söndag 29 oktober 2017

Sverige Kan Bättre!

Då har det hänt igen, attacker mot demokratins väktare!

Här i Västerås sköts det mot en enskild Polismans hem, när han sov tillsammans med sin familj. I Växjö demolerades en entré till Polishuset, i något som verkar vara en gryende trend. Till det kommer alla våldsbrott som begås runt om i landet och nu har vi även fått en ny rörelse #metoo att lyssna till. Kända medieprofiler trillar av sina piedestaler och visar sig vara de svin de själva vill bli av med, i alla fall om man nu får tro den journalistkår, som bara för några månaders sedan varit behjälplig med att hålla tillbaka fakta och rapportering om detta.

Så allt är sig egentligen likt i landet, där politiker och media tillsammans vill att vi tittar åt ett annat håll, för att slippa se det som egentligen händer med oss och gemensamt presenterar en förskönad bild och gärna slår ifrån sig sin del av ansvaret.

Till det har vi också hamnat i en märklig situation där begreppen mitt och ditt, visar sig vara rätt svårdefinierade. Mycket handlade för några veckor sedan om, vem som skulle ha tillträde till "mina gator". Jonas Sjöstedt uttryckte stor frustration över att NMR tågade på hans gator och NMR var upprörda över att Jonas sprang om kring på deras gator. Efter att ha lyssnat på NMR, så kan jag förstå deras uttryck, för de verkar inte alls vara förankrade i samhället utan lever i en parallellvärld med väldigt trång syn, men med ett enormt maktbegär och behov av att segregera världen till någon form av obrukbar färgpalett. Så de använder demokratins svagheter till att försöka skapa antidemokrati, något som jag hoppas att det aldrig får något större fäste i landet.

Jonas å andra sidan sitter i Riksdagen och borde kanske förstå att han som person inte kan bestämma vem som ska gå på gatorna i landet, utan han är hänvisad till att följa demokratins spelregler. Men kanske visade just denna händelsen att vår demokrati är utsatt för rejäla hot, både utifrån och inifrån. Lägger vi därtill attackerna på demokratins väktare så blir bilden rätt grumlig. Har vi sedan i minnet Transportstyrelsens IT-skandal där Polismäns adresser kunde röjas, kan man fundera på hur mycket det inverkade på dådet här i Västerås och om det bara är början på verkningarna av den händelsen. Tyvärr verkar det också som att Transportstyrelsens agerande inte är en isolerad händelse, utan mer ett normalt agerande av våra demokratiska styr- och kontrollorgan.

Hur har det blivit såhär då?
Det finns troligen 1000-tals anledningar och beslut som lagt grunden till detta, men jag tror att mycket finns att hämta ur vår politiska historia, samt hur politiken idag på allvar har vänt ryggen mot verkligheten. Man har gett fritt spelrum för antidemokratiska organisationer och personer, att skapa flera sub-världar i vårt land.

Jämför man med den realpolitik som nyttjades under senaste världskriget då öppnade vårt land för stridande parters kommunikationer, för att dels hålla oss utanför den stridande delen, men också för att kunna spionera och ligga i framkant då det gällde underrättelser, så kanske det var ett klokt beslut. Att sedan fortsätta den politiken och göra landet identitets- och gränslöst, var i min mening inte särskilt lyckat. Jag tror vi hade mått bra av att definiera Sverige och inte bara vara den sida som ska vika ner sig och uppmuntra andra kulturer att ta över samhället. Att visa tolerans går åt två håll och har man inte tolerans för sitt nya hemland och uppskattar dess lagar, ja då kanske det inte är där man ska vara.

Visst ska människor som kommer från andra kulturer få ta med sig sina traditioner hit, så länge de rimmar med svensk lag, men vi måste samtidigt få behålla vår egen kultur som en riktlinje över vad landet är. Som t.ex när skolor inte fick ha sina traditionella avslutningar och att bära svenska flaggan blev det samma som att vara nazist. Där tror jag man skapade en stor rotlöshet som vi idag kan se uttrycken för.

Att extremismen kokat i landet under många år, har man lätt kunnat följa. Att den kokat samman med utanförskap samt många politikers och medias vilja att visa upp en felaktig bild av landet, har väl i stora drag gjort att vi vaknat upp där vi är idag. Att vakna av en skottsalva mot en polismans hem.

I detta läge borde det vara dags att vädja till civilkuraget, att säga stopp. Men hur gör vi det när vi inte vet vad Sverige är och vi samtidigt blivit lärda att vad vi än säger kan vara diskriminerande eller rasistiskt?
Precis som att den politiska debatten har hamnat i ett läge där verkligheten får stå tillbaka för försöken att peka ut sin motståndare som rasist eller nazist.
Vem har då tagit kontroll och bestämt vad som ska hända på våra gator?
I ett kaos är det väldigt lätt för enskilda uppviglare att ta kontroll över delar av landet. Lämnar man dessutom frivilligt över kontrollen av stora områden till lokala gangsters så får man det vi har i landet idag, en kraftlös Regering som ska ordna detta "sen". Man visar Polisen ryggen genom att inte byta den ledare som inte har något förtroende i organisationen, man lyssnar på en reaktionär som under fyra år har gapat om vinster i välfärden som det stora problemet, medan landet faller isär. Man lämnar frivilligt ut hemliga uppgifter till främmande bolag utan skydd. Man visar sig vara fullständigt inkompetent på både ekonomi och organisation. Man bryr sig hellre om att detaljstyra gemene mans vardag än att granska de tveksamma organisationer man försörjer med bidrag. Vid sidan om detta ger man sig på landets försörjning, företagen, och skuldbelägger dem för att inte ta ansvar för den situation politiken skapat.

Jag förstår att ungdomar idag hellre vill se kompetensstyrning av landet än demokratiskt valda lekmän.

Själv är jag för demokrati även om jag ser bristerna i densamma. Har i flera år blivit tillfrågad om att starta ett politiskt parti. Har tackat nej, eftersom jag tycker det redan finns för många och för svaga. Men den här hösten har fått mig att fundera på om det kanske inte behövs ett parti till, som ser till samhällsutvecklingen i stort och som jobbar för en stabilare grund för invånarna att stå på. Ett parti som ser människan som en resurs för sig själv och hjälper de som behöver hjälp. Ett parti som definierar Sverige med människan i fokus. Något som gör det värt att kämpa för sin utveckling.
Ett land som vill gå in i framtiden med möjligheter. Ett parti som lever i verkligheten.

Välkommen till Sverige Kan Bättre!