Vi har många förmågor, en är att glömma.

Alla har vi minnen att se tillbaka på vid olika tillfällen. Vi minns också på olika sätt. Bilder kan väcka helt olika minnen och tydas på olika sätt, precis som aktuella händelser kan associeras mot ens historia.
Men vi har också en förmåga att glömma. Det är inte en helt oviktig förmåga, då det gör livet lättare för oss att leva. T.ex kan vi glömma smärtor som varit olidliga, för att när vi blivit av med dem kunna leva ett lättare liv igen. På så sätt kan också olika händelser påverka oss väldigt olika. T.ex så kan ett enkelt semesterminne uppfattas helt olika av de närvarande och återberättas på individuellt sätt. En otrohetsaffär upplevas väldigt individuellt, då den som varit otrogen gärna glömmer det mycket lättare än den som blivit utsatt för sveket. Eller så kan man som Ylva Johansson, helt enkelt glömma varför man blivit kallad till intervju i engelsk TV och svara "helt fel".
Hur fort vi glömmer, kan bero på vad som engagerar en mest och har störst inverkan på ens egna liv.

Det kan också vara rejält jobbigt att leva med människors glömska och se hur den påverkar ens liv på ett negativt sätt. Alla som på ett eller annat sätt varit nära en person som använt glömska som dagligt instrument till att styra sin omgivning, för att ge sig själv handlingsutrymme och slippa ansvar för sina ställningstaganden och gärningar, känner till hur frustrerande det kan vara.

Så förmågan att glömma kan användas på olika sätt för olika ändamål och är starkt påverkbar av ens egna attityd.

I fredags drabbades Sverige av en tragisk och makaber massaker. Det utreds som ett terrorbrott och hanteras av många som det, även om det inte är dömt så ännu. Det finns trots allt likheter med IKEA-morden, som mig veterligen inte blev stämplade som Terror-brott. Likheterna är, om jag är rätt underrättad, att offren inte var utvalda för vilka individer de var, samt att båda gärningsmännen skulle avvisas från landet, men ville stanna. Vilket också kan bli resultatet av handlingen. Om det är anledningen till brottet, är det av personlig vinning och inget terrorbrott, om jag förstått rätt. Vad som klassas som terror är inte helt glasklart, men kan rymma mer handlingar av politisk karaktär än bara detta absurda tilltag.
Nu blir vi uppmanade att glömma denna händelse och inte låta den påverka våra liv, för då skulle terrorn vinna. Nu ska de som har till uppgift att skydda oss mot terrorism samla sina erfarenheter och göra upp planer efter det, samt våra politiker som ger förutsättningarna till allt från myndigheter till oss medborgare, klia sig i huvudet för att stifta nya lagar och regler.

Vad har denna tragiska händelse med förmågan att glömma att göra?
Dels märker vi det på den tragiska händelse med tre döda skolbarn för någon vecka sedan. Nu riktas allt fokus på den senaste händelsen och flera som är mer engagerad i bussolyckan uttrycker frustration över den kollektiva glömskan av det fallet. På samma sätt kommer fredagens händelse att falla i glömska för det stora flertalet precis som uppmaningen till oss syftar till. Det kommer gälla de flesta som inte är personligt engagerade i den. Nya händelser kommer att engagera och minnet kommer bara fram när det associeras eller på annat sätt inte kan undvikas.

Som en parentes kan jag säga att jag tyvärr tror att den 7/4-2017 kommer bli grunden för en minnesdag för främlingsfientlighet och kommer att uppmärksammas som en start på nästa års valkampanj. Detta oavsett om det kommer bli dömt som ett terrorbrott eller ej.

Var ska jag då ta vägen med resonemanget om glömskan? Jo, vi ser redan tecken på glömskan av den politiska debatten kring hanteringen av människor med terrorsympatier. Jag vet inte om alla representanter för Stockholms stad och Örebro som var för att ta hit terrorister och ge dem förtur på jobb och lägenhet, fortfarande står för sin åsikt efter fredagens massaker? Ett socialt experiment som bär naivitetens fana. Jag tror inte vi ska glömma och förringa värdet av sådana politiska utspels inverkan på den pågående handlingsprocessen.

För faktum verkar vara att chansen att få stanna i Sverige och bli försörjd av vårt system, ökar om man begår ett makabert brott. Vad har det för signalvärde till människor som vill stanna här trots avslag och har andra värderingar än att vända andra kinden till?  Hur påverkar det skattevilligheten, när vi ska försörja de som föraktar vårt samhälle?

Jag vet inte var den svenska naiviteten i kommer ifrån men den verkar påverkar och påskynda extremism. Den aktuelle gärningsmannen verkar vara nöjd med sin handling då han mejat ner ett antal i sitt synsätt, otrogna. Redan där märker vi att avståndet mellan det svenska sättet att se på människoliv och människors lika värde, skiljer sig å det grövsta mot denne mans ideal. Vi ser det också i många handlingar på många platser i landet, där livet blivit påverkat av extremism och brott riktade mot livsstil, myndigheter, samt människors möjlighet att leva ett liv efter egen önskan. Något som kanske borde klassas som terrorbrott och hanteras därefter. Att det också påverkar den allmänna oron över var landet är på väg, borde kanske också tas på allvar. Jag tror inte heller att vi blir lugnade av kändisar som tjänar pengar på att åka runt med statistkunderlag som visar att vi inte ska vara rädda, jag tror mer på handlingskraft som en lugnande metod.

Om dagens system med avvisningar hade fungerat, hade den 7/4-2017 förmodligen varit en vanlig fredag i Stockholm. Vi kommer att fortsätta glömma enskilda händelser, men med ökad extremism och våld, stiger ändå allmänna oron och det är vi själva som får betala priset för detta. Att be någon leva sitt liv blundande, tror inte jag löser problemen.

Styrande har länge sett bort från verkligheten och det är hög tid att ta tag i de problem som vi verkligen lever under, om de vill upprätthålla den demokrati de säger sig stå för. Där finns stort utrymme för självrannsakan och uppföljning av sina beslut och hur de påverkar människors liv och vardag, samt myndigheters möjligheter att upprätthålla rättsstaten. Gör man inte det kommer troligen extremismen att frodas på alla kanter och landet implodera av handlingsförlamning.

Sverige precis som världen är under ständig förändring och vår befolkning kompletteras ständigt av nya etniciteter. Det ska inte påverka vår gemensamma syn på alla människors lika värde, utan vara en av grundstenarna Sverige vilar på och ska hedras av. Det borde vara ett krav som ställs generellt. Attacker mot detta måste tas på allvar och ageras resolut mot.

Sverige finns på riktigt och det finns mycket att försvara. Ni har väl inte glömt det?