta sig och växa till och hur en statsbudget ger samma möjligheter för både individer och företag. Det är ändå vi som skall producera den skatt som regeringen sedan sätter sprätt på. Årets budget var väl kanske den mest genomskinliga "köparösterbudget" jag någonsin sett.

Kan inte låta bli att tänka på då jag själv höll på med jakt, i ett stort jaktlag, där meningarna om avskjutning gick brett isär. Dels fanns det några som höll med mig om vikten av natur- viltvård och en klok avskjutning där vi skattar främst de djur som inte är reproduciva. Det var kanske att komplicera för vissa som gärna vill skjuta på första bästa djur de ser. Det fanns en stor falang av dessa. Tror den kom ur någon form av tanke att man själv blir en bättre jägare om man får skjuta som man själv vill. Problemet med dessa tankar, som vi också såg verkningarna av var att återväxten hämmades. Man hade förväxlat skattningen av djur med skattningen av bär och svamp.

Själv funderar jag på om inte vår Regering gör samma tankevurpa med sina skattehöjningar. Man verkar tro att man kan skatta ut hur mycket som helst, utan att det påverkar reproduktionen på skattemedel och de som ska leverera dessa. Du och jag. Allt för att skjuta in sig på potentiella väljargrupper. Som sagt så är ett år ett bra tidsfönster att följa en cykel av tillväxt och skördande. Regeringen har med all önskvärd tydlighet spridit utsäde som de ska dra nytta av för egen del om ett år. Det finns en osundhet med skattemedel och det är att de som ska fördela dessa inte är med i produktion av dem. Man verkar tro att de växer fritt och kan skördas ohämmat.

Det finns alltid minst två sätt att hantera ekonomi, när det gäller balansen mellan intäkter och utgifter.  Man kan antingen utgå från utgifterna eller intäkterna. Själv tror jag det är dags att vår Regering börjar se över utgifterna och inte springer runt som Pojken med Guldbyxorna. Jag förstår drömmen om att kunna spendera hur mycket pengar som helst. Men vi behöver en långsiktighet och inte en plan för hur S ska vinna nästa val. När man nu läser deras budget där nya utgifter presenteras, kan jag inte låta bli att tänka, hur länge kan detta pågå?
Troligtvis i någon form till valet är över och Stefan Löfven återigen kan säga: "Det är helt andra förutsättningar nu", och på så sätt klara sig undan en dålig balansering av skatteuttag. Så står många där med lång näsa igen och undrar vad som hände denna gång. Ungefär som efter förra valet.
Den jobbpolitik S gick till val med förra gången har havererat totalt och då tar man fram den stora kanonen och skjuter till bidrag, istället för underlättnad av företagande och anställning. De faktorer som skapar skattemöjlighet.

Är det inte dags att avkräva Regeringen ett ansvar att agera på ett nyktert och balanserat sätt, istället för att handla i egen sak för att försöka säkra sin egna position. Det är sånt jag tänker på när jag plockar svamp.