onsdag 13 december 2017

Ursäkta, men vad fan är det som händer?

Ingen har väl missat #metoo kampanjen och vad som kommit fram i svallvågorna efter det. Frågan jag ställer mig, vad kommer att hända nu?
Kommer det att bli som vanligt. Att det stormar ett tag sedan går allt tillbaka till "normala" igen, eller kommer det ligga till grund för någon seriös förändring? En förändring som mynnar ut i en större respekt människor emellan.

En annan sak jag undrar över är hur det kunnat fortgå så mycket dumheter i ett land som Sverige som gärna sätter sig självt som världsledande i sociala frågor?

Kulturområdet har det särskilt rapporterats om, även om detta finns precis överallt. Eftersom jag själv arbetar inom det området kan kan jag säga att det kryps för vissa genier och organiseras efter någon otroligt underlig hierarki som ofta är helt improduktiv. Mycket finansieras också av skattemedel och det kan man fundera över lämpligheten i. Man borde kanske ställa större krav på dessa institutioner än så, när det gäller människosyn.
En del människor agerar som om deras framgång hänger på att de måste få energi genom att trampa på människor runt om dem. Det märkliga är att detta fortgått och organisationer stött detta. Men var är civilkuraget?
Har vi efter alla år av gränslöst styrande, blivit matade med att vi alla är offer och att det är helt ok för utvalda av organisationer eller av sig själva, att ha ett beteende som tär på omgivningens liv?
Vi måste våga lämna och anmäla missförhållanden.

Men vem ska säga stopp när det gått för långt? Vem har ansvaret?
I Sverige letar vi gärna syndabockar, men glömmer att vi själva har makten att säga ifrån, eller har vi glömt det? Visst behöver vi ledningar som också lyssnar och agerar, men initiativet behöver komma från de som är drabbade. Nu letas det skyldiga till de som borde sagt ifrån eller någon kollektiv bestraffningsåtgärd. Tyvärr tror jag inte något av detta är särskilt långsiktigt som lösning. Lösningen handlar nog mer om att vi alla behöver resa oss och sätta våra gränser, för vad vi är beredda att gå med på i förhållande till vad vi ev kan vinna på detta.

Ibland verkar det som vi alla är maktlösa, att vi lämnat bort makten över oss själva till den som för tillfället kan nyttja den. Sedan blir vi förvånade över att precis detta händer, som alltid händer när man blivit gränslös, man blir överkörd och utnyttjad.

När det gäller rena övergrepp är det märkligt att även detta fått fortgå.

Läser och förundras över rapporteringen om "Kulturprofilen" med anknytningar till Svenska Akademien. Nu har han inte fått någon dom, men i den nya rapporteringen ändå blivit uthängd. Ska man tro det som skrivs, så har han agerat allt ifrån "opassande" till att ha gjort sig skyldig till rena övergrepp, vilket han nekar till.
Det ska ha skett mot unga talanger, fruar och även barn till människor runt om honom.
Är detta sant så ställer jag mig frågan: Vad fan är det som händer?
Om detta sedan 20 år tillbaka är väl känt och ingen har agerat! Hade min dotter eller nära anhörig blivit utsatt för det han anklagas för, hade jag agerat. Kanske gjort mig själv olycklig på köpet, men man står väl upp för sin familj?
Eller har vi sjunkit så lågt i vår egna självkänsla och självrespekt att vi låter någon utnyttja och förstöra livet på nära och kära? Är det så vi ska definiera Sverige hädanefter?

Är det någon som sitter och väntar på att vår gränslösa Regering ska agera och ställa detta till rätta, så väntar man nog i onödan. Det handlar om dig och mig och att våga stå upp för sig själv och sin omgivning. Det handlar om att många organisationer själva måste våga agera och inte underblåsa dessa dumheter, utan ändra sitt klimat.
Men det handlar inte om kollektiv bestraffning, då kommer man per automatik även bestraffa de som man behöver för att göra förändringen, de som redan börjat den. Dessa måste få stöd.

Läste en märkligt och kanske lite talande artikel och intervju med Ingvar Oldsberg, en man som jag och några vänner diskuterade så sent som i torsdags om när han kommer att synas i detta. Tog två dagar.. Han vill inte kännas vid det han anklagats för och fått sparken för. Han hänvisar till att uppdragsgivaren har arbetsmiljöansvaret. Så är det! Det är väl också därför han fått sparken. Man åtgärdade problemet.
Kanske är hans uttalande den yttersta bekräftelsen på felsynen på sig själv och anledningen till problemen?

En annan märklig sägning stod Peter Englund (Svenska Akademien) för, när han sa "Den Jäveln", om Kulturprofilen och att han avslöjat Nobelpristagare i förväg. Att han utnyttjat och förgripit sig på ett antal kvinnor hade han däremot inte mycket att säga någonting om. Vad är människosynen i detta?
Speglar det deras valspråk "Snille och smak", då blir i alla fall jag fundersam! Om jag inte missminner mig så instiftades Svenska Akademien för att utveckla och stärka det Svenska språket, inte att vara en skyddsorganisation för en perverterad kulturstrateg med behov av att kuva kvinnor. Frågan är vad man tagit sig för uppdrag vid sidan om det som man officiellt har och om dessa är förenliga med varandra. En rejäl genomlysning vore kanske bra att göra.

En fundering som jag inte helt kan släppa, varför Bob Dylan inte ville komma hit förra året och ta emot sitt Nobelpris. Kände han till dessa missförhållanden inom Svenska Akademien och valde att avstå, eller kanske trodde han kanske att han måste suga av Kulturprofilen för att få ut priset och därför valde att avstå? Det får vi kanske aldrig svar på, men man kan ju fundera..

Ett litet sidospår i funderingarna är på Nobelpriset. Förra året hade Macciariniskandalen som svärtade Nobelstiftelsen, i år Svenska Akademien. Vad blir det nästa år och kommer det att helt haverera denna institution?