Ok, kanske i senaste laget att blogga om detta när jag imorgon tvingas lämna företaget som jag med själ och hjärta försökt bygga till något bra, tillsammans med kompanjon och anställda. Något att själv vara stolt över och för alla anställda att känna sig trygg med. Men jag kan inte låta bli att ta en sista titt tillbaka på det som varit och de tider vi gått igenom och lägga några ord om framtiden.
Jag jobbar med många olika saker och ser företagande och utveckling från många olika håll, men det som jag kommer att ta upp nu är det som rör vårdföretagande, något jag varit VD för i ett antal år.
Det kom som en öppning 1994 då det bestämdes att ha fri etablering för sjukgymnaster under en period, ett prov på att se vad privat företagsamhet kunde tillföra vården genom att konkurrensutsätta de offentliga inrättningarna. Under åren som gått sedan dess har mycket hänt och den lilla enmanspraktiken har vuxit till en storskalig etablering med bred kompetens och stort engagemang för den verksamhet vi bedriver, rehabilitering.
Vi har genom genomförda upphandlingar blivit allt större och om man bara tar det som mått, så kanske resultatet är bra. Jag har alltid viljat lite mer! Visa att det privata alternativet verkligen kan leda utvecklingen inom det område vi arbetar. Det har dock funnit många hinder ivägen och jag vill här belysa ett par gigantiska problem verksamheten är drabbad av och som det politiskt borde göras någonting åt för att främja utvecklingen och öka värdet av satsad skattepeng.
Som privat vårdgivare befinner man sig i den orimliga situationen att det är ens konkurrent som dikterar villkoren för ens verksamhet via upphandling av tjänst. Jag är väldigt dålig insatt i upphandling av produkt, men tror att det blir en mer rak upphandling kring funktion, kvalitet och pris.
I den vårdupphandling vi deltar i åsidosätts arbetsrätt till förmån för Landstingets sätt att själva välja vilken av våra anställda som får ett avtal, samt sedan i detalj berättar hur verksamheten ska bedrivas. Ett sätt att strypa både kvalitetsutveckling och konkurrens. Vi blir bara ett behändigt komplemment till Landstingets egna verksamhet som ses som facit på hur vård bör bedrivas.
Här är det många gånger mellanledet av upphandlande tjänstemän som styr, istället för de politiska besluten. Frågan är hur bra och utvecklande det blir när någon som kan känna sig hotad av den privata vården också ska vara den som sköter upphandlingen. Där måste det till en neutral upphandlingsenhet.
Att bedriva en vårdinrättning är inget billig nöje, utan springer ur ett djupt intresse av att försöka förbättra och effektivisera mottagning, behandling och resultat för de som söker sig dit. Det ställs stora krav på kunskap, fortbildning, lokaler, utrustning, miljöarbete, effektiv ledning och teknik för att det skall fungera på ett bra sätt. Det innebär för oss "vanliga" småföretagare en stor ekonomisk risk att starta ett vårdbolag i en många gånger populistisk politikerstyrd värld. Vi satsar mycket pengar och fantastiskt mycket tid och energi som egentligen inte betalar sig, men som vi tycker är värda att satsa för att ge Sverige en bättre vårdkedja.
Vi måste kunna bedriva våra företag under samma premisser som allt annat företagande. Vi håller medvetet ner vår egna löner till förmån för anställdas löner samt för företagets investeringsbehov. När vi har möjlighet bör även vi kunna ta en utdelning som lönekompensation och för möjlighet att bygga den reserv som behövs att gå skadeslösa om bolaget av någon anledning, inte går att driva vidare.
Med tanke på den populism som råder runt Välfärdsbolag. Där det för ett antal år sedan skreks efter valfrihet och kvalitet, frågas det idag bara efter om bolaget tjänar pengar på det. En fråga som ingen borde skämmas för att svara ja på, om vi ska bygga en framtid för Sveriges välfärd, ha trygga anställningar garantera utveckling där varje företag har möjlighet att själva ta initiativ till innovationer som gör välfärden både bättre kvalitetsmässigt och med större valfrihet för nyttjaren. Att ha en långsiktig plan tror jag skulle gynna alla.
