måndag 16 mars 2015

Att be någon fara åt h---te och den ska längta efter resan...

Diplomati sägs vara konsten att be någon fara åt helvete och den ska längta efter resan...

Jag tillhör den grupp som trodde att Margot Wallström skulle tillföra lite erfarenhet i den nu sittande regeringen, som annars verkar vara rätt oerfaren på det mesta. Jag trodde att hennes erfarenheter inom EU skulle skänka en viss dignitet och hörsamhet i vår omvärld, för vårt pytteland här i norr. Jag kan inte säga att jag är särskilt imponerad av det som skett hittills, men visst det kan givetvis bero på hennes närmaste omgivning också som gjort att vi hamnat där vi hamnat.

Återgår vi till den inledande meningen och sätter den i någon form av delbeskrivning av uppgifterna för vår Utrikesminister och UD, så måste man väl ändå säga att resultatet uteblivit. Eller kanske ska man säga att det helt fallerat och vänts mot oss. Margot stoppades från att hålla sitt tal och diplomater kallades hem. Visst ett politiskt spel, men politik får alltid konsekvenser, så hur detta kommer att påverka oss tror jag det är för tidigt att säga, mer än att vi initialt tappar fart och mark.

Om jag uppfattat det rätt med med vårt UD, så ska det vara vår röst i världen och stå för kontaktskapande åtgärder som banar väg för vårt lands intressen och möjligheter på det internationella planet. Vi har många gånger hållit huvudet högt och har ambitioner att ta oss in i FN's Säkerhetsråd. En plats där är i vilket fall som helst väldigt prestigefylld och kan kanske på sikt göra vår humanitära röst hörd över världen. Att ta sig dit är inte helt enkelt och det är ingen vanlig diplomatisk tebjudning som pågår där.

En annan uppgift UD har är att skapa nya kontakter och bana väg för vår exportindustri som vi är väldigt beroende av och som står för väldigt stora delar av intäkterna till vårt välfärdssystem. Med andra ord så är det regeringens möjlighet att hjälpa industrin som sedan betalar Sveriges kostnader, en inte helt oviktig del i vårt lands utveckling. Att exportföretagen är oroliga efter regeringens utspel med Margot i spetsen, är kanske helt relevant. Särskilt med tanke på att Regeringen också lägger ansvaret för landets försörjning på dessa företag. Lite som att montera bort skridskoskenorna på sitt favoritlag i ishockey och ändå kräva att de ska vinna guld.

Hur avtalet med Saudi Arabien egentligen ser ut vet jag naturligtvis inte, men det måste ha betytt väldigt mycket från början eftersom Göran Perssons regering drog igenom det. Att det hölls hemligt kan bero på olika saker. Väldigt många affärsuppgörelser är hemliga och rör det militärt samarbete så höjs väl ändå säkerhetsnivån ytterligare runt sekretessen. Men helt klart har väl varit att det funnits en uppsida med denna affär, som nu verkar vara ointressant att beakta.

Visst händer det hela tiden saker som gör att man måste omvärdera sina beslut, men det är väl ändå där som diplomatin kommer in som en räddande konstform. Att vår regering nu lyckats få mer eller mindre hela Arabvärlden mot oss, Israel, samt Palestina som regering alldeles nyss erkände är väl ändå att se som ett misslyckande och som kommer att få konsekvenser. Vår tänkta plats i FN's säkerhetsråd är väl inte direkt glasklar efter denna affär.

Jag vet inte om Margot eller någon av hennes medarbetare fastna på ett citat av Winston Churchill där han sa att det var bra att man hade fiender, för då har man stått upp för något. En vacker och säkert helt rätt tanke, vi behöver fler människor som står upp för saker. Men att göra det på ett sätt att man riskerar att hamna utanför den internationella gemenskapen och sätta sig på en plats långt bak i bussen där ingen möjlighet finns för påverkan av resväg, måste väl ändå vara rätt korkat gjort, och ett bevis på brist på just diplomatisk förmåga.

Det är en lite märklig paradox i Regeringens handlande just nu, där man i Sverige vill erbjuda diplomati för de som krigat för IS istället för att stå upp för de människor de vill ta död på, samma människor som de vill stå upp för i och med det uppsagda avtalet, där diplomati hade varit en bättre lösning. Man grusar våra möjligheter för affärsutveckling och erbjuder asyl för terrorister, är det verkligen så vi vill ha det?