I vår Regering idag sitter Annika Strandhäll som Socialförsäkringsminister. Hon har studerat psykologi och organisationspsykologi och har säker lärt sig mycket om att förändra och vända på begrepp. Inget fel i det! Alla behöver vi ibland vända på begreppen när vi kört fast, för att hitta nya vägar att komma vidare.
Det verkar verkligen som om Regeringen kört fast och inte vill ta ordet skattehöjning eller någon ny typ av skatt i sin mun, eftersom ordet skatt fått en negativ klang. Nu kallar man det istället för "medfinansiering"... Visst, man skulle kunna kalla alla skatter och pålagor som "Medfinansiering", eller varför inte inte Finansiering. Det är ändå det allt handlar om. Att vi, alla privatpersoner och företag, ska finansiera det som Regeringen vill att vi ska finansiera. Allt som faller under epitet gemensamma utgifter. Ungefär som i en klubb eller en förening, där verksamheten finansieras av medlemsavgifter.
Även om Strandhäll nu är Psykolog, så han hon blivit rejält genomskådad och begreppet "Medfinansiering" är det ingen som köper längre. Det är en skatt, precis som alla andra skatter. Så varför inte vända på begreppet en gång till och kalla det för "Medlemsavgift". Det är väl ändå det allt handlar om, att finansiera våra intressen. För att göra lite skillnad så får de som betalar mest skatt, kallas "Sponsorer". Regeringen skulle då behöva presentera den bästa medlemsnyttan och även arbeta för att skaffa nya sponsorer. Det kanske åtminstone skulle göra den politiska debatten lite med verklighetsnära och tydlig om vad den gemensamma ekonomin handlar om.
Idag kastas det fram olika satsningar på saker som visst kan låta behjärtansvärda, som senast om sexundersökningen i Sverige. Men är den försvarbar och vart tas pengarna ifrån? Som exempel: Å ena sidan havererar demokratins grunder i vissa områden och då väljer minister Gabriel Wikström att marknadsföra sitt departement med att vi behöver ha mer sex, och att det är en statsangelägenhet. För att kunna finansiera en utredning om detta. Jag tror också att vi behöver ha mer sex och närhet men det kanske kommer av mindre ekonomisk stress som minskat skatteuttag skulle innebära och utan att staten kryper under lakanet när vi ska kela.
Jag får ofta en känsla av att dagens Regering tar på sig en uppgift att göra av med så mycket pengar som möjligt och att tillgångarna är obegränsade. Men Ekonomi är inte förmågan att göra av med mest pengar utan att få ut det bästa av en begränsad resurs. Därför tror jag att medlemsaspekten kan vara en början till en bättre ekonomisk styrning med en mer verklighetsbaserad utgiftsplan som rimmar mot de inkomster som landet kan generera. Det skulle också ge en bättre förklaring av vad vår välfärd står för och vad vi kan förvänta oss för nytta av den utan att den godtyckligt förändras efter populistiska och kortsiktiga politiska vinningar.
