tisdag 20 mars 2018

Häxbränningarnas tid är inte förbi

Något har hänt i Sverige! Något har förändrats så till den milda grad att det börjar bli svårt att urskilja hur vägen framåt ska formas och hur den ska omges och förklaras. Jag pratar nu om det senaste ofattbara kvittot på att Sverige inte är det land där vi respekterar varandra och respekterar landets lagar och demokratiska spelregler. Dessa är satta ur spel på många håll och den senaste personen att falla för bilan var Benny Fredriksson, fd chef för Kulturhuset i Stockholm. Han sade upp sig mot bakgrund av de anklagelser han fick i samband med drevet som startade med #metoo och som Åsa Linderborg, journalist på Aftonbladet, ledde.

Det är inte mycket som skiljer mellan de häxjakter som genom årtusenden har genomsyrat mänsklighetens historia. Det fokuseras på en människa som anklagas för något och sedan är det igång. Finns det redan en rörelse, i detta fall #metoo, som redan fått det mänskliga fundamentet att gunga, så blir processen än skarpare i sitt utförande om än trubbigare i sin visdom, kunskap och verklighetsförankring. Men vad gör det, som Winnie Mandela en gång sa: "We got the oil and we got the tyres", när hon syftade på att att meningsmotståndare skulle brännas genom att förses med ett bildäck som låste överkroppen och fylldes med bensin och tändes på.
När en rörelse väl fått upp farten när det gäller odemokratiska metoder för att nå sitt mål, så finns det inget som kan mana till sans.

Jag kände inte Benny Fredriksson personligen. Jag har träffat honom vid ett par tillfällen men kan inte uttala mig om hans ledarstil. Men idag behövs det inte så mycket för att en man ska anses som opassande. Han behöver bara vara just man, vit och heterosexuell, så är det fritt fram att slå hur hårt som helst. Är han dessutom framgångsrik, så är det bara att öka trycket. Inte helt olikt andra personförföljelser i historien. Det behöver inte vara mycket som tänder en gnista, en besvikelse eller ett nej av någon anledning, kan vara nog så eldfängt. För att inte tala om risken att ha en bra karriär eller gjort något bra som uppmärksammats.

Det är inte länge sedan Ingvar Kamprad avled och man kunde ta del av tokskallars hat och smädelse över en man som betytt enormt mycket för Sverige, världen och människors boende, men också försörjning. Undrar just vad de själva gjort som är så stort att de kunde skicka sådana åthävor som de gjorde?

Jag var en av de som skrev om #metoo rörelsen när den kom, som en bra kraft att göra en förändring som startar med självrannsakan. Men samtidigt såg jag risken med just en sådan rörelse att några "eldsjälar" tar över och driver den på det sätt som nu skett. Det som började bra har nu stjälpts över ända av de egna leden och med ett stort offer som aldrig kan komma till liv igen.

Att vara i ledande position är inte bara att säga ja till allt och trolla med knäna när det önskas saker. Att vara chef i Kulturvärlden är inte särskilt lätt och det finns mycket hårt drivna egon med fantastiska idéer, men som måste styras i en verksamhet. Det är inte lätt att hantera alla känslouttryck som kommer fram i dessa processer. Om jag förstått rätt så lyckades verkligen benny Fredriksson med sitt uppdrag och säkert fanns det besvikelser runt honom, allt annat vore märkligt med tanke på verksamheten.

När journalister far fram efter scoop, måste det finnas ett ansvar att försöka förstå det de granskar och nyanserna i det som sägs. När nu utredningen är klar visade det sig att inget sexuellt ofredande funnits och den journalistiska gärningen inte blev annat än en häxjakt av det slag vi läst om i historieböckerna.

Tyvärr sker denna utveckling på så många plan och på många sätt. Sverige har blivit förändrat och det främsta tecknet på det är kanske häxjakten på verksamhetsledande män och sanningssägare. Allt till förmån för känslostinna upprorsmakare och mörkande journalister och politiker.
Det är valår i år och tyvärr får vi nog räkna in Benny Fredrikssons bortgång som det första politiska offret i årets valkampanj.

Det är en stor tragik det som skett och jag hoppas det manar till sans och vett!

Jag har hoppats länge på att Sverige ska bli det land men marknadsför sig som, det medmänskliga. Men alla dessa rörelser som bygget på uppblåsta lögner, har fått ett rejält fotfäste även i den absoluta toppen av landets styrning. Det är inte utan att jag känner oro inför framtiden och hur landet kommer att utvecklas om denna trend håller i sig, när man går vid sidan om de regler som utmärker ett civiliserat land.