Livet kan vara både märkligt och överraskande.

Livet är inte alltid enkelt och lätt. Vi påverkas ständigt av hälsa, ohälsa, val och beslut, tagna av oss själva och andra. I den komplexa värld vi lever ska vi inte bara producera maximalt, utan också förväntas att utveckla oss själva och samtidigt vara tillgängliga för allt och alla. Vi ska vara informerade, världsvana och samtidigt leva i Mindfulness. Vi ska vara höga på IQ, EQ och SQ. Vi förväntas släppa taget om våra liv och låta någon styra över oss, samtidigt som vi förväntas ha kontroll och fylla alla behov de styrande inte klarar att se själva. Vi ska känna tillit till de som uppenbarligt ljuger oss rakt i ansiktet. Vi ska vara funktioner istället för personer. Det blir allt mer yta än djup som bedöms. Är det konstigt att den mentala hälsostatusen i landet sjunker av stress, vilsenhet och prestationsångest? Brukar inte skriva särskilt mycket om min egen status, men den har varit rejält fallande under ett antal år. I den fantastiska sjukvård vi har, får man hjälp där man blivit fantastisk och utelämnad där man anses vara ett för komplext fall. Man får väldigt lite hjälp med att ens få en hint om vilken väg man ska gå. Det får man söka och finansiera själv. Diagnoserna jag har innehåller allt från cancer, mentala och fysiska komplikationer, samt systemfel. Listan är lång efter att under decennier fått en hjälp att skjuta allting framför mig. Har kanske inte klagat tillräckligt högljutt. När varje dag är en kamp för livet, är tankarna inte alltid positiva. Man blir också beroende av att få ventilera sina tankar och få hjälp med enkla resonemang. Det är rätt ofta som det börjar krångla redan där. Man håller skenet uppe inför omvärlden med ett försök till leende, men har svårt att göra sig en vanlig frukost. Fartvinden man har i håret talar inte om vilken riktning man åker i, bara att det går fort. Men det kan gå väldigt fort åt fel håll. Att bli skuldbelagd i det läget av staten, flyktiga vänner eller en och annan närstående, kan vara helt förödande. Det hjälper definitivt inte till att vända varken tankar eller den riktning man åker. Man blir bara allt mer blockerad och letar en enkel och definitiv lösning. Det kallas mental ohälsa och kan vara svårt att se, men väldigt enkel att accelerera med t.ex okunskap, antipati och kommentarer på sociala medier. Eller kanske man mer ska se dem som asociala medier på flera sätt. För en kort tid sedan hade jag definitivt en stark fartvind i håret, när helt plötsligt och överraskande, en riktig människa i verkligheten ville ha min uppmärksamhet och säger: ”Vart är du på väg, den där vägen ser inte bra ut för dig!” Blev tvungen att bromsa för en stund. En stor överraskning i mitt liv, den största som skett! Alla liv ser olika ut och det finns ingen universallösning, då vi alla är individer och statistik gäller inte för varje enskilt fall. I mitt fall av fallande, fick jag en chans att byta riktning. Det av en person som såg mig och som brydde sig om mig på det sätt jag behövde. Jag fick vara människa och vara både liten och stor samtidigt. I vårt fall har kommunikation utan agenda och fördömanden, tagit steget till stor kärlek. För mig har självhatet vänts till att älska. Att få vara glad ända in i själen en dag, betyder mycket för min hälsa och synen på framtid. Att få känna mig älskad och få älska är helande på så många sätt. 58 års kraftigt motlut har nu vänt och istället för att falla fritt med kraftig fartvind i håret, har jag nu mer kontroll på riktning och hastighet. Jag har ett mål att jobba mot för livet och inte bara huvudet fullt med lösningar för att slippa det. Jag tror vi behöver se varandra mer och respektera oss som individer. Vi har olikheter, det är det som driver oss framåt att vi inte alla tänker på samma sätt, det skapar möjligheter och inte nödvändigtvis fiendskap. Men framförallt tror jag att man måste våga älska, älska vår nära och se oss för vad vi är. Ingenting är bara enkelt, men livet kan verkligen överraska när man låter de äkta människorna i det, komma nära.Då kan ljuset bryta igenom även i november!

Det finns inga monster i garderoben! Ett öppet brev till Stefan Löfvén

Vi har alla varit små och många av oss skrämts av tanken av monster under sängen eller i garderoben, för att inte tala om det där läskiga monstret, i källaren som hade dålig belysning. Kanske var det ett mänskligt behov i att träna upp vår vaksamhet, eller kanske bara brist på ljus och eller rent av bristen på upplysning, som var orsaken?

Spökhistorier har i många tider använts för att hålla barn eller lättskrämda borta från sådant som den som berättar historien, inte vill att mottagaren ska se och kanske upptäcka ofarligheten i. Man kan säga att det varit att utöva och bibehålla makt över personer, genom att berätta dessa historier.

Ända sedan valet 2014 har du pratat om vikten av att det är du som har makten i landet. Det innebär väl att alla vi andra är maktlösa, eller hur menar du?
Hur tycker du det fungerar?

För dig och för oss som bor i landet, ser du några skillnader i villkor mellan oss?

Ser du hur landet utvecklats under din makt?

En ledare hade troligen underlättat för befolkningen att ta makten över sina egna liv och vågat låta dem utvecklas. Man hade fått göra upp med sina egna rädslor istället för att projicera dem på andra. Man hade getts utrymme att pröva sina idéer utan att bli ansedd som en avvikare.
Men hur fungerar det när en man utövar makt på sina medmänniskor, som man ska utveckla, skydda och stödja?

Jag har några frågor och områden som jag skulle vilja diskutera med dig. 

Vi börjar med Demokrati:

Du har gjort några verkligen avgörande förändringar för att få landet hit där vi är idag. Den kanske viktigaste är att du satt demokratin ur spel, på flera sätt. Dina föregångare pratade om människovärde och människans rätt, något som skulle göra Sverige till en humanitär stormakt och garantera varje människas rätt och värde. Du har valt att använda det sektrelaterade uttrycket ”värdegrund”. Något som kan verka vackert, men som är exkluderande och segregerande. Framförallt så har det fullgjort din mening att du nu har makten, all makt utgår från dig. Du väljer vilka som ska inkluderas och premieras och vilka som ska exkluderas eller rent av förföljas I en demokrati utgår makten ifrån folket, men du har vänt på detta.
Till vilket pris för landet?
Idag verkar vi gå mot ett allt mer totalitärt styre, hur anser du den utvecklingen gagnar landet?

Själv tror jag vi kommer vi att se decennier av recession på många sätt, med tanke på den polarisering du skapat. Om jag förstått dig rätt, var det just polarisering du sa dig vilja motverka?

Den binära tillvaro vi nu lever i kan knappast liknas vid en humanitär stormakt, den bild av Sverige som om jag förstått det rätt, ni i Regeringen vill att omvärlden ska se oss som.

Debattklimat (kanske den enskilt största parametern till att skapa ett öppet opolariserat samhälle):

Från början har du hanterat debatter utifrån vem som säger något istället för vad som sägs.  Du gör väldigt stor skillnad på sak och person. När man ser det utifrån så verkar det uppenbarligen vara för att hålla obehagliga sakfrågor på avstånd. Här hänvisas det till olika typer av gömda monster, som kommer slå till med full kraft om vi för ett ögonblick tar bort fokus från dig som person och lyssnar på en sakdiskussion. Särskilt märkligt då du inte har något att tillföra i debatten. Då ska alla andra hålla tyst.
Visst Palme och Sträng m.fl, pratade ofta och rätt infantilt om Högerspöken, för att skrämmas. Har aldrig riktigt förstått behovet av att segregera och skrämmas i sakdebatter, eller att måla verbala djävulsbilder om alternativa tankesätt, istället för att våga ta sakdiskussioner. Det finns olika vägar att gå, det vet du, du har själv bytt spår ett antal gånger i olika frågor. Vissa vägar går framåt medan andras kanske bara leder tillbaka till samma punkt man står. Men kanske är det för att dölja bristen på idéer och lösningar, den metoden används?

Idag är det många Förskolor som undervisar i just debatt. Man lär barnen (5-6 åringar) att lyssna på varandra och lär ut hur man debatterar på ett respektfullt sätt.
Du som säger dig ha makten i landet, vill du supporta deras verksamhet, eller göra den meningslös?
Vilken åsikt har du om vikten av deras arbete och kan det ha någon inverkan på samhället i stort?

Är du i så fall beredd att jobba med dem?

Idag när människor skall skrämmas till lydnad eller tystnad i debatter. Att en debatt tystnar behöver inte betyda en vinst för den maktvulne, det kan lika gärna vara en förlust för demokratin. Det behöver absolut inte innebära att fokus kan ha flyttats bort från sakfråga, (vilket är väldigt vanligt) och den ignorans som uppvisas är så långt bortom all fattning, att det gör en fortsatt diskussion omöjlig. Frågan dör inte med det, utan växer sig starkare till ett läge när den blir ohanterlig. Du pekar även ut människor som inte ställer sig givakt bredvid dig som monster av olika slag, det har bidrag till att piska upp hatstämningar i landet. Hat brukar sällan vara en bra grund för mänskliga lösningar på problem.

Anser du att det är ett bra retoriskt redskap som gagnar samhällsklimatet och öppenheten?

Om inte, vad tänker du som makthavare, bidra med för att förändra detta?

Statistik-åtgärder/ersättningar:

Statistik är ett matematiskt hjälpmedel att beskriva t.ex en utveckling, eller ett tillstånd. Men som du kommer ihåg från skolan du gick i, så gäller inte statistik för varje enskilt fall. Det krävs ett brett underlag för att få fram bra statistik, medan åtgärder ofta hamnar på individnivå.

Statistik som används i opinionsundersökningar, har jag förstått, leder till direkta åtgärder för att ”bättra på siffrorna”, eftersom det är själva siffran som är av betydelse. Det kan betyda att dina spinndoktors ger nya direktiv hur du ska agera, för att du ska få bättre siffror. 

Men all statistik gäller inte popularitet, den kan visa på behovet av reella åtgärder. Gäller statistiken t.ex sjuktal, så går det inte att slå på den sjuka eller kalla den frisk, för att försöka vända siffrorna till din fördel. Där ger statistiken ett underlag för att undersöka vad som ohälsan bottnar i. Som t.ex idag när psykisk ohälsa ökar. Det behövs säkert specifika åtgärder att vända den trenden och jobbet måste ske på individnivå. Visserligen kan mycket ohälsa bottna i det miljö som skapats av landets ledning, men då måste man ändå jobba med individen om det är individen man säger sig sörja för. Vi har idag många yrkesgrupper som ägnat lång skoltid åt att lära sig sitt yrke. Att skapa ett system där representater för den lekmannamässiga statsmakten kan sätta sig över läkarvetenskapen, är kanske ett av det största misstagen då det gäller åtgärder för hälsa.
Att dessutom som idag låta dessa lekmän, utan tjänstemannaansvar, tvinga människor att välja mellan att få sjukersättning eller lita på läkarvetenskapen, det skapar inte hälsa. Det skapar stor otrygghet.
jag vill fråga dig hur det rimmar med ditt uttalande 2018-05-01:

”I dag på första maj går jag i demonstrationståget för det som är kärnan för mitt politiska engagemang: Trygghet. På jobbet, i bostadsområdet, i vetskapen om att vården finns där när du behöver den. Att polisen kommer när du ringer.

Därför lanserar vi socialdemokrater det största trygghetsprogrammet i modern tid för ett starkare samhälle, ett tryggare Sverige.”

Har det blivit tryggare?

Kanske för några. Däremot kan man fundera på hur det påverkar de som ges makt över de svaga. Läs gärna rapporten om Stanford Prison Experiment, eller se filmen eller någon dokumentär. Kanske ger det en bild av det monster du håller på att skapa i landet.

Jag har varit med och diskuterat med dina partikamrater när ersättningssystem tagits fram för, t.ex vården. Jag har hört era argument om statistik och kostnadskontroll. Mot bättre vetande har system byggts upp där ni verkligen trott att statistik gäller varje enskilt fall och betalat ut i förskott via er kostnadskontroll. Resultatet har blivit att där sämre vård ges har man tjänat mer pengar, medan där bra och högkvalitativ vård ges, har det varit svårt att få ekonomin att gå ihop. Hur stämmer det med den solidariska vård som ska ges i landet?
Samma beräkningssätt har uppenbarligen används vid t.ex flyktingkrisen 2015. Istället för att åtgärda systemfelet, har ni vänt er till utförarna, som ni inte kunnat bevisa gjort något fel utan de har agerat efter det som beskrivits i upphandlingen. Det är knappast ansvarsfullt sätt att hantera skattepengar. Inte heller ansvarsfullt då det gäller att släppa fram nya och innovativa idéer, för bättre resultat och verkningar av skattemedel.
Vad har du för åsikt om ditt ansvar för dessa system, du som är högst politiskt ansvarig?

System:
I Sverige har det under decennier byggts system, inte verksamheter. Till det har vi också fått drygt två hundra Myndigheter. Utifrån sett så ska alla problem vi har, administreras bort, då administrationsapparater,ständigt växer. Alla har vi väl lite till mans varit i kontakt med det där systemet i datorn som är så komplicerat och oöverskådligt så det egentligen inte alls passar den verksamhet det ska administrera. Det blir en stress och verksamhet i sig att hantera systemet, vid sidan av verksamheten. Ibland och inte alltför sällan, tar systemhanteringen över från verksamheten.
Är det verkligen försvarbart med allt detta?
Tittar vi bara på vården, så har den en enorm administration. Däremot saknas praktisk beredskap. Visst det är billigare med kontorsplatser än IVA-platser, men behövs alla dessa kontor och administratörer?
Blir det billigare att ha en overksam verksamhet eller finns det en vinst i att anpassa administration till ett väl fungerande verksamhet?
I vilken ände bör man börja bygget?
Kan inte organisationen byggas för scenarion som kan uppstå?
Var det inte t.ex där MSB, skulle göra skillnad?

Kommunikation:

Nu pratar jag inte om vansinnigt dyra höghastighetståg mellan några få orter, utan om kommunikation människor emellan. Jag har sett dig på förinspelade inslag på TV. Ingen livesändning där några journalister får ställa frågor. Allt tillrättalagt, efter vad jag antar, är dina önskningar. Det är väl så nära ett maktspråk man kan komma, att bara tala till oss. Som en förälder som förmanar sina barn. Tankarna går onekligen till Nordkorea, gamla Sovjet mm.
Men har vi inte kommit längre i detta land?
Säga vad man vill om Trump, men han vågar möta journalister varje dag. Det visar i och för sig på mycket stolligheter, men han vågar visa dem.

Att bränna bilar, råna för att visa makt, begå våldtäkter, mord, göra upplopp i godhetens tecken, mm är väl också kommunikation. Efter att i många år följt er syn på brottslighet, så är det oftast mer synd om gärningsmannen än om offret. Gärningsmannen kommunicerar ut sin frustration eller vad det nu är. I den kris vi idag lever, med en Pandemi som ställt tillvaron på ända, kan vi se vad som premieras i din regim. Det är inte kommunikation, om man väljer positiv kommunikation via konst och kultur, som är uttrycksmedel viktigare än många förstår. Både som utövning och som konsumtion. Att låta sig beröras och uttrycka sig, utan att för den skull skada någon annan, är en konstform som måste ges plats i en Humanitär stormakt. Särskilt idag när allt blir alltmer binärt, så måste variationer, mönster och färger finnas.
De dagar som gått har innehållit upplopp. Människor som säger "Enough is enough" och sedan lever rövare. Aktionen kanske hade en seriös grund, jag vet inte, men att detta skulle ske kunde vi förstå. Det sker alltid när den "goda" sidan ska kommunicera. Det hade varit intressant att se dig stå upp och tala till dessa demonstranter och som en landsfader manat till lugn.
Det är väl en av regeringens alla uppdrag, att skapa en trygg miljö för oss i landet?
I citatet ovan pratar du om trygghet. I trygghet finns en kommunikation. När denna trygghet brister och det blir en envägskomminikation, på en parts villkor, blir det som i dessa upplopp.

Kommunikation är trots allt livsnödvändigt för oss människor. Att försöka ta kontroll över kommunikation och vad som sägs, är ett maktmedel i sig. Ett maktmedel som i detta hänseende endast bör brukas på kriminellt kommunikativa uttryck, inte som ett Totalitärt verktyg.
Vad anser du om kommunikation och kommunikationsmetoder/kultur.
Ska de utvecklas människor emellan eller inskränkas?
I så fall på vilket sätt?

Krig:

Du har valt att föra krig mot oss invånare i landet. Jo, det första offret i ett krig är sanningen och du och dina representanter står verkligen med byxorna nere just nu när det gäller sanningar och lögner. Att ljuga har blivit ett av dina maktspråk, precis som att måla upp monster. Du har hittills haft stor hjälp av statlig radio och TV, men även där börjar det röra sig bland de journalister som fortfarande har en yrkesstolthet kvar.

Det kan vara lätt att starta ett krig, men svårare att hantera. Det vet vi av historien.

När siffror och statistik blir viktigare än individen, förändras snabbt spelplanen för medborgaren och vilka rättigheter den har. Visst en människas död kan vara en vinst för staten. Jag vill inte tro att det är så syniskt allt styrs, men med dagens utveckling i pandemins spår, måste man ändå ställa frågan?
Detsamma gäller också behandlingen av fler svaga grupper i samhället, pensionärer, funktionshindrade, mfl.

Företagsamhet:
Ibland är det bra med kriser, de belyser verkligen kärnan i en organisation, system, eller politisk inriktning. Oavsett om vi är anställda, eller egna företagare, så bidrar vi alla till statens försörjning. En del mer än andra. Det jag undrar om är din syn på eget företagande, de som vågat utveckla idéer, skapat de arbeten som inte fanns åt sig själva och anställda,.
Vilket värde har de i din plan?
Står du på deras sida?
Hur värderar du deras samhällsinsats?

Du har sagt att ditt Europa inte bygger murar. Nej det är kanske en dröm. Men du bygger murar, framförallt runt dig och omvärlden, men också mellan människor, områden, de politiskt priviligierade och de med fel värdegrund, de som i grunden inte har något värde för dig. Kort sagt Sverige är inte längre ett välkomnande land där människovärde har någon betydelse. Den humanism landet sägs stå för är riktigt skamfilat. Det duger inte med att säga att andra har fel bild av Sverige, de ser verkligheten, inte en ideal tankebild.
Vilken bild har du av Sverige?
Har du lett landet dit du ville?
När många nu lämnas utanför de skyddsnät de betalat för är frågan, vari ligger solidariteten i detta?
Hur gör du urvalet och vilka kriterier använder du i din värdegrund runt detta?
Vilken sinnebild har du av Sverige?

Som sagt det finns inga monster i garderoben, de var den illusion som behövdes för att säkra din makt. Hur du tänker använda denna fiktiva makt, vet bara du, vi andra kan bara tolka utifrån resultatet och vad vi ser. Jag hoppas du tänker jobba för att säkra landets framtid och varje människas rätt.

Inte då bara trixa med siffror med ännu fler lögner och inhumana system, för att ge ännu en fel bild av dig och Sverige. Kom ihåg att det är människor du har att göra med. Människor som byggt detta land och gjort det möjligt för dig att leda det. Statistik är bara ett räknehjälpmedel som kan användas upplysningsvis, för att peka på behovet att gå till botten med specifika problem, inte bekämpa siffran i sig eller gömma/glömma deras betydelse. Det är orsakerna som är de reella problemen.

Eller som Stalin en gång sa: ”En människas död är en tragedi, en miljon dödsfall är statistik!”Vi vet vad som hände med den insikten.

I det land du under snart sex år skapat, dör och skadas människor i våldsaktioner, sjuka misshanteras med statlig hjälp och utsatta grupper blir än mer utsatta och segregerade på statliga order. Kommunikation människor emellan ersätts med envägskommunikation, fingerpekande och segregering.

Man kan fråga sig om det är en människa eller ett monster som skapat allt detta?

Och kanske framför allt, varför?

I ett land där otroligt många människor sliter för att upprätthålla mänskligheten och empatin, behövs en ledning som hjälper dem, inte stjälper deras insatser.
Eller vilken är din åsikt om detta?

Vem är förberedd för det oförberedda?

Hur förbereder man sig på det oförberedda?

Ja det är kanske inte en helt lätt fråga att svara på, men trots allt så finns det alltid saker man kan göra för att ha en viss beredskap, det är att ha en beredskap.

Under de veckor som gått sedan Nyår, så kan man väl säga att just beredskap, verkar vara det minst hippa att ha när man styr ett land. Det gäller såväl Nationellt som Internationellt.

I min ungdom läste jag Svenska Mad. Kommer ihåg en sån där pocketbok som hette ”Saker man inte gör”.

En av dessa saker var: ”Börja aldrig ett samtal med Vad var det jag sa!”

Nu tänker jag ändå göra det, lite med skydd av att det är betydligt fler än jag som sagt samma sak. Att styra ett land handlar mer om att ge invånarna och allt som driver landet; skydd, hjälp och stöd, än att utöva makt för egen vinning. Allt för att landet och dess invånare ska kunna fortleva.

Men fungerar det så?

Att vara den som tagit på sig att se till att vi inte har beredskap, skapat ett system där vi är enormt beroende av andra och som säljer ut vår säkerhet, borde väl åtminstone generera en offentlig granskning? Men i Sverige är vi tysta och tiger, medan de ena vansinniga projektet efter det andra motverkar våra möjligheter att möta större kriser. Mycket större kriser än idag.

Jag hoppas och tror att denna minikris kan föra något gott med sig, som t.ex. Krisberedskap och Krismedvetenhet. Att system görs om att fungera i även kris, så landets fortlevnad säkerställs. Jag har skrivit om det förr, jag tror vi behöver en Fortlevnadsmyndighet, som bl.a. utbildar våra Regerings- och Riksdagsrepresentanter i det mest basala när det gäller Krisberedskap och att allmänheten informeras i Krismedvetenhet.

Läste senast idag på Facebook om en Kyrkopolitiker från Stockholm, som la ut en länk från Sveriges Radion om en KTH-student som drabbats av Corona-virus. Texten till den var att man skulle lyda Myndigheters råd, medan han själv rest från Stockholm för att vila upp sig på annan ort. Något som jag ofta slås av att politiker gärna lägger last på medborgaren, men själv står över allt den själv förmedlar. Kanske ett tecken på den enormt osunda tillvaro många politiker lever, avskilt från den verklighet de fått förtroende att styra.

Det är spännande med just förtroende. Vi matas konstant med nya opinionssiffror och under denna kris har förtroendet för vår Regering ökat, från att ha varit rätt lågt, till acceptabelt. Det märkliga är att det verkar vara de oberoende myndigheternas agerande som stärkt Regeringen, inte Regeringen själv.

I en kris synas verkligen ett system och vi kan idag se att alla inte alls inryms i begreppet ”alla” som vår Regering talar om. Människor får sina livsverk sönderslagna och den krigskassa som man borde fått möjlighet att bygga upp, har skattats bort. Mycket för en syn på att pengar som sparats, bara ligger och ”skvalpar”, och det är bättre att Regeringen använder dem för att självförverkliga sig, än att de genererar en möjlighet för fortlevnad. Det är trots allt väldigt stor skillnad på synen mellan anställd och företagare. Därför behöver vi en Fortlevnadsmyndighet som agerar för att den anställde ska ha något att komma tillbaka till, inte bara klara sig under en kortare tids permittering. Därför måste också företagare överleva. När man läser uttalanden från Regeringen, blir man mörkrädd över deras okunskap i just detta förhållande. Att våga tro på sig själv och tro på sin affärsidé ska inte stå som en fiende till ett land, utan som en stor tillgång och något som berikar landet.

Tro; Jag såg på morgon-TV häromdagen då var Ärkebiskop Antje Jackelén och Laleh med. Jag vet inte om Antje, förstått det enorma marknadsföringsfönster TV är och hur det kan användas?

I kriser samlas ofta människor i kyrkan för att ingjutas i Tro och Hopp. Vi ser det i krig och tittar vi till våra grannländer, så har de ett helt annat förhållande till kyrkan än vad vi har. Mycket beroende på deras kyrkors roll under Andra Världskriget. Kyrkan borde ha en ställning där de med sitt svarta bälte i just tro och hopp, borde vara som mest aktiva idag. Men jag måste säga att vår Ärkebiskop övertrumfades av Laleh, med råge, när det gäller att förmedla just detta, som nästan verkade generad över sin närvaro.

Det finns många bra kulturella initiativ idag för att ingjuta hopp, det är bra! Men kyrkan med en sådan enorm organisation borde väl lysa i sig själv, som en ledstjärna.

Så vem är förberedd för det oförberedda och vem kommer att kunna kliva upp och leda?

Jag tror det kan komma mycket gott ur detta, men vi måste kanske göra upp med gamla ”sanningar” och system.

Ära den som äras bör, alla kan vi vara hjältar!

Det är lite spännande tider vi lever i. En världsomspännande kris, som ger anledning att både reflektera och analysera över gamla och nya sanningar. Det enda man kan säga är väl att det ännu inte finns något facit. Precis som det aldrig kommer att finnas något totalt facit över varken mänskligheten eller meningen med livet. Även om jag tycker att en god vän till mig kom nära förklaringen till meningen med livet: ”Att vara tillfreds i den ålder man är, i den tid vi lever!” Tycker det var kloka ord, men täcker kanske inte in hela betydelsen av meningen med livet.

Nytt för denna kris är att de gamla metoderna med stödgalor eller strejker, inte riktigt biter på den. ..av kända skäl… Här måste myndigheter, stater och politiker istället agera i grunden, något som faktiskt kan hamna i skymundan, bakom de förstnämnda verksamheterna.

Tittar vi ut över världen och vårt närområde, så kan vi se hur det första kvartalet på 2020, har påverkat världen i stort, men även hur allt påverkat vår situation i landet. Visst det finns alltid fläptrutar från vår huvudstads innekrogar, som lever i odödlighetens kammare och som alltid beter sig som fiskmåsar runt fiskrens. Men bortsett från dem så verkar det som om väldigt många tagit till sig av informationen från berörd myndighet, som ska hantera detta.

Även om jag själv tycker att det tillhör vanligt hyfs att man inte hostar någon i ansiktet, så kanske det är bra att påminna om detta basic.-förfarande för att inte smitta ner sin omgivning, oavsett om det endast är en förkylning eller ”vanlig” influensa.

I extrema tider så kommer extrema åtgärder fram och de extrema människor som faktiskt finns i världens mest extrema land blir extremt extrema. Men de får väldigt god hjälp av alla som piskar upp de extrema stämningar som en del behöver för att känna sig extremt levande. Det verkar finnas ett överskott av dessa känslomänniskor inom journalistkåren. En nyttig inbromsning tror jag kan vara bra, för att vi inte ska tappa fokus på vad det viktigaste i frågan är. Landet kommer inte må bra av denna hets som driver på en gigantisk depression.

Just att det hetsas så mycket kring detta, gör också att andra saker hamnar i skuggan, de stora problem som landet fortfarande brottas med, som den våldsspiral vi upplevt de senaste åren, bristen på energi och tillverkningen av den. Pensionssystemet som havererat, mm mm. Så på ett sätt kan man se denna kris som lösningen på många andra problem som snabbt glöms. Därmed också att de systemfel som funnits inbyggda i många offentliga verksamheter också permanentas samt dränerar verksamhetens effektivitet, eftersom det alltid kommer finnas mer akuta saker att ta hänsyn till. Hur akuta än systemfelen är.

Men hur det än är med en kris, så innebär den också möjligheter. Vi ser människor som går ihop och hjälper varandra, på ett sätt som man inte sett i någon större skala förut. Det ger hopp om att större empati är möjlig att frambringa. Vi märker också att naturen återtar delar av världen som lever under stor miljöförstöring. Kan vara något att tänka på, då världen ska startas upp igen https://www.expressen.se/nyheter/bilder-pa-coronavirusets-effekter-forbryllar-invanarna/

Men det går väl också att summera lite av det som hänt hittills och sätta det i lite perspektiv:

• ·      Vi har otroligt många myndigheter i detta land. Myndigheterna är underställda olika departement, men får inte styras över hur de använder de lagar de är satta att bevaka. Det skiljer sig från många andra länder. Det finns ca 220 olika myndigheter och drygt 160 000 personer arbetar i dessa. Trots denna massiva myndighetssektor, kan jag tycka att det saknas en. Den myndighet vi saknar idag: Fortlevnadsmyndigheten. Den myndighet som ser till att vi kan fortleva i en kris. En myndighet som ser till att andra myndigheter har beredskap. MSB i alla ära, men de har ingen beredskap för hur livet skall fortsätta och hur de livsnäringar som finns, ska kunna fortleva.
• ·      Självförsörjande: Denna kris har visat på vikten av att kunna vara självförsörjande. Att vi kan vara trygga med leveranser av våra basvaror och förbrukningsvaror. När larmet kom och det piskades upp en stämning som skapade ett galet hamstrande, saboterade man samtidigt för verksamheter som är beroende av viss materialförsörjning för att motverka smittspridning. Och vem hade trott att den hetaste presenten skulle bli handsprit istället för en flaska gott vin. Återskapa beredskapslagren.
• ·      Alla ekonomer kanske måste börja titta på nya ekonomiska modeller. Att inte ha produktionslager, eller ens kontroll över sin produktion, då komponenter ska transporteras över världen, kanske måste börja räkna på annat sätt. Kanske är det bättre att kunna producera produkterna i kristider, än att bli stående utan komponenter?
• ·      Demokrati: Idag ser vi vilket behov det faktiskt finns för gränser, att kunna användas som stopp för spridning. Att sätta gränser är ett gammalt begrepp, som troligen aldrig blir gammalt. Det hjälper oss att se skillnader på verkan i olika åtgärder och begränsar spridning. Gränser omger områden som kräver egne åtgärder och beslut, efter de villkor som gäller. Det ger också möjlighet att lära av varandra. Idag när det i vissa läger ropas efter en världsmakt, är det kanske bra att bromsa lite och se den faktiska effekten av olika val människor gjort i olika delar av världen, så vi kan lära oss av varandras framgångar och misstag. Att hoppas att en diktatur av vilken politisk ism som helast, ska skapa en möjlighet för alla att leva, är nog att hoppas alldeles för mycket. Diktaturer ser främst om sig själva, gärna sprungen ur en paranoid bas.
• ·      Med lite perspektiv tror jag också vi kommer märka att det är en fördel med företagsamhet och småföretag. Av samma anledning som ovan. Att vi behöver vara rädda om dessa finansiärer av landet och se till deras fortlevnad. Det är många gånger i den lilla världen snabba förändringar kan ske och där utveckling börjar. Att hoppas på att ett kollektiv ska komma fram till snabba beslut och effektivitet är inte lika troligt. Dessutom kommer det inte finnas en möjlighet att pröva olika vägar där heller. I vart fall inte i samma omfattning som när fler aktörer få pröva sina idéer.
• ·      Vi ser också hur olika kriser slår mot olika verksamheter. Idag ser vi hur de som är beroende av just folksamlingar drabbas hårt och skoningslöst av krisen. Många egenföretagare/frilansande bl.a. kulturarbetare, utan någon statlig back-up. Människor som är vana att få ta hand om sig själva, men också att bidra till det gemensamma. Människor som ofta ställer upp ideellt i sina yrkesroller, för att hjälpa andra. Vi kan väl i alla fall skönja att det socialistiska styrsättet, inte alls gagnar den gruppen arbetare, trots att många i gruppen agiterar för socialism. Kanske blir den inbyggda segregationen inom socialism, inte mer synlig än så. ”En politik för alla”, gäller inte. Att hoppas att goda gärningar ska betala sig i ömsesidig empati, är också det att hoppas för mycket.
• ·      Flera pratar också om att S har rätt med en stark stat. Frågan är vad man menar med stark stat och vilka förtecken den har? En stat består väl inte bara av ett territorium och en ledning, utan framförallt av de människor som bor där. Styrka måste väl vara att alla människor kan leva och utvecklas, inte att ha en ledning som motarbetar det fördelade ansvarstagandet, via företagsamhet. I Sverige arbetar dessutom myndigheterna väldigt självständigt under sina departement, så kanske beror det mer på myndigheterna än på styret när det gäller de direkta åtgärderna i krishanteringen. Medan det djupt orättvist och segregerande inom stödåtgärderna, kommer som politiska beslut. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/wPjE9M/staten-betalar-lonerna--volvo-delar-ut-miljarder
• ·      Apropå stark stat, så höll vår Statsminister ett inspelat tal till nationen. Det är kanske det som allra mest pekar på den svaghet i ledning som landet har. Givetvis bör ett sådant tal hållas i direktsändning, med efterföljande frågestund. Att läsa ett inövat tal skrivet av en talskrivare, rätt innehållslöst och utan engagemang, blir rätt pajigt. Visst de flesta politiska tal är skrivna av talskrivare, men krav på innehåll och förståelse från uppläsaren vad den säger, borde vara legio.
• ·      En kris kan vara bra för att synliggöra vad som är viktigt, rent personligt, men också gemensamt. Förhoppningsvis så kommer vi lära oss något av denna kris. Förhoppningsvis kommer politiker att omvärdera sitt uppdrag till att gälla med bas-uppgifter och inte detaljstyrning. Inga konstiga bidrag till lyxkonsumtion av el-cyklar, mm. Det gäller att ge landet och dess invånare samt näringsidkare en möjlighet att fortleva på den ekonomi som finns, istället för att förvrida samhället efter sin egen fantasi.
• ·      Hjältar! I kriser letar vi hjältar att luta oss mot. Men människor glömmer väldigt fort och tyvärr tror jag mycket handlar om journalistik där också. Kraften i att fånga allas uppmärksamhet och peka på just det man av någon anledning vill sätta fokus på för tillfället. Minns sommaren 2018 när de polska brandmännen for upp genom Sverige och vägarna kantades av vinkande människor. Var själv där och såg det med egna ögon, en fantastisk syn. Jag hamnade också i deras karavan ner genom landet efter att det gjort sitt jobb och då var det väldigt lite människor som kantade vägarna med hejande budskap eller tack. Jag tror jakten efter hjältar tar död på respekten yrkesgrupper emellan. Vi har så många olika funktioner som alla är det som bygger det samhälle vi lever i. Idag kan vi se hur vissa väljs bort politiskt, trots att de bidragit och bidrar till samhällsbygget. De betalar också för de som för dagen är hjältar. Många har gjort hjälteinsatser tidigare, men det räknas inte. Ungefär som synen på våra pensionärer, att de är en belastning för ekonomin och sjukvården. Man tackar inte för de insatser de gjort för det samhälle de hjälpt till att bygga. Respekt mot människan är något som borde finnas i en civiliserad stat.
• ·      Jag är glad att det trots allt finns så mycket humor runt denna kris. Vi behöver få skratta och koppla av en stund. Vi orkar inte vara hysteriska över tid. Alla kan vi bidra med något: Humor, aktiv hjälp till de som behöver, eller helt enkelt stanna hemma om vi är sjuka. Är den som ära bör: Denna kris tar vi oss igenom tillsammans. Hoppas bara att även vårt styre ser till att göra det demokratiskt, då blir vi alla hjältar på olika sätt.