Sitter en lite gråkall höstdag med ett gäng människor, alla med en lite brokig bakgrund men med ett väldigt stort hjärta och driv i det de håller på med. Vi träffas lite då och då på lite olika ställen för att ha något som kan liknas vid ett pep-talk, där vi delar med oss av händelser och erfarenheter som kan vara intressanta för varandra för dagen, eller framtiden. Ofta har vi någon aktivitet för oss, men idag blev det inte så. Kanske spelade vädret in en del, även om vi brukar anpassa oss väldigt bra efter de förutsättningar som gäller. Idag blev det dock lite extra tungt och det som annars brukar vara roligt och inspirerande, kom att bli tungt och nästan deprimerande.
Som den betraktare jag är, så tittade jag lite utifrån på oss och försökte förstå vad som gjorde att dagen inte alls blev sig lik, även om ingenting är sig likt i en grupp i ständig utveckling. Men jo, där fanns det! Utveckling! Vi pratade inte ett dugg om utveckling utan alla hade funderingar på framtiden i negativa former, om neddragningar och ifrågasättande om en som både person och företagare. För det är just företagare vi är och det är det som fört oss samman, i ett intresse att vara en del av de som utvecklar Sverige via att kunna erbjuda arbetstillfällen och skapa skatteintäkter.
Alla utom en av oss har börjat "från början" med ett litet enmansbolag, som sedan på olika sätt och i olika proportioner har väx på en marknad som de själva varit med om att utveckla. Företagen är lite olika stora idag och är allt från enmansbolag, till ett 60-tal anställda. Även om våra skötebarn, företagen, ser lite olika ut och finns i olika branscher så har vi mycket gemensamt. Den största och mest omfattande delen är utveckling. Det är där vi inspirerar och är till stöd för varandra.
Visst har jag själv känt att den senaste tidens politiska vacuum som rått här i Sverige, även har fått mig att börja tvivla på framtiden och möjligheterna att både kunna driva och utveckla en verksamhet. Att så många runt om mig sitter med samma negativa tankar och ser mörkt på allt, blev idag väldigt tydligt och skrämmande på samma gång. Det som brukar handla om bollande av idéer och hjälp att se utvecklingsmöjligheter, handlade idag om hur man bäst ska kunna skydda och ta ansvar för sitt företag, sina anställda, sin familj och sig själv. Oftast också i just den ordningen. Själv står man lägst på listan. För i Sverige är man som företagare av gammal hävd sedd som parasit eller betraktad som någon form av smitare, ett synsätt jag fortfarande har svårt att acceptera. vad är det för fel med att våga ta ansvar för sig själv, sin familj och sina anställda, genom att offra mängder av tid och energi på en idé man tycker är värd att utveckla?
Så istället för att prata om visioner och möjligheter hamnade vi idag i en diskussion om hur omöjligt det är de omständigheter som råder idag, att våga satsa på utveckling, i alla fall inom ramen för det vi idag kallar Sverige.
Det politiska maktspelet och dess konsekvenser har lagt en mörk sordin över oss och den styr verkligen in vårt land på en väg som inte bjuder särskilt mycket möjligheter. Vi har återigen lämnat över makten till politiker att styra våra dagliga liv i detalj, vilket medför begränsningar för oss att ta ansvar och initiativ för vårt eget liv. Det medför också att vi får en defensiv roll inför vår omvärld.
När saker och ting förändras så är det inte den mest maktfullkomne som kan leda alla i detalj. Vi kommer alltid vara beroende av de som kan se möjligheterna till utveckling och hitta nya vägar. Tillsätter man fler utredningar om hur vi skall hitta en punkt i historien där en styrande politiker kan känna sig trygg, kommer den utredningen förhoppningsvis att peka på en tid som redan passerat eftersom framtiden är per definition oviss.
Under de förutsättningar som gäller idag har vi skapat oss en än värre oviss framtid. Kanske blir det så när man inte behöver ta ställning till någon stor fråga som hur vi ska få landet att utvecklas och överleva på ett bra sätt, utan kan vara så smal i sitt tänk som när man står i en välsorterad kyldisk och funderar över vilken form av mjölk vi ska köpa, ett ypperligt bevis på att saker och ting förändras..
En liten paradox kanske; att ha mängder med mjölk att välja på, men bara ett liv och då skänker vi det till politiker och tjänstemän att styra över det...
