Solglasögon

Tjohooo! Vilken morgon!

Solen kikar in mellan spjälorna i persiennen och bara vill få min uppmärksamhet! Vaknar extra tidigt efter en kreativ natt med textskrivande till ett par nya låtprojekt. Det är märkligt att det går lättast att jobba med musik om nätterna, när staden sover.

Ja; staden sover faktiskt. Västerås har lite svårt att krångla sig ur kostymen som industri/sovstad.
Det görs lite halvt tafatta försök att ändra på stämpeln som "staden inget händer i", men det verkar finnas krafter som har en enorm längtan efter att cementera staden som tråkig.

Istället för att utveckla de möjligheter vi har för att locka hit intresserade människor, så låter det i vissa led som om det bästa vore om vi kunde isolera oss från övriga världen och bara tycka att vi är bäst. Men hur blir man bäst utan konkurrens och utan publik?

Det känns ibland som om vi har dragit ner persiennen för att slippa se vad som händer utanför, slippa ta del av vad som pågår och isolera oss från den övriga världen. Visst, vissa mornar när man varit uppe alldeles för länge och sovit dåligt så vill man bara somna om, men det är tråkigt när det är normalläget.
Har aldrig förstått behovet av att cementera vardagen till en fix verklighet som jag alltid kommer att ha kontroll över.

Nyfikenheten på solens strålar kittlar i alla fall mig varje gång de kommer. Även om jag sett solen i snart 50 år så känns det fortfarande lika inspirerande när de retas med mig, precis som när omvärlden vill ha min uppmärksamhet. Jag kan välja att sätta på mig solglasögon och solskydd och ge mig ut i vardagen och njuta av det solen gör med vår tillvaro, istället för att välja mörkläggningsgardin och stanna inne. På samma sätt kan jag välja att gå ut och möta världen på mitt sätt och ta del av den, än att välja att bygga min bunker mot omvärlden.

Idag blir det RayBan!

Ha dé!

Visst är livet spännande!

Att livet skulle vara trist och tråkig håller jag inte riktigt med om, för tänk vilka möjligheter det finns att välja vägar och inriktningar. Innehållet i livet kan från tid till tid bli lite enahanda och tråkigt, men vägen att ta sig fram ur tristess kan vara både utmanade och rolig! Så varför låta sig styras mot tristess?

Att utmana sig själv kan ibland vara en större bedrift än att utmana sin worfeud-kompis på en tidsutfyllande stund. För visst handlar en del om att vi har problem med vad vi ska göra av tiden som "blir över".

Alla är vi individer och har olika förutsättningar och det innabär också att lösningen för våra liv ser olika ut. Vi matas ständigt med intryck från allehanda medier om lyckanden och kanske framförallt misslyckanden, så man kan tro att vår vardag hela tiden måste befinna sig i något ytterläge. Lyckad - misslyckad.
Givetvis så är det inte på det sättet, utan livet spänner över ett större område och har även fler ytterligheter än så. Men jag tror det var Fredrik Lindström som presenterade Sverige som världens mest extrema land, och jag är benägen att hålla med honom.!

Åter till tiden..
Det finns människor som verkligen sitter fast i sitt liv p.g.a. olika val man gjort och i svallvågorna efter detta också blivit tvungen att ta ansvar för dessa och på så sätt låst sitt liv till stora delar.
Ansvar för åtaganden som jobb, familj, föreningar mm, är sådant som styr en del av vår vardag. men vi är alldeles för många som låter oss styras mer än nödvändigt.
Många väljer att skjuta på allting till "sen", och fylla tiden med de mest triviala tidsfördriven och låta dom spela större roll än livet i sig. Läste häromdagen att Smartphones gör oss asociala. Jag är helt inne på den linjen.
Det är otroligt intressant att se en grupp människor slå sig ner tillsammans och i princip alla plockar fram sina telefoner och fingrar med dem samtidigt som man är ointresserad av det som sker runt om en. Telefonen verkar vara den yttersta attiraljen som styr våra förväntningar om var livet skall komma till en från, istället för att gå ut och möta världen.

Jag är absolut inte emot telefoner, jag tycker bara att vi är alldeles för fixerade till den som livsgivande, impulsgivande och styrande. Livet finns runt om dig och ge något mer tid till din omgivning istället för till telefonen så upptäcker du snart att livet har så många fler möjligheter och vägar att ta, än bara den via telefonen där man kortsiktigt kan vara lyckad via en vinst i wordfeud.

Livet blir mer spännande om man inte tar det för givet utan tar för sig av det.

Ha en riktigt skön dag!

Hej,

Idag är en stor dag för mig. Kliver ur sängen och betraktar mig själv i spegeln och tänker; "fan Mats du är snart 50 och borde vara vuxen nog att börja blogga?"

Sagt och gjort och med lite hjälp av kompisen Helena som är riktigt bra på att blogga och är min förebild, så sitter jag nu här med pannan i djupa veck och undrar vad jag gett mig in på..!
Bloggen ska handla lite om mina vardagsbetraktelser utifrån mig som musiker, VD och ledare för ett företag, samt min privata betraktelser av vardagen.

Dagens betraktelse måste väl ändå börja med mig själv och min självbild. Eller kanske det jag såg i spegeln i morse..
Har precis flyttat till en lägenhet och har en spegeldörr på garderoben jag möter så fort jag går upp varje morgon. Spegeln tror jag finns där för att påminna mig om att tiden går framåt vare sig jag vill eller inte. Det är inte jag som monterat den, så att som vi alla gör lite tillmans att välja tolkning före konstaterande, så tror jag den finns där för att påminna mig om någonting. Kanske dagens LCHF kost, eller att magplattan ser lite mer ut som en använd krockkudde. Övriga delar kommerteras inte här..

Tänk att det det snart gått 50 år sedan jag såg dagens ljus och bilden i spegeln berättar obarmhärtligt om vad jag varit med om. Både glädje och sorg! Allt har satt sina spår och visst är det lätt att bli missnöjd över avsaknaden av fotomodellmage, men tänk så mycket jag fått vara med om. Det är lätt att känna sig fet och ful, men idag, idag känner jag mig som en riktigt vuxen, stark och snygg 50-åring. För jag är stolt över vad jag gjort i livet och känner att jag lätt kan gå vidare i livet med bilden av mig själv som en kanske något ärrad kämpe, men vid gott mod och med stor framtidstro, så stor att den räcker till att dela med sig av! Så till alla er som känner lite missmod över ålder, utseende, karriär, idrottsliga resultat eller misslyckat bullbak, jag ger er dagen idag, vårdagjämningen 2012. Nu blir allt mycket ljusare fortare!

Ha det bäst!