Det är skönt att vår regering ändå reagerar, även om det är med viss avmättnad. Jag håller verkligen med henne att en av de viktigaste frågorna är att stärka demokratin för att komma tillrätta med problemen. I det att gårdagens brott är riktigt avskyvärda och inte ska förringas så väcker Alice uttalande ändå en del funderingar om hennes regering och deras syn på demokrati och yttrandefrihet.
Alice har talat och konkret ska "Brottsförebyggande rådet, Brå, fått i uppdrag att kartlägga kunskapen om hot, våld och trakasserier bland personer med demokratiskt viktiga anställningar. De som omfattas är till exempel journalister och politiker." Bra så!? Alice ger också exempel på vad som måste åtgärdas för att komma tillrätta med problemen: "Ett samhälle med minskade klyftor, fler jobb och ökat deltagande är grunden för att vi på allvar ska kunna mota bort extremism och våld." Där finns också en beskrivning från henne där terroristen arbetsmetod är beskriven: "Att skapa konflikt är extremismens arbetsmetod".
Det är nog så bra analyser som sveper in över oss och på samma gång Alice har beskrivit extremism och terrorism, har hon också beskrivit en del av sin egna verksamhet och grundfundamentet till extremism att man utgår från sin egna förträfflighet.
Jag tror väldigt gott om människor, kanske naivt, men jag tror att de allra flesta människor har en god tanke från början i vad de vill åstadkomma med sitt liv och sin gärning. Vissa människor har ett starkt rättspatos medan andra har en drivande förmåga. Något som ofta kan komma i konflikt med varandra.
Vem som har rätt är inte alltid lätt att säga men i en demokrati har alla rätt att uttrycka sig och där demokratin fungerar så har varje människa rätt till fakta att grunda sina beslut på, så information ska ges sakligt och tydligt för att demokratins regler inte ska åsidosättas.
För något år sedan började den för oss så kostsamma valrörelsen, där agendan sattes av ffa LO via S samt V och MP. Man gav sig ut i en stark kampanj som syftade till att sprida en konflikt i det svenska samhället, som man hoppades skulle resultera i en rejäl valvinst för de egna leden. LO och V drog sig inte för att skriva hotfulla brev till företagare och debattklimatet var under all kritik då man vägrade ta upp frågor som många i landet ville ta upp, i demokratisk anda. Resultatet blev att extremismen växte sig starkare här och missnöjet yttrade sig på så sätt att ingen vann.
Rätt så typiskt för extremism, att ingen vinner och balans uppstår.
Vi är många som arbetar med våra företag, för att få en utkomst för egen del men också för att bereda möjlighet för fler att komma i arbete. När vi gett oss in i debatten har vi ofta av politiker blivit avsnästa som människor med särintresse och som utsugare av det svenska systemet, det system vi finansierar. Många känner sig hotade av politiker, tjänstemän och fackföreningar som har möjlighet att sabotera ens verksamhet genom olika beslut. Det som Alice beskriver som "deltagande" är inte direkt det som beskriver den miljö vi bemöts i och yttrandefriheten är ite ordet att nämna. Själv tycker jag det är märkligt att styrande politiker kan främja sig så från allmänheten och företagsamheten att det ses som belastande att vara engagerad och vilja hjälpa till att försörja både oss själva och Sverige.
När Alice beskriver Extremism, beskriver hon i stort också sitt samarbetsparti ursprung och till viss del dagsform, där man skapar konflikter för att få sin vilja fram. Något som LO hyllar och med alla medel vill bevara. När man väl fått det man önskat fortsätter extremismen med vapenskrammel, där samförstånd och balans kanske vore en bättre framkomlig väg. Man har valt att öka klyftorna människor emellan via allehanda märkliga bidragssystem, där människans egna utveckling och drivkraft, får stå tillbaka för passiviserade åtgärder, som i sig är en grogrund för extremism och segregation. Man har också valt bort den demokratiska debatten i vissa frågor.
Jag tror på att se varje människa som en individ med sina möjligheter och begränsningar, där var och en också tar ansvar för sitt liv och inte inlemmas i något kollektiv där den stämplas in av bekväma skäl, av styrande ledare. Jag tror som Alice att arbete också är bra för att minska extremismens utbredning. Då är jag förvånad över att hennes regering inte är ett dugg intresserade av att diskutera arbetsfrämjande frågor, och debattera de system som starkt begränsar anställningar. Man är mer intresserad av att begränsa och minska arbetstillfällen till förmån för fler bidragssystem.
I en tid då effektivisering gör att arbeten försvinner måste vi vara öppna för hur arbeten också kan skapas, samt även se till att det finns en mängd olika sätt att arbeta på som passar fler individer. Sverige skulle också må bra av att tona ner Jantelagen och avundsjukan på våra grannar inom och utom landet, för att istället se till våra möjligheter till egen utveckling. Så att leva i land med Alice som granne också innebär att Alice som den Demokratiminister hon är, börjar sopa framför egen dörr och inte nyttjar extremismens vapen för att sätta sig själv i högsta båset, utan att hon öppnar för debatt och demokrati även för personer utanför hennes närmaste sfär. För extremism mäts väl inte bara i antalet kulor som lämnar ett gevär, utan till metoderna i sig?
