Hej Bloggen!
Det har gått en tid sedan sista och hösten har bara sprungit på utan att jag haft tid att sitta och få ner mina funderingar på pränt, så nu är det mycket som hänt!
Jag kan inte låta bli att reflektera över Julen och alla dess märkliga vinklar. Så många människor jag pratat med som inte vill fira Jul på det sätt dom gör men ändå känner sig tvugna. Vad är det för grund till glädje att känna sig tvingad till att hålla en styrd tillställning som beror på vad som andra vill och bestämmer, skall höra Julen till?
Vad är det för värden vi letar efter i en tradition som för länge sedan upphörde som glädjespridare?
När till och med det Juligaste av allt, Tomten, skrämmer mer än glädjer, då tycker i alla fall jag att det är dags att tänka om.
Själv har jag efter skilsmässa, fått en helt ny förutsättning för denna familjära högtid. Visserligen hade jag en liten önskan om att mitt ex, kanske ville fira en kortare Jul med mig och dotterna, men det blev blankt nej till det. Så lösningen blev en Jul på Villa Källhagen i Stockholm för mig och dottern. Riktigt mysigt med promenad på Skansen och på stan samt lite irrande med bilen för att se hur Stockholmarn firar Jul...
Det konstiga var att det blanka nejet till gemensam jul från exet, inte var ett blankt nej utan bara någon form av tvångsmässigt svar. När allt var bokat och klart ville hon visst fira med oss, men "kunde" inte svara ja p.g.a ja; sina egna Tomtar på loftet... Tråkigt men sant.
Julklappar är något som jag har en lite splittrad inställning till. Även där är det många som uttrycket "panik" för att dom inte kan komma på den perfekta presenten. Jag antar att det är den perfekta matematiska formeln på presenten som avses, då kostnaden skall vara proportionellt mot den uttryckta glädjen och förväntade överraskningen, omvänt proportionerligt med värdet av de presenter jag själv kan hoppas få. Värdet sitter ochså i paketets hårdhet och storlek. (Det senare kan man nästan göra till en genusfråga..)
Själv tycker jag bäst om att ge upplevelser och gärna få en också! Fast i år blev jag väldigt överraskad! Och stum...!
Tyvärr så har jag vänner som i Julhelgen fick en Julklapp av det absolut hårdaste slaget som absolut ingen vill ha. En riktig smäll som inte är helt lätt att resa sig ifrån. Deras son gick bort i en överdos av vad som verka vara en legal nätdrog.
Jag vet deras kämpande med sin son och mot droger och jag själv stämmer in i vart enda ord och vill även jag slå mitt slag för värdet av livet i sig, utan droger. Jag tror de allra flesta har en krivkraft att stå med öppen famn mot de nära och kära som man ser har det svårt. Problemet är hur hjälper man någon som inte vill bli hjälpt eller ens kan det för de styrs av annat.Tvångsmässiga beteende och drogberoenden är inget man med lätthet bara diskuterar bort det är reella problem. Kan vi hjälpas åt att hålla drogerna borta så är vi i alla fall en bit på väg.
Mina tankar efter denna långhelg går till mina vänner, som vars sons liv fick sådant tragiskt slut. Droger drabbar ingen enskild person utan hela familjer och inte bara vid ett tillfälle utan under lång tid. Får jag önska något fritt inför detta år så är det att vi blir bättre på att ta emot den kärlek vi får! Jag tror det kan vara en hjälp att komma en bit på vägen!
