Vi närmar oss valet 2014 och det kommer utspel från olika partier som ska göra det bättre för Sverige, eller i alla fall bättre för någon. Ibland är det väldigt diffust vad man är ute efter och man beskriver sällan med ord hur det man vill genomföra, påverkar människors vardag och möjlighet till att skapa sin egna framtid och för företag och företagsamma idéer att etablera sig. Det ska bli bättre genom att stoppa och stora ekonomiska satsningar ska göras utan att man tar sig an det stora problem som finns en gammal nedärvt synsätt som borde reformerats i sin helhet kanske redan innan den såg dagen ljus.
Vi har begåvats med en stor fördel det är att glömma, så att tro att vi lär oss något av historien är nog att hoppas för mycket. Vi väljer att plocka fram delar som vi tycker var bra och betraktar dessa med viss nöjdsamhet över hur vi en gång levde, vi klarade ju oss då. Vi glömmer lätt hur det var med alla som for illa på "den gamla goda tiden" och ser den som en lösning på morgondagens problem. Men det enda vi kan säga om framtiden är att den är oviss och att gå baklänges in i den för att titta på delar i det förflutna är kanske inte det som skapar en bra framtid för oss som medborgare i Sverige eller för de som ska se till att Sverige kommer framåt och håller oss på en hög nivå i den internationella konkurrensen.
Att minnas hur det skapades ekonomiska reformer för att utjämna skillnader mellan människor ekonomier borde också vara att minnas hur man får en skenande statsskuld på grund av dåliga beslut, något som belastas generationer längre fram. Precis som rovdrift på miljön påverkar generationer framåt kan ekonomisk rovdrift göra detsamma för framtida generationers ekonomi. Att man säger sig ha gjort det av empatiska skäl gör det kanske lite lättare i sitt eget hjärta när det ska förklaras för oss som betalar skulderna.
Men just empati är ett svårt ord som vi lite till mans kan lägga våra egna värderingar i och använda lite slentrianmässigt. Men empati handlar om en känslomässig förmåga att sätta sig in i hur en annan människa känner. Den förmågan är personlig och har inget med partifärg att göra precis som girighet, som även den är personlig. Att sätta parti=empati blir lite missvisande eftersom ett partiprogram inte är en känsla utan en skrivbordsprodukt. Säkert gjort av någon som känner empati för något, men det finns en stor risk att man försöker styra den människa man utvalt att partimåla empati med. Man försöker helt enkelt tänka åt någon, istället för att känna för någon. Skillnaden blir att man omyndigförklarar en stor del av befolkningen och minskar initiativförmågan för den enskilde, eftersom känslan kan bli att: allt ändå är förbestämt.
Man kommer att prioritera åt en grupp medan en annan helt vänds ryggen, eller blir utsatt för ren antipati och man skapar en splittring. I och för sig en vanlig härskarmetod.
Läste om Jonas Sjöstedt (V) som ville höja skattetrycket med 90 miljarder och som bl.a. har gått ut med att all välfärd ska förstatligas och därmed försvinner den enskildes rätt att välja sin väg inom vårt välfärdssystem. Att strypa någon människas rätt att göra ett eget val är inte empati i ordets rätta bemärkelse. Att dessutom sätta stopp för företagare som vill utveckla och göra den enskildes val mer rikt kan väl inte heller ses som något annat än ett rent maktspel som bygger på något annat än empati, kanske ren antipati. Hur som helst så väljer man vilken, eller vilka grupper man ska visa empati för och då genast gjort en prioritering som kan sägas vara diskriminerande särbehandling.
Det märkliga i detta är att man skjuter in sig på just företagare och gärna kvinnligt företagande inom välfärden, feministiskt parti till trots som man säger sig vara. Man värnar om jobben och kvalitén och vill ha bort de som skapar jobb och arbetar aktivt för att höja kvalitén och vill tillbaka till ett samhälle där du inte fick välja kvalité själv utan blev hänvisad den du behövde. Det är ett tankefel att tro att vi kan komma tillbaka till något samhälle som fanns förr, vi kan varken stoppa tiden eller backa. Oavsett regering så hade/har vi varit tvungna att ta oss an framtiden och de förutsättningar som gäller för vår plats i den globala världen. Det är de som skapar en möjlighet för utveckling som har bäst möjlighet att gå framåt i framtiden.
Det finns ingen politiker som kan berätta om hur framtiden ser ut, men de kan hjälpa till att skapa den plattform vi ska utgå ifrån. Jag tror inte med dagens internationalisering att innovatörer och utvecklare av nya företag och arbeten, kommer att satsa på Sverige om vi ensidigt skapar sämre företagsklimat och idéstrypande politik. Därför har jag svårt att se vad Jonas Sjöstedt kan bidra med för ett bättre och mer empatiskt och jämlikt samhälle som står sig bra i internationell konkurrens. Vi behövs alla för att bygga ett bra Sverige vi behöver verkligen alla olikheter som finns för att hitta så många nya farbara och hållbara vägar som möjligt. Att V med sitt åtgärdspaket med gigantisk skattehöjning vill utjämna löneskillnader, är att försöka återskapa ett problematiskt bidragssystem med tveksamt resultat. Att jobba med att minska löneskillnader handlar mer om attitydförändring än bestraffning. Att försöka återskapa ett bidragssamhälle som skapar mer passivitet och större risker för att ställa grupper mot varandra, tror inte jag är en bra väg.
Jag tror vi måste hitta de som behöver hjälp och hjälpa dessa på rätt individuellt sätt, istället för att skapa ett "rättvisesystem" där alla har rätt till samma hjälp oavsett behov. Vi är alla individer med olika behov och förutsättningar, jag tror verkligen inte att en politiker kan sätta sig in i var och en och förstå dennes enskilda behov och ta på sig rollen att detaljstyra dennes vardag, det ser jag som extremt omöjligt snudd på övermänskligt att göra. Jag tror att de allra flesta människor har möjlighet att förstå sig själva ,sina behov och sin utveckling. Därmed bör vi också förbli myndiga att välja vår vardagsväg.
