Läste i Expressen att Stefan Löfven står fast vid att SD är nyfascistiska. Det är mycket möjligt att han rätt, det kan å andra sidan vara ett av de få rätt han har, eller i alla fall som han presenterar. Det kanske är så att han kommit på det själv också och därför upprepar det som ett mantra.
Det är inte mycket av det vår nuvarande regering släppt ut i form av beslut och ställningstagande som pekar på att vi i Sverige kommer att gå en bra framtid till mötes. Sällan har väl en regering varit så dåliga på att förvalta en bra situation och nyttjat ett bra utgångsläge för att skapa möjligheter att bygga vidare på. Det måste väl ändå ses som direkt korkat att i sin arbetsmarknadspolitik slå sönder de utbyggda system som bevisligen både skapar arbete och sanerar arbetsmarknaden från svartarbete och osund konkurrens.
Att dessutom ge sig på villkoren för att driva företag inom vissa sektorer som minskar deras möjlighet till utveckling och expansion är inte heller det en direkt arbetsskapande åtgärd. Att till detta även se till att vår röst i världen tystas och minskar i betydelse istället för att arbeta för att de företag som ska leverera pengarna till regeringens alla generösa reformer genom export, får stöd rent politiskt för sin utveckling, underlättar inte heller för varken arbetsmarknad eller ekonomisk välfärd. Det verkar som Stefan och hans anhang fastnat i handlingssättet som förde dem till makten, att istället för att erbjuda något alternativ så söndrar man det som finns. En för övrigt gammal klassisk fascistisk metod. Men vill man mer än det som redan är gjort, är det bättre att ta till sig vinnande åtgärder och utveckla dessa, än att söndra.
Det kan vara tråkigt att behöva prata ekonomi och det verkar som om varken Stefan eller Magdalena Andersson har tid eller ens intresse av att sätta sig in i vad ekonomi betyder för ett land och dess invånare. Men ända sedan Hedenhös dagar har ekonomi varit en grundsten för att ge hur många munnar som kan mättas och människan har varit beroende av att agera efter dess villkor för att överleva. Även om det då handlade om att se vad den omläggande natura kunde ge för avkastning i form av mat, så gäller samma grundprincip idag, även om det blivit mer komplext. Att ensidigt öka utgifter utan att få till en reform inom det område som är kopplat till utgiften, är inte på något sätt ett stabilt sätt att sköta ekonomi på. Då hamnar vi direkt på det gamla Socialistiska spåret som ger underskott och fler människor i behov av bidrag, bidrag som är otroligt beroende av en konjunktur som i sin tur är beroende på ekonomisk stabilitet.
Att den förra regeringen lyckades lotsa oss igenom en av de djupaste ekonomiska kriser i modern tid, verkar Stefan och hans anhang hylla genom att nu försöka sätta oss i en helt egen ekonomiskt kris. Han gör det i två steg, det första genom att visa att han inte kan matematik från årskurs två, det andra är att försämra villkoren på arbetsmarknaden så vi riskerar stigande arbetslöshet. Allt för att företagen hamnat i väntläge och håller nere investeringar på grund av regeringens brist på kunskap och reformer.
Jag tror det bästa för Sverige hade varit om Stefan hållit sitt löfte och avgått. Att mest försöka identifiera sin fiende som fiende och utifrån det försöka vinna någon form av förtroende, skapar varken arbete eller stabilitet. Om priset för Stefans egna vendetta mot SD ska betalas av en nationell kris tycker i alla fall jag att priset är för högt. Det vore nog bättre att han försökte förstå vad som är utvecklande för landet och se vad som får igång investeringstakten som gör att vi kan upprätthålla en välfärd i landet. Då skulle han kanske kunna få lite mer tid till att göra rätt, än att fokusera på andras eventuella dåliga attityd.
