Jag vet inte om det går att peka på en enskild sak som gjort att skolan i Sverige ständigt är i blåsväder. Det verkar finnas många som i alla fall är överens om att den är kass på alla sätt och alla försök att styra upp den gör att den blir till det sämre. En socialt engagerad person som jag kan inte låta bli att fundera en hel del över varför vi hamnat i detta uttalade kaos.
Jag har själv passerat 50 och gick i skolan under 70- och början på 80-talet samt en vända till i slutet på 80- och början på 90-talet. Så länge jag kan minnas och i alla år har det pratats om hur dålig den Svenska skolan är samtidigt som den presenteras av politiker som "världens bästa skola". Under mina skolår sänktes konstant kunskapskraven, det fanns väldigt lite möjlighet att hitta och välja en skola och pedagogik som jag kunde blomstra ut i och synen på skola var att den var ett nödvändigt ont. Ingenting av detta skapar en bra miljö för studier och glädje i att lära sig saker. Jag klarade mig ändå rätt bra betygsmässigt under dessa förutsättningar men vad är det värt internationellt?
Ibland tror jag att vi själva slutat rannsaka vart vi står i jämförelse med andra länder och deras utveckling eftersom vi blivit matade med de politiska flosklerna "att vi är bäst" under decennier. Inte kan det vara kunskapsinnehållet i skolan som avses då kunskapskraven i skolan störtdök under parollen "alla ska med". Själv hade jag gärna sett en paroll som att skolan är till för alla att förkovra sig i med stöd efter de egna förutsättningarna. För även om vi är en stor grupp människor så är vi alla individer med olika förutsättningar och förmågor som vi måste kunna hantera och ta hänsyn till, från vaggan till graven.
Vi har fri skola och skolplikt, som till kostnadsbelastning per person som nyttjar den är väldigt liten och till större delen osynlig via skattsedeln. Frågan är då om det är finansieringen av skolan som gjort den till "världens bästa"?
Hur hanterar vi att den är fri? Är vi som föräldrar tacksamma och försöker få våra barn att tillgodogöra sig så mycket kunskap som möjligt eller är den ingenting värd eftersom den är gratis?
Samma fråga kan vi ställa till alla elever. Även lärarna, skolledningar, skolöverstyrelse mm. mm borde kanske ta och se över både nyttan, mening och attityd runt skolan och alla utbildningsformer som skall hjälpa oss i Sverige att kunna hantera den allt växande internationella konkurrensen. Är det kanske dags för en skolavgift?
Emellanåt verkar det som om både föräldrar, elever och skolledning ser skolan som ett förlängt dagis. "Barnpassning till myndighetsåldern". Det är ett attitydsproblem som vad jag förstår är det mest svårbemästrade och det som stjäl mest resurser från att låta skolan vara en skola. Här måste framförallt föräldrar ta sitt ansvar.
Om vi tittar till dagens system där det vuxit ut en marknad för friskolor, så tycker jag att den är bra. Jag var med när min dotter gick i gymnasievalstankar och vi besökte skolor och gymnasiemässa och hon fick möjlighet att få en inblick i hur olika skolorna arbetade och kunde själv känna in var hon trodde att hon skulle trivas bäst. En möjlighet som inte fanns på min tid och som kunde ta sig uttryck i att man valde skola istället för linje och vice versa, för att slippa vara på samma plats som personer som inte gjorde en gott i högstadiet. Det var en inte alltför lyckad lösning.
Under åren har skolan fått utstå mycket kritik och man har pekat på de stora skillnader i resultat för olika skolor och problemen med detta. Nu när man har möjlighet att välja, så trodde i alla fall jag att meningen var att de skolor som inte håller måttet inte heller väljs och därför slås ut. Någonting som inte var möjligt i det förra systemet. Ger inte det också en möjlighet för de enheter som fungerar bra att visa upp sig och låta andra ta lärdom av?
En annan intressant del med skolan som jag intresserat mig för är den så kallade "missmatch" som råder mellan skola och yrkesliv. Det är svårt för företagare att hitta rätt personer med rätt utbildning. Själv tror jag och har även en del erfarenhet av att det är ett alldeles för stort steg från skola till arbetsliv. Ett arbete innehåller inte långa håltimmar och tid att planera allt själv utan det ställs krav på ansvarstagande att fullfölja en uppgift under en arbetsdag. Just där tror jag man gör en stor miss i skolan med att ha alldeles för mycket egen tid och för lite lärarledd tid. Man lär sig inte kontinuitet.
Men det största problemet med skolan som jag ser det är den politiska styrningen. ATT den är politiskt styrd. Det är ett välkänt faktum att föräldrar gärna skyddar sina barn. Hur kommer då politiker ur olika läger åt varandra bäst, jo genom att slå på skolan vilket får föräldrar (en stor aktiv väljargrupp) att reagera rent känslomässigt. Man vinner en kortsiktig politisk kamp men trasar söner förutsättningarna för alltför många barn som man säger sig vilja värna om.
Tyvärr verkar det inte finnas eller har funnits någon långsiktighet att tala om. Förändringar görs utan vettiga utvärderingar och efter alldeles för snabba slutsatser.
I detta överkontrollerande Sverige borde det inte vara alltför svårt att få till ett kontrollorgan som följer upp skolornas arbete på ett vettigt sätt och ser till att läromedel, utrustning och bemanning följer givna direktiv. Låt sedan skolorna utveckla sin säregenskaper och låt eleverna dra nytta av de olika uppläggen som finns, för att hitta det som just de trivs med samtidigt som man ger lärare och elever studiero och möjlighet att utvecklas. Föräldrar engagera er i era barn och ge dom stöd i val och skolarbete så har de bättre möjlighet att möta arbetslivet med större valfrihet och kompetens. Det fria valet gör demokratin starkare.
