Läser dagligen om våldet i Gaza och blir lite irriterad över min egna okunskap om de bakomliggande orsakerna. Precis som så många andra så vill jag också att våldet tar slut och att platsen så människorna där får en möjlighet att konstruktivt bygga sitt samhälle och sin miljö. Det gäller för båda sidor gränsen.
Men det verkar som om det är mycket svårt att få till ett liv utan vapenskrammel och hot på den platsen. Det är märkligt hur vissa platser och för den sakens skulle även vissa människor har en förmåga att alltid hamna i skottlinjen och bli konfliktförföljda. Det kan gälla allt från "skilsmässohus" till hela landområden. Gaza verkar vara ett sådant område som inte fått någon längre fredsperiod under ett par årtusenden.
Det enda jag kan säga efter att ha följt nyhetsrapporterna är att det finns otroligt mycket människor som känner vanmakt över sin situation och det är inte en bra grogrund för fred och samverkan. Vad jag förstår så är det många människor runt om i världen som känner samma sak inför situationen där även om det säkert finns de som skor sig på den och underblåser den också. Att känna vanmakt är ingen bra utgångpunkt att förhandla ifrån.
Åsa Romson och Valter Mutt från Miljöpartiet skrev en debattartikel om detta i DN och ville starta ett fredsinitiativ via ett miljöprojekt. Det är givetvis lovvärt med att komma med initiativ och lösningar på ett så djupt rotat problem, men jag är inte riktigt säker på att de vet vad oroligheterna bottnar i. Frågan är om någon nu levande person har full överblick över det? Det finns säkert territoriala anspråk, maktpositionering, grundgjuten misstro, ekonomi, mm.mm. som styr över detta.
Det finns givetvis en del religion med i spelet och om man använder sig av det slitna uttrycket: "Var och en blir salig sin tro", så gäller nog det också MP i allra högsta grad. När man verkligen brinner för en enda sak, som i och för sig kan vara bred (miljö), så kan det vara lätt att koppla precis allt till sitt eget grundtänkande om sin hjärtefråga. Att andra människor i mer utsatta positioner än sin egna, som måste ta hänsyn till att överleva för dagen har andra prioriteringar, verkar MP inte vara särskilt öppna för. Så att initiera en miljöplan eller liknande för Gaza-remsan, tror jag är lite klent som fredsinitiativ. Jag tror att om man gör anspråk på att lösa en konflikt, så måste man förstå konfliktens ursprung och dess delar istället för att komma med ett lösningsförslag som gagnar ens egna syften.
Det påminner om en man jag jobbade lite för, för sådär 25 år sedan, som var med och startade gympatrenden. Han hade på ett av våra inspirationsmöten en lång framskriden plan och början på en organisation som skulle åka till samma region och gympa bort alla oenigheter under parollen: "Svettas man tillsammans, så svetsas man tillsammans". Jag har inte hört från honom sedan dess, men om man ser till det klena resultatet måste det varit iskallt mottagande, för inte har de svetsats tillsammans genom svett i alla fall.
Frågan är vad som driver dessa människor med sin till synes snäva syn och otroliga övertro på sin egna tro? Får de sätta sig ner en stund och fundera över situationen så tror jag de kan komma på att mycket måste göras initialt för att påverka och starta en fredsprocess, som måste vara en bra långt kommen och en bra bit på väg, innan dessa projekt möjligen skulle ha någon som helst verkan. För visst mår människor bättre i en bra miljö med rent vatten mm, och visst mår vi bättre av att vara i någorlunda form. Men när livet är att bara se till att överleva eller till och med ge sitt liv i en själmordsattack, så tror jag inte att varken miljömål eller gympa är det som står för vändningen av inställning till konflikten.
Kanske är det så att man redan vet detta och bara använder konflikten för att marknadsföra sig själva. Visa på ett engagemang som är behjärtansvärt, men som inte har en förankring i verkligheten. Enligt mitt sätt att se detta gäller det också i högsta grad MP här på hemmaplan. Jag tror de skulle göra sig bättre som lobbying-organisation än som politiskt parti. Ger man sig in i politiken måste man har en bredare grund, kunskaper och syn på saker och ting än att bara prata om en sak. Något som ofta lyser igenom i debatterna de deltar i.
