Carpe diem...!!!

Jag älskar att resa! Resa till sol och värme eller storstad och puls. Vart jag än åker så tycker jag det är fantastiskt kul och avkopplande att sitta på en bar, cafe eller taverna gärna utomhus, för att titta på folket som rör sig förbi. På nya ställen är det särskilt kul att försöka komma på den lokala koden för hur människor möts just där. Ibland längtar till ett boende i något annat gärna varmare land, för med åren har jag blivit mer beroende av värme för mitt välbefinnande. Kroppen känns lite mjukare och det lock som sänker sig med höstmörkret över ens sinnen, lättar helt i sol och värme.
Och visst är det praktiskt om man kan bestämma att ha ett grillparty om en månad och veta att det med 99% chans är grillväder. Riktigt så är det inte här i svedalaregionen. ...än... kanske jag ska lägga till. Med klimatförändringen som pågår kanske det blir så...

Men trots det lite opraktiska och lynniga svenska vädret så älskar jag ändå Sverige! Naturen och skiftningarna kan verkligen få en sinnen att slå i taket av utmaningar.

Har gått nästan hela maj och misströstat över att sommaren aldrig kommer. Den riktiga varma sommaren med grönska, fågelsång och såndär riktig sommardoft, när alla blommor blommar samtidigt. (Ha överseende allergiker!) De människor jag mött har gått lite smått höstlikt och huttrat i väntan på sommaren och den förväntade värmen som skall lätta våra sinnen.

Så plötsligt en dag kommer den! Solen skickar sina varmaste strålar och det riktigt pirrar till i hela tillvaron. Det är mäktigt att se hela naturen och alla människor som verkligen strömmar ut i värmen för att få ta del av den strålande solen och smekande värmen som omger oss. Och med all rätta! Vi bor i Sverige och vet aldrig hur länge det håller i sig.

Igår var en härlig idag och dagen idag var fantastisk! Det vore en dröm att kunna helt få välja jobb efter väderleken, men den drömmen stannar nog bara vid en dröm. Jag är lyckligt lottad ändå och har kontor med bra ljusinsläpp. Efter tre år som ägare av fastigheten kan jag nu konstatera att de som jag för tre år sedan gav uppdraget att fixa i ordning den ventilation som de installerat i huset, nu också börjar få ordning på den... Men man får inte ha bråttom om man vill kunna andas bra..

Utanför mitt kontor har jag en alldeles fantastisk fin balkong som har sjöutsikt och rymmer min ärtodling. Idag har den varit flitigt besökt av mig, mina hyresgäster och alla kursdeltagare som kämpat på i kurslokalen. Alla har njutit sommar i fulla drag så mycket som möjligt.

Har varit ute och cyklat runt i stan och längs stranden för att betrakta människorna i min hemstad nu när sommaren gjort sitt intåg och konstaterat att parkerna, bryggorna och uteserveringarna är en stor tillgång en sånhär dag. En dag man inte vet hur länge man får vänta på igen. Det är härligt att se alla människor ta tillfället i akt och vara ute tillsammans med olika aktiviteter för att njuta sommaren. Sitter nu hemma på balkongen och vill verkligen inte att dagen ska ta slut. Men som allt annat så har även denna dagen ett slut och nu längtar jag redan efter nästa!

Sitter med fundering över hur jag bäst ska beskriva min känsla för dagen och kan inte tänka mig något mer passande uttryck än: Carpe diem!

Ha den bästa sommaren!

Polislärare...

Skolan skolan skolan...

Det är alltid något med skolan!

En lärare har inte fått något skadestånd efter att ha blivit misshandlad av en elev, då Gällivare tingsrätt jämställer Läraryrket med Polisyrket... Nu ska jag inte säga hur skolan ser ut i Gällivare, men behöver lärarna där gå i uniform med kravallutrustning nära till hands, så är problemet större än jag trodde.

Vi har en fantastisk möjlighet i Sverige att erbjuda alla en fri skola och utbildning, men hur ansvarar vi för den? Lärdom är aldrig fri, det krävs en insats från var och en av alla elever att först och främst ställa sig tillgänglig för skolarbete, och sedan utföra arbetet i sig. För det är just arbete det handlar om.
Om vi jämför med en vanlig arbetsplats, så har vi som företagsledare inte bara en möjlighet utan också en skyldighet att skydda våra medarbetare från våld och hot om våld. Även det som sker inom personalgruppen. Däremot har vi ingen rätt att uppträda som poliser, även om vi med "nödvändigt våld" får avstyra en skarp situation, tills polis anlänt.
Man hoppas att något sådant aldrig ska hända, men samtidigt så måste vi ha en plan för hur det skall kunna undvikas och visa på åtgärder då det eventuellt skulle börja eskalera inom gruppen. Vi kan omplacera och stänga av personer som inte fungerar i gruppen.

Vad har då skolan gjort? Vad jag vet så har lärarnas mandat att ingripa mot elever som som stör undervisning minskat under åren. Jag vet inte varför det har blivit så inom just skolan. Jag hörde för ett tag sedan en förklaring om att man inte får avvisa skolelever, eftersom skolplikt råder. Det är elevens plikt att vara där, men hur den beter sig är irrelevant.
Om det är förklaringen, så måste jag säga att det är ett otroligt korkat system som blir kontraproduktivt för de elever som vill ta del av skolundervisningen, då för mycket tid fokuseras på störmomenten.

Är det verkligen den verksamheten som vi med skattemedel ska finansiera? Jag trodde att meningen med offentligt finansierad skolgång, syftade till att ge alla samma möjlighet att skaffa sig kunskaper för att kunna utvecklas och ta ansvar för sin egen framtid och karriär. Inte att finansiera ett slagfält!

Är det inte dags att jobba med en attitydförändring om skolan. en attitydförändring från minst två håll. Det enklaste sättet att få till en attitydförändring brukar vara att använda ekonomiska medel. Varför inte införa en delfinansiering av skolan från elevernas familjer. Kanske ett bidrag till undervisningsmaterialet. För allt som är gratis är ingenting värt, men får alla betala en slant så kanske man värnar mer om den möjlighet som finns.
Sverige har en historia av att vara ett land som har stor fantasi att hitta på bidragslösningar och jag tror att det med största sannolikhet går att få fram ett bidragssystem för de elever som behöver detta.

Ska nu också läraryrket vara likvärdigt med polisyrket, så måste väl lärarna också få vissa befogenheter att agera. Jag har svårt att tro att en misshandel av en lärare kommer från ingenstans. Det finns säkert en bakomliggande process som lett fram till detta. Ge skolan möjlighet att utföra tidiga åtgärder mot störningar så att de inte med tiden går över styr. Precis som på vilken arbetsplats som helst, där produktivitet räknas.

Det är trist när all rapportering om skolan har en negativ klang och handlar om det som skolan i dagsläget har svårt att påverka, attityden till skolan. Det finns trots allt en massa bra fungerande skolor och lärare, men de problem som finns måste lösas på ett tidigare stadium och med en klarare struktur i hur skolan ska arbeta och vilka befogenheter som finns.

Att tingsrätten i Gällivare visat synnerligen dåligt omdöme hoppas jag är lokat betingat. För inte vill jag att skolundervisningen förläggs till häktesavdelningarna på polishusen runt om i landet. För det är väl ändå så man får tolka domen, att Polisen fullt ut slås ihop med Lärarna.

Jag är Royalist!

Jag vet att det är en splittrad syn på det svenska Kungahuset, men jag är för det! Jag är för symboler och inrättningar som står för en enighet även när det blåser.

Vi har Monarki som statsskick här i Sverige och visst man kan alltid diskutera om vad som är lämpligt att ärva. Men ett arv från våra föräldrar och förfäder bär vi alltid med oss oavsett vi vill eller inte. Vi kan välja att förtydliga dessa arv eller försöka dölja dem, men vi har bär dem alltid med oss. Och hur det än är med jämlikhet och rättvisa, så vill väl alla föräldrar ge sina barn ett bra arv och miljö att utgå från och jag tror många känner sig stolta om barnen väljer att följa sina föräldrars fotspår. Om inte fullt ut i det yrkesmässiga livet, men i åsikt och strävan. Att helt lämna sina barn på noll och inte påverka genom uppfostran och egen strävan är väl något som är rättså otänkbart. kan kanske särskilt märkas i denna "curlande" generation jag tillhör.

Det är väl därför man har olika typer av ungdomsförbund, för att lära ungdomar att ta över de vuxnas roller när det blir dags. jag tror att ett sådant stort ämbete som att vara representant för en hel stat, kan vara en av de få yrken som man verkligen behöver växa upp med för att förstå vidden av och fullfölja med bra attityd till. Det finns alldeles för många exempel på nyvunnen makt- och särställning som fått folk att helt tappa koncepten.

Kungamakten har ingen politisk makt och får inte ta politisk ställning. Lite konstigt blir det eftersom precis alla uttalanden kan förvrängas och tolkas som politik av den som så vill. De tal som är officiella, granskas och skrivs av vad jag förstått på förhand av t.ex UD, för vara godkända i politisk mening. Kungen lyder således under vår politiska demokrati, vilket är bra.

Visst, ibland blir det fel, som när UD skickade Kungen till Brunei, med ett tal som inte var politiskt korrekt. Men var det Kungens fel? Att Kungen sagt fel vid några tillfällen, Arboga bl.a., tycker jag ger en viss charm och mänsklighet över honom. Jag tycker själv att fadäsen med Göran Persson som hyllade Kinas politiska stabilitet trots offentliga avrättningar av oliktänkande, var ett grovt övertramp över vad Sverige som demokrati står för. Det talet hade han tagit fram själv om jag kommer ihåg rätt.

Därför tycker jag det är bra att vi värnar om vårt Kungahus och den symbol den utgör för Sverige. Vi har en symbol för svenska värderingar och en klar representant för Sverige över tid. Det är något som jag tror är bra och som behövs i en allt mer varumärkesfixerad värld.

Att Kungahuset kostar pengar, är en sanning. Men priset ska jämföras med vad vi får ut av det, och den eventuella besparing som kan göras om vi lägger ner det. Jag tror inte vi på något sätt kan tjäna pengar på att lägga ner Kungahuset. Men allt beror givetvis vem- och hur man värderar varumärket.

Jag läste att en representant från Republikanska föreningen hade uttryck sin omsorg över vår nya prinsessa och ville att hon skulle avfärdas från regentplanen för att få möjlighet att välja sin framtid själv. Gör hennes föräldrar det valet, så tar de väl bort en stor möjlighet för henne själv att ta sina egna beslut? För hon kan väl inte i vuxen ålder välja att bli statschef?

Som sagt. jag är royalist och tror på en sammanhållande symbol för Sverige oavsett politisk styrning.

För Sverige i tiden!

Konst....

Jag tycker det är intressant med konst. Det kan väcka alla typer av känslor och även frågeställningar från betraktaren. Kommer ihåg när jag var på det stora konsmuseet i Danmark, Louisianna, har jag för  mig att det heter. Utställningen då var "På randen till kaos". Efter ett par timmars besök var jag så omtumlad och påverkad av konsten att jag hade svårt att gå och tänka på samma gång. Det var allt från bildkonst till rörliga installationer som sakta men säkert bröt ner ens motståndskraft mot att ta in alltför konstiga visuella intryck och verkligen skakade om en själ i grunden.

All konst är inte lika påverkande och koncentrationen av konst kan också påverka en att stänga av intrycken från att ta in för många saker, utan man blir lite mer fokuserad på vissa delar. Konst påverkar oss alla på olika sätt också, vilket är intressant. det har hänt många gånger då jag upptäckt och fastnat för en viss del i musik eller bild och försökt diskutera detta men mötts av någon som bara sett helheten och inte fördjupat sig nämnvärt. Inget fel i det, vi använder konst på det sätt vi själva vill.

Detsamma gäller troligen också de som livnär sig på att skapa konst. En del vill skapa flöden och tolkningar, medan andra bara vill förmedla en stilleben.
Frågan som ibland dyker upp är också: "vad är konst?"

Jag är absolut inte rätt person att svara på det, men jag tycker ändå frågan är rätt intressant. För hur det än är så kan man visa upp en konstnärlig sida i ett media, som i ett annat inte alls räknas som konst.

Var på en Indisk restaurang häromdagen och åt en fantastiskt god middag med några vänner. När vi satt oss vid bordet, så upptäckte vi den konst som fanns på väggen bredvid oss och reagerade, som jag tror fler reagerat som suttit på samma ställe, med lite lätt fnitter.
Vi sitter nu i en lokal som visar den Indiska kärlekskonsten Kama Sutra.
Lite intressant att konsten att njuta av varandra är en gammal konstart i sig. men å andra sidan så har väl kärlek och sex varit något otroligt drivande för att föra människans överlevnad framåt.

Bilden vi satt vid, visade en otroligt avancerad sexakt mellan man och kvinna, med två kvinnliga assistenter. Det är lätt att lämna ornamentet där, men man kan också låta sig påverkas...
Kanske inte att direkt ta efter och försöka sig på just den varianten, är nog inte tillräckligt vig för det...
Men det som slog mig är med vilken attityd vi betraktar budskapet.

Här sitter vi på restaurang och äter bredvid en gymnastisk uppvisning av kärlekskonst som inramar själva stället. Helt ok.
Hur hade vi tyckt att det varit om det istället varit målade bilder med Kama Sutra motiv. Jag antar att konstnären hade ungefär samma utgångspunkt att förmedla en känsla av vad kärlekens konst kan ge för njutningar. Men hade det känts lika ok att sitta i den omgivningen?
Jag är inte helt säker på det.

Om man istället hade valt att visa fotografier på människor som valt att testa instruktionsboken fullt ut, är jag nästan helt säker på att vi blivit lite obekväma med att sitta och ha en trevlig middag. Troligtvis hade det varit några färre barnfamiljer där också.

Som sagt; jag är inte den som är expert på att tala om vad konst är och vart gränsen går mellan konst och pornografi. För hur det än är så förmedlar alla uttrycken samma sak. Men lite intressant är det hur vi tolkar och upplever bilder, skulpturer och musik. Något som berör de allra flesta av oss, även om vi inte vill erkänna det.

Konst stimulerar och retar och tar plats med sina frågeställningar. Vi behöver både och för att hålla hjärnan igång.

Trevlig konstsommar!