Den eviga strävan för oss både framåt och bakåt.

När evolutionen till slut placerade människan på jorden för sådär 160 000-300 000 år sedan, årtalet tvistar de lärde om då nya fynd görs kontinuerligt, så var vi vandrare. Vi gick runt i världen för att söka oss nya platser som hade ekonomi att föda oss. Ordet ekonomi var troligen inte uppfunnet då och alldeles säkert inte kopplat så starkt till pengar som det är idag. Men ekonomi beskriver egentligen en möjlighet att försörja. Strävan efter att få en större och säkrare försörjning började redan då och mycket genom att via vandringen nå bättre och nya möjligheter till skattning av vad jorden kunde ge. Man skyddade sin grupp och strävade efter nå en så bra förutsättning för fortlevnad och utveckling av gruppen. Det fanns mycket faror som lurade då, både vilda djur och konkurrerande grupper som gärna ville åt det som andra uppnått. Man lärde sig också att om man överbeskattade jorden, så minskade möjligheten att försörja gruppen.

Det har gått några år sedan dess, men mycket av det som fanns i begynnelsen, har vi nedärvt än idag. Bl.a. behovet av att röra på oss. I princip alla skulle må väldigt bra av att gå en mil om dagen. Men också strävan att nå ett högre mål, är något som följer oss. Skillnaden mot förr är dock att just målbeskrivningen och tillvägagångssätten har mångdubblats, även om våra basala behov fortfarande är det som styr vår överlevnadsmöjlighet. Ordet ekonomi finns idag i allas medvetande, men är väldigt starkt kopplat till pengar eller bristen på pengar. Vilket också beskriver lycka och bristen på lycka, mm. Framförallt så styr det våra avundsjukegener, de som förklarar att det är ok att ta av andra.

Idag styrs vi inte av Ledaren, den person som via kunskap och ledarskap, fick gruppen att känna sig tillitsfull att kunna bidra och utveckla sina idéer för gruppens fortlevnad.  Idag styrs vi av makthavare som väldigt ofta verkar ha svårt att förstå sig på samtiden och hellre vill begränsa utvecklingen, för att själv inte hamna efter. Men man är väldigt sugen på makt. Att vara den som utövar makt över andra, även man egentligen bara har makt över sig själv. Där tror jag också att många samhällen gått snett. Vi ser alldeles för många exempel på makutövanden som är rent vansinniga. Det lustiga, eller kanske mer rätt, det märkliga med detta är att det är de demokratiska systemen som i grunden gjort detta möjligt. Om det är någon som sett "Spinal tap", så kommer de enkelt att förstå vad jag menar nu:
I en demokrati så väljs företrädare som får förtroende att fördela gemensamma resurser och se till gruppens behov. När den demokratiskt valda sedan väljer att bli makthavare är det som att slå över det max de redan hade med 100% förtroende, till att ge sig själv 110% makt. Matematiskt omöjligt men "these go to eleven". Inställningsmässigt till sig själv och sin omgivning, sker en förändring som inte är bra. Lite så man arbetar med satir, ta tillvaron och vrid den några procent och satiren är ett faktum. Men vem vill styras av en satiriker?

Ser vi på den utveckling vi haft här i landet, så sitter vi idag med resultatet av detta. Ett antal personer som fått förtroende, men som bara suktar efter makt och makten i sig. Ser vi ut över hur samhället utvecklats, så är det knappast förtroende för ledningen, som beskriver utvecklingen. Mer en frustration över förnekelse och handlingslöshet. De gamla behoven av skydd, ekonomi och stöd från den grupp man tillhör, ses alltmer försvinna i luddiga utspel som ska gynna vissa grupper som då ska välja att rösta på just mig. Man kan säga att det blivit en omvänd demokrati, där makthavaren väljer vilka de vill ha stöd av, istället för det omvända. Här ligger ordet korruption också som en skugga över tillvaron.

Resultatet av detta är att alla som i gruppen bidragit till den gemensamma försörjningen, lätt blir bortvalda av den egna representanten då denne vill ha mer makt och istället väljer att vända sig till den grupp som valt att ställa sig utanför den gemensamma försörjningen, men som gärna konsumerar den. I förlängningen så tappar också allt fler möjligheten till egen försörjning då överbeskattning sker, för att göda denna process. Tyvärr så är grunden till detta en fråga som sällan diskuteras, utgifterna. Vad får vi för de pengar vi betalar in och hur bra nyttjas de? Hittills är det "fel" personer som ställt den frågan, vilket slutat med att de blivit uthängda. Men var försvinner alla pengar? Jag skulle kunna ge många exempel, men här finns redan Slöseriombudsmannen som gör ett bra jobb med att beskriva detta.

Idag vågar jag knapp slå på datorn och få de senaste rapporterna om Regeringsbildningen. Jag vet inte om det är den som fått mitt hår att börja krulla sig efter alla gånger jag slagit mig för pannan. När man läser om alla slöserier med skattepengar, så finns det säkert ett bidrag för förstörd frisyr jag kan söka...  ...eller borde finnas, rent logiskt...

Den eviga strävan framåt har fått oss dit vi är idag. Men ser vi till utvecklingen så har den på många områden gått bakåt. Allt som ett resultat av hur landet sköts och har skötts under decennier. Människan drar framåt och politiken i mångt och mycket vill backa till en tid då de förstod vad som skedde. Idag märker det vi kanske mer än någonsin, när vi stått utan reell ledning i två månader. Det görs inga märkliga utspel, utan rullar på som igår och vi vet förutsättningarna för de ändras inte av utspel utan av människans förutsättningar. Men det märks också att en ledning behövs för att säkerställa de basala behoven vi fortfarande har. Tyvärr verkar attityden hos de demokratiskt valda ombuden, handla mer om deras personliga positioner än om landets väl och ve.

Därför är det också en stor skillnad på attityden mot samtiden, mellan politiker och medborgare. Just när det gäller attitydförändringar som skett både politiskt men och bland allmänheten, så tar det oftast ett bra tag innan de slår rot ordentligt. Det sägs att människan kan förändra sig själva på alla sätt, men attitydförändringen är den svåraste att få igenom. Den svåraste förändringen på det planet ligger nog framför oss, då vi kommer upptäcka att landets skattesystem inte kommer kunna bära de åtaganden som det lovat sedan ett halvt sekel tillbaka. Människan kommer bli varse att var och en kommer få ta ett större ansvar för sig själva och då hade det varit enklare med en lägre skatt och ha fått ta dessa åtaganden redan nu.

Jag tror att vi måste se om vårt hus och ffa stödja de som varit med och byggt upp landet, de sjuka samt hjälpbehövande. Att inte sanera i de vansinniga bidragssystem som finns är ett rent tjänstefel. Att inte heller se över den otroliga överkapacitet på administration vi besitter och som inte gör annat än försörjer sig självt, är också ett enormt slöseri. Man måste även se över den sk fördelningspolitiken, så det inspirerar att bidra till den gemensamma försörjningen istället för konsumtion av densamma. Vi måste också sanera styret av landet och dra ner på antalet politiker, samt kräva av dessa att åtminstone ha en utbildning inom statskunskap och ekonomi eller åtminstone erfarenhet från annat än politiken, samt att de har en attityd till sitt uppdrag som rimmar med demokratin. Det gör inget om de också har lämnat blöjstadiet och är öppna för debatt om allt som rör landet och inte diskutera personer istället för sakfrågor.

• Det diskuteras idag en hel del om journalisters arbete och journalistik i sig och om vem som har rätt att granska granskaren. I ett aktuellt fall så har man namngivit en man som är misstänkt för jaktbrott. Man har gjort det av anledningen att det anses vara av Allmänintresse att bryta mot pressetiken där, just av dessa två anledningar att han är företagare och miljardär. Han är inte dömd för brottet utan är häktad under utredning. I Sverige har vi principen att vi är oskyldiga till motsatsen är bevisad. Men här går pressen ut och dömer i förhand, för att han är ffa rik. Är man rik eller känd, så är vi tydligen inte lika inför lagen enligt delar av pressen. Här ska en folkdomstol, eller rättare sagt de själva avgöra detta. Det är inte först gången jag förundrats över hur pressen hanterar misstänkta eller dömda personer. Det är rätt vanligt att fullständigt ovidkommande uppgifter läggs ut vad beträffar en misstänkt gärningsman. För något år sedan var en företagare misstänkt för dubbelmord bl. a. Vad hade företagare med det att göra mer än att journalisten vill få allmänheten att ändra attityd till företagande? Gäller det däremot en misstänkt våldtäkt går man gärna inte ut med något signalement alls eller om en dömd fånge rymmer kan vi få på sin höjd få veta att denne har en grön jacka. Kanske. Jakt är för övrigt vilt omdebatterat i sig och många är starkt emot det. Jag själv var det till jag tog Jägarexamen för att få mer fakta att argumentera mot jakt. Det fick jag inte utan blev jägare och försökte föra debatt med delar av jägarkåren angående jaktetiken, som jag tycker brister å det grövsta på många håll. Men den brist som finns i jaktetik är på något sätt signifikativt på journalistkåren som jagar sina storvilt, som i detta fall med den misstänkte jägaren. Har han begått jaktbrott hoppas jag han får ett kännbart straff, men det gäller också de journalister som väljer att spegla ut allehanda brott över grupper som inte har relevans för brottet. Men det är klart jobbar man för tidningen XX, så vill man väl inte skriva rubriken: XX-läsare misstänkt för dubbelmord. Då kanske upplagan går ner.
• Även idag finns det grupper som vill åt det som andra byggt upp. I vissa fall brottsligt, medan andra gör politik av det. Jonas Sjöstedt vill inte ha något ägande i Sverige. Företags ska istället ägas av personalkooperativ. Är inte detta också ett ägande? Den formen finns redan så det är bara att öppna och köra igång. Det han menar måste vara att alla som har byggt upp ett företag ska bli av med detta och skänka eller få det beslagtaget av staten. Jag har jobbat med några personalkooperativ. En vacker tanke men alla de jag träffat på har inte hållit över tid då det inte finns någon eldsjäl som orkar driva på och lägga ner mängder med tid och energi och samtidigt inte tjäna något på det.
• Det går en artikel på sociala medier som gör gällande: att ju bättre du jobbar desto mer tjänar din chef. Samma sak här: Öppna eget och ta ansvar för dig själv och lägg inte det på din chef. Att ha anställda är att sätta sig själv sist när det gäller alla prioriteringar. Får du dessutom in någon som efter provanställning visar sig vara motarbetade, så har du enorma problem som måste prioriteras framför den egna familjen och ekonomin. Om man inte är en fackförening eller politiskt parti förstås, för då är det bara för den personen att gå.
• Det är inte utan att jag bävar för den dag vi får en regering som ska visa handlingskraft och samtidigt försöka springa ifatt tiden och den tid som den politiska eftervalsfarsen pågått.
• Jag såg att S är bekymrade över att deras extremist inom SSU Malmö inte vill sluta självmant. Kanske har han lärt sig S-styret?
• Om man nu är så bekymrad över de höga sjuktalen, så kanske man ska fundera över och utreda varför människor blir sjuka. Det kan ha att göra med det svenska systemet där människor inte får vara människor utan i bästa fall "Valboskap". Att ge uppdraget åt Försäkringskassan att minska sjuktalen är inget reellt sätt att påverka hälsan utan ett stort svek mot en av de grupper man säger sig vaka över med det så kallade välfärdssystemet som vi bekostar med våra skattemedel som prioriteras till annat.