Ok, först av allt vill jag klargöra att jag inte är vän av våld på något sätt. Jag tror inte våld är lösningen på något problem, men jag tror också att stora problem kan mynna i våldsamma handlingar. Frida Boisen skrev häromdagen en artikel i Expressen om problemet och hade mer eller mindre direkt i ingressen till artikeln presenterat orsaken till varför kvinnor misshandlas, män hatar kvinnor.
Det finns säkert våld som härstammar ur ett direkt sådant förhållande, men själv är jag inte lika övertygad om att det är den generella orsaken till misshandeln. Om jag är rätt informerad så är ett brott inte en start, utan mer ett slut på en händelsekedja och man måste kanske öppna ett större tidsfönster runt en våldshändelse för att få en någorlunda bild över vad som orsakat det förlopp man vill analysera, annars tror jag man gör saken lite väl enkel i fråga om orsak. Den som slår är fortfarande skyldig till våldet, men för att få bukt med orsakerna som leder till våldet tror jag man inte ska generalisera och skuldbelägga i genusform.
En annan intressant artikel i gårdagens Expressen, handlade om en kvinna som misshandlade sin makes älskarinna och blev dömd till böter och skadestånd för detta. Artikeln lades ut på Facebook och kommenterades av ett antal personer, där väldigt många kvinnor gav sympati för förövaren och sade sig hade gjort lika dant i samma situation. Den gärningen var legitim. Många ville även att hon skulle fått skadestånd och att hon skulle slagit mannen (svinet) istället/också. Frågan i detta fall är hur legitimt våldet setts om förhållandet var det omvända? Faktum är att här fanns det en klar orsak till våldet som var förmildrande eller rent glorifierande.
Det är ett lite intressant förhållande mellan dessa två artiklar. Den första presenterar en enkel lösning i en gärning, medan den andra ger en bakgrund till en våldshandling och sympatierna hamnar hos förövaren. Jag är inte för otrohet heller, jag har på nära håll sett hur det negativt påverkar människorna som är inblandade. Men jag kan också förstå reaktionen för den människa som kommit till den position att "gränsen är nådd". Jag tror vi alla har olika mängd spärrar som hindrar oss att använda vårt djupaste primata försvar, men det finns för alla och en var en yttre gräns när den sista spärren faller. Prövas man återupprepat i sina yttre gränser så tror i alla fall jag att det förr eller senare brister för alltför många.
Lägger man sedan till det faktum att psykisk ohälsa eller sjukdom existerar och påverkar både den enskilde och dess omgivning, så kan vi få en ny bild över hur olika förutsättningar kan vara i de enskilda fallen. Man vet t.ex att psykopati är en sjukdom som finns hos både förövare och offer i våldsbrott. Här kan det vara en förklaring till rena hatbrott, men också en förklaring till vem som blir brottsoffer. Inom ramen finns också plats att älska en person utan att älska allt den gör.
Den information jag fått är att kvinnor som lider av psykopati löper stor risk att bli våldsoffer. Varför vet jag inte men en teori kan vara att män och kvinnor genetiskt reagerar olika på svek, manipulationer, skuldbeläggning, utnyttjande, otrohet, avsaknad av impulskontroll och rena elakheter. Ett tyst våld som kanske föder ett öppet våld?
Ska vi få bukt med det våldet, så krävs det mer än att bara skuldbelägga män. Män är också människor och har precis som kvinnor svårigheter med att konstant bli skuldbelagda för saker som vi inte varken gjort eller står för. Jag tror man måste hitta ner till individnivå och göra det mer legitimt att ventilera och diskutera de sociala problem som råder på alla platser i vårt samhälle. Vågar vi titta på hela problem istället för att förenklat ge en stereotyp förklaring till ett djupt liggande problem, så kan vi kanske bidra till en lösning.
