Men så är det just det där med att fastna i en fundering över om jag verkligen gjorde bästa möjliga av en situation eller händelse. Duger jag verkligen som person, är en fundering som kan komma upp. Även om jag tror att jag är min egna största kritiker, så är jag givetvis intresserad av att få respons på det jag gjort. Särskilt då konstruktiv kritik som gör att jag kan utvecklas mer. Jag har sökt hjälp för att utvecklas som person och i omgångar fått handledning som gör att jag är rätt säker på vem jag är. Det är en skön känsla att bära med sig och det hjälper mig verkligen att se skillnader i tillvaron och i människors förutsättningar. För skillnader har vi och de behöver inte värderas utan mer konstateras. Jag tror också att det är just de skillnaderna som gjort att vi kommit så långt som vi gjort.
I vissa länder och kulturer är man mer mån om att se och nyttja varandras möjligheter, men här i Sverige tycker i alla fall jag att vi har en alldeles för stor tendens att förringa och tillintetgöra varandras personligheter. Ibland verkar det som om vi oftare drivs av en avundsjuka mot vår omgivning än en vilja att själv ta tag i det som kan föra mitt liv framåt. På något sätt vill man alltför ofta konsumera en annan persons framgång istället för att skapa en egen. Ja, det är nog Jantelagen som jag beskriver...
Det tråkiga med att drabbas av den är, att i alla fall jag emellanåt ser ner på mig själv. Vågar inte riktigt kliva fram och berätta vad jag kan eller vet. Visst har det blivit otroligt mycket bättre efter handledning men den kan bli lite för teoretisk. Det är där behovet av vänner kommer in! Vänner som ser på mig som person med mina möjligheter och vad jag konkret kan göra.
För några år sedan vändes mitt liv upp och ner och det jag under så många år kämpat för och värderat så högt, slogs ur mina händer och jag hamnade verkligen på noll. Eller gjorde jag det?
Det var verkligen vid det tillfället som jag förstod värdet av vänner och såg kraften i alla vänner som fanns runt om mig. När alla förutsättningar förändras så är det skönt att veta vem man är och vilka förutsättningar man har. Det är också skönt att veta att det alltid kommer nya möjligheter att gå vidare och att utvecklas. Men framförallt så finns det en stor öppning i att få nya vänner vid sidan om de gamla.
För några år sedan trodde jag det var omöjligt att i min ålder få en ny bästa vän, nu vet jag bättre! Det är en helt fantastisk känsla att bära med sig. För en lite tid sedan fick jag den stora äran att vara med på mina nya bästa vänner vigsel. Det var med rätt stor stolthet jag lyckades uppfylla deras önskan om att även vara deras Vigselförrättare.
Det behövs en vän för att se på en med värme och humor...
När jag skickade meddelandet om att jag fått förordnande som Vigselförrättare fick jag svaret:
Haha det är ju roligt på så många vis :)
- Vi kan gifta oss
- Du kan viga oss
- Du har flygcert och vigselcert
Ibland behöver man bara en varm kommentar som denna om att man kan göra skillnad för någon eller några, för att kunna se på sig själv med en bättre och mer upplyst syn, att man faktiskt kan göra skillnad.
Jag tror vi behöver mer av den varan här i Sverige, att vi bemödar oss att se varandras fördelar och uppmuntrar till att lyfta oss. Jag tror också att vi blir stärkta av att göra osjälviska saker för att stärka banden med gamla vänner men också för att öppna möjligheten att få nya!
