Det har producerats en film om hur LO tolkar arbetslinjen i Alliansens politik. Vid första anblicken så ger den ett rätt osmakligt intryck tycker jag, men efter att ha sett den två gånger så börjar jag förstå vilka enorma problem LO brottas med. Attitydproblem till omvärlden.
Attityder är något djupt sittande och inte alls lätt att ändra på, så därför är tidig indoktrinering viktig om man vill kunna styra en människas liv och tyckande. Med skolan vi har idag där barn och ungdomar får lära sig att källgranska och kritiskt lyssna till ett budskap, så förstår jag den underliggande desperationen i filmens budskap. Men i samma ögonblick som man försöker raljera över ett statistiskt sett lyckad reform så visar man också upp sin svagaste del i ljuset, faktabeskrivning och sin egna attityd till omvärlden.
"Såhär tolkar jag Alliansens arbetslinje." Så sägs det i filmen och just att det är en egen tolkning, är det som gör den så intressant. För detta handlar absolut inte om någon sanning, eller ens något som är sannolikt. Men det visar på ett problem med skillnader i tolkning av en lag och ett budskap.
Varför skiljer det sig så mycket från ställe till stället, ort till ort och län till län på hur man tolkar ett lagförslag. Själv tror jag det är lite på linjen "som Fan läser Bibeln", man tolkar ett lagförslag utifrån den attityd man har till lagstiftaren. Problemet med att stifta heltäckande lagar är väl känt och i slutänden är det upp till tjänstgörande tjänsteman att få sista ordet.
Om man då är så djupt färgad röd sedan barnsben att man inte kan förstå att världen kan ses på fler än ett sätt, kan det vara svårt för att inte säga omöjligt att ta till sig en information i ett nytt system som inte är grundat med samma färg som man själv har. Ett ytterligare problem i detta är de kapade orden "rättvisa", "solidaritet", "empati", "jämställdhet" mm. som den röda sidan på något sätt lagt beslag på som sina utan vidare rätt till tolkning från andra.
Om man nu har gjort en egen formel röd=empatisk, så kan man fortsätta vara empatisk oavsett färg på regering. Själv har jag en erfarenhet av att det finns otroligt mycket empati hos de allra flesta människor oavsett partitillhörighet. En del har dock svårt att känna empati inför människor som avviker från deras eget tänkande, sexuella läggning, hudfärg, härkomst, etc. Detta märks särskilt tydligt när de ska berätta om andras sätt att vara eller tänka. Man kliver helt enkelt in i en roll och spelar denna person utifrån sin egen attityd till denne och gärna i en extrem form. Man skaffar sig en plattform att fritt spela ut sina fördomar om oliktänkande. Precis som i LO.s film , som beskriver mer om LO's problem än om arbetslinjen.
Filmen visar inte en realitet utan vad som händer när en person eller organisation frusit fast i en attityd till sin omgivning och avvikande idéer utifrån sin egna tanke. Det kan vara värt att ha i åtanke om man inom organisationen för upp en avvikande åsikt från vad som är brukligt. Jag har själv prövat och steg av det tåget för länge sedan, till förmån för ett fritt tänkande och källgranskande.
LO verkar i alla fall stolta över denna film och har inte för avsikt att ta bort den från Youtube enligt dagens Expressen
Själv tar jag filmen som ytterligare ett argument för att ha en fri skola och utbildning där man lär sig källgranska och kritiskt lyssna till budskap. Just för att själv kunna styra över sitt tänkande och ha en mer öppen attityd och acceptans till de som finns närmast oss och som vi alltid kommer att vara beroende av, fria människor.
