Ja, frågan har jag ställt mig fler gånger under det senaste året, då det målats fan på väggen över hur dåligt vi har det, och hur uselt Sverige är skött. Samtidigt har vi en enorm generös välfärd som konsumeras utan att det verkar tas ens en notis om hur det kommer sig att vi kan ha det så väl förspänt. För någon vecka sedan presenterades dagen då jordens resurser är slut för i år och att vi nu lever på "lånad" tid i förhållande till de resurser vi ska livnära oss av. Att vi då i Sverige fortfarande kan njuta av vår uppbyggda välfärd, måste väl ändå ses som enormt fördelaktigt. I alla fall för oss!
Samtidigt så får man en känsla av att det finns hur mycket resurser som helst att lova till var och en, om man röstar på "rätt" parti. Att det är oppositionen som lovar mest, är väl kanske naturligt spel, men om man ser till hur verkligheten ser ut så kanske man borde vara mer realist och naturligt försiktig med att lova, särskilt med tanke på att vi redan nu lever på lånad tid.
För att kunna genomföra alla reformer, så krävs det pengar och som alla vet kommer dessa inte farande genom luften bar man ställer sig och önskar dem. Nej, det krävs att vi tillsammans hjälps åt att dra in dessa och enklast är det nog genom att arbeta. Så en prioritering borde väl vara att se till att Sverige blir en bra bas för företag att etablera sig på och kunna drivas från. För hur det än är så är det företagen som ser till att vi har pengar att dra runt Sverige och vår välfärd med.
Tyvärr hörs det väldigt lite i debatten om vilka förutsättningar våra företag ska få ha efter den 14:e september, något som är väldigt oroande. Något som är än mer oroande är att framförallt oppositionen skjutit in sig på att sänka så många företag som möjligt, med nya regler och omöjliga krav. Att man gör det samtidigt som man pratar om "jobben" känns allt annat än klart definierat och seriöst.
Ska vi ha företag kvar i Sverige som mäktar att ta det ansvar som politikerna kräver, måste vi få en bättre förutsättning för dessa. Mer klara regler som löper över lång tid och en öppnare arbetsmarknad som gör att företagen vågar satsa på att anställa. Det fungerar inte med att ha en industri som ska leda utvecklingen, men som samtidigt måste hålla andan av nervositet över vad som ska hända internt inom landet, när arbetet borde vara att fokusera på att möta konkurrensen utifrån. Alla som försökt springa milen på ett andetag, förstår kanske känslan.. Jag tror också att vi måste ge alla driftiga människor en möjlighet att öppna och driva sitt företag och på så sätt kunna bidra med arbete och skatteinkomster.
Jag anser att politiker bör ta sitt ansvar och arbeta för ett bättre företagsklimat i Sverige, som säkras över tid. Företag kan inte leva i mandatperioder utan måste byggas för framtiden. Detsamma gäller skolan. Ge dem en vettig bas att arbeta ifrån och låt dem sedan sköta arbetet på skolorna. Jag skulle också helst se att vi som privatpersoner fick förbli myndiga och välja vår inriktning själva. Att med välfärden styra människors liv, tror jag är passiviserande så länge man inte får välja sin egna väg. I och med att systemen är behovsprövade och solidariskt finansierade, så är det ingen orättvisa i möjligheten att välja var jag vill bli upplärd, omhändertagen och kurerad.
Jag tycker att vi bor i möjligheternas land. Vi har det bättre förspänt än de allra flesta andra länder på de allra flesta punkterna. Ska vi fortsätta att utvecklas åt det hållet, så tror inte jag att stopp och begränsningar är rätta vägen att gå. Fler reformer som stimulerar och inspirerar är det jag tror på. Det parti som kan ge en bra framtidsvision och ge rätt stimuli för den, får min röst.
