Skattepengar, jobb och vinster

Läste häromdagen en debattartikel från (V) om att välfärdsbolag inte ska få ta ut vinster. Resonemanget har varit på tapeten förr och verkar vara en het fråga att stöta och blöta i det allmänna debatterande om skatter och vinster överlag.

På något sätt ville debattören säga att det är skillnad mellan att sälja bananer och att sälja omsorg. Där är vi helt överens! Att sälja produkter och tjänster skiljer sig en hel del. Men det konstiga är att om man säljer bananerna eller andra produkter till offentlig förvaltning är det ok att göra vinst, medan det inte är det om man säljer omsorgstjänster även om kunden är densamma.

Att vara företagare inom välfärden innebär många annorlunda villkor mot att sälja till industri eller för privat konsumtion. I den verksamhet jag arbetar i är vi anslutna till den offentliga vården via Landstingsavtal. Vår konkurrent dikterar alltså våra villkor och i mångt och mycket detaljstyr vår verksamhet så vi inte kan konkurrera på ett likvärdigt sätt mot Landstinget.
Landstinget har också sig själva som måttstock för hur den bästa vården skall utföras, vilket göra att våra idéer om utveckling, effektivisering och innovativa lösningar för effektivare vård stryps och vi blir endast en underleverantör som inte får visa vad vi kan fullt ut.

Det är dock en stor skillnad mellan oss och Landstinget, vi arbetar med rakt accord, medan landstinget är budgetfinansierat. det gör att en direkt mätning och jämförelse av kostnader och produktion eller kvalitet inte blir helt lätt utan lämnas ofta till ett tyckande.
Värst var det när en tjänsteman trodde att de pengar vi tjänade gick direkt ner i fickan utan redovisning, utan var lön utan soc. och skatt. Att vi precis som alla andra företag har kostnader för lokaler, drift, pensioner, försäkringar, skatter och arbetsgivaravgifter, mm. mm. fanns inte riktigt i dennes medvetande. Det var ingen lätt diskussion att föra..

Men om vi ser till de eventuella vinstuttagen som görs. Det ska alltså vara skillnad, inte till vem man säljer utan vad det står i bolagsordningen, om man som ägare har rätt att ta ut vinst ur bolaget. Det som framkommit i debatten är också att eventuella vinster ska återinvesteras i verksamheten.
Om man som vi är bundna till avtal och inte får expandera, hur är det då tänkt med återinvesteringen?
Vi har genomgående hög klass på vår utrustning och har satsat stora pengar på det vi har, men ska vi inte ha rätt att skydda oss själva något inför framtiden.
Man begär att vi ska ta större och större ansvar för anställda och större och större risk med vår verksamhet, men vem ska ta ansvar för oss? Vi är också människor! Vi har familjer och vänner samt ett eget liv att ta hand om, även om vi satsat stora delar av detta i våra företag, för vi drivs av en idé att förbättra och effektivisera vården för medborgare i Sverige. Vi tar redan stort ansvar, men är det inte värt något så även vi kan få räknas till vanliga företagare och finnas under samma regelverk som de?

Själv är jag också skattebetalare och mån om att de pengar jag betalar i skatt blir använda på ett så effektivt sätt som möjligt. Visst är det som att sparka in en öppen dörr att återigen peka på Tillväxtverket, men problemet med budgetfinansierade verksamheter är stort redan utan det Verkets bubblande i bad och champagne.
Hur mycket av våra skattepengar försvinner till ingen nytta i budgetköp, där anledningen inte är stort mycket större än att pengarna måste förbrukas. "Gör vi inte av med pengarna nu, så får vi inga nya". Hur många tjänster per år försvinner i dessa hål?

Jag träffar många kollegor och företagare som hyser ett väldigt stort intresse och ansvar  för arbetsmarknadsfrågor och anställda. Här finns en stor potential när det gäller arbeten och utveckling inom företagandets alla segment. Jag tror att våra folkvalda politiker en dag måste lyfta sig från sina betongfundament och titta mot en annan horisont, där vi kan få ett bättre företagarklimat och en mer långsiktigt lösning på jobbpolitiken, än att strypa möjligheten för ett fåtal företagare att få tjäna en summa pengar på sitt ansvarstagande som företagare.

Det ändå skillnad att vara politiker UPA och företagare MPA.

Bidrag, Sverige och Resultat

Jag är väldigt skeptisk till myndigheter som delar ut bidrag...

Hade ingen aning om det, men i detta land har vi något så fint som ett Tillväxtverk!
Växtvärk vet jag vad det är, det drabbades jag själv av som tonåring, då rörbenen i kroppen sköt iväg på längden och gjorde nattsömnen något orolig.
Dessa saker har inte med varandra att göra, men jag kan känna viss oro för nattsömnen ändå, Tillväxtverket.
Ytterligera en myndighet som har i uppgift att fördela ut pengar till de som inte redan har tillräckligt, eller kanske till de som har tillräckligt men lärt sig att det går att få mer om man är bra på att skriva beskrivningar om hur man vill göra över med mer pengar än man har...

Jag vet inte riktigt vad detta verk har för uppgift, men en uppgift verkar vara att rent internt göra över med massor med pengar för att utveckla sig själva. Utveckling behöver vi alla och en var, och det är bra med utvecklingsarbete, men till vad utvecklar Tillväxtverket sig själva? För mig som oinvigd i deras ritualer så känns spa-besök något felsatsat, men visst jag kan ha fel.
Min något negativa attityd till bidragsutdelare, har sin grund i många saker, men en speciell:
För ett antal år sedan dök det upp en gladlynt person från något som hette Kontoret för utvecklingsområde 4 inom EU. Kan ha fel i namnet, är dålig på namn men hyfsat bra på siffror.
I vilket fall som helst så blev vi på firman uppmanade att söka Mål 4 pengar för personalutveckling.
Det var en inte helt igenom enkel procedur och det var ett antal steg som skulle passeras innan man vart godkänd för utbetalning av bidragsmedel.
Bidraget skulle då täcka en del av kostnaderna för en tvåårig fortbildning av en av våra anställda.

Vi gjorde redovisning enligt konstens alla regler och fick första årets utbetalning. kanske inte helt punktligt men summan enligt det besked  vi fått vid antagandet. När vi sedan redovisade kostnaderna för år två och begärde att få den sista delen utbetald, så fick vi beskedet att vi inte skulle få några pengar för att det hade blivit så dyrt att administrera bidragen, att bidragspengarna används till administration istället.

På vägen efter att beslut tagits att vi skulle få våra pengar för utveckling, så ökade alltså administartionskostnaden för detta beslut så mycket att det användes internt för att inte betala ut bidraget. För mig låter detta som en paradox, för jag trodde att administrationen ffa låg i att gå igenom ansökan och godkänna den, att betala den måste väl ändå vara rätt enkelt när man får ett intyg på genomförd kurs?

Jag har alltid varit lite skeptisk mot verksamheter som har till uppgift att fördela skattepengar. Ibland får jag en känsla av att verksamheten i sig har ett egenvärde så stort, så att uppgiften och resultatet av dess åtgärder är väldigt underordnade.

Idag finns en debatt om skattepengar och hur dessa används och det är sunt med en sådan debatt. det som jag som vårdföretagare kan tycka är väldigt skevt, är vilka verksamheter man valt att slå ner på och hänga ut som profitörer.

Villkoret för oss är att vi arbetar mot ett fullständigt rakt accord. Vi får betalt för varje utförd behandling. De arbetsvillkor vi lyder under är satta av vår konkurrent Landstinget som detaljstyr vår verksamhet. Det finns dock mycket som skiljer vår verksamhet mot Landstingets och bl.a. den förutsättningen att vi kan inte gå med förlust, för då måste vi lägga ner verksamheten. Risken för företaget ligger på oss som ägare precis som i allt annat företagande. Vi har valt att försöka sköta företaget på bästa sätt och har med detta rönt framgångar som företag och företagare, något vi är stolta över.

Alla våra anställda är skyddade av trygghetsrådet, men det gäller inte oss ägare. Att vi precis som så många andra företagare lägger ner en otrolig massa tid och energi på förtaget för att alla vårdsökande som kommer till oss ska få en så bra vård som möjligt, samtidigt som alla som får sin utkomst härifrån ska kunna känna sig så trygga som möjligt. Att vi inte precis som alla andra risktagare, inte ska få ha möjlighet att ta ut en vinst att trygga vår framtid vid eventuell omställning som kan ske när som helst p.g.a politikers nycker, tycker jag är märkligt. Detta samtidigt som våra konkurrenter får gå med mångmiljonbelopp i förlust utan någon större granskning och åtgärd.

Väger man detta mot varandra så är i alla fall min åsikt den att alla budgetfinansierade verksamheter, om det så gäller fördelning av  pengar eller vård, bör genomlysas för att vi som som skattebetalare ska vara trygga med var pengarna tar vägen även i dessa verksamheter. Att de når uppsatta mål och resultat. Att ensidigt vända sig mot oss som privata vårdgivare och som får lov att göra en insats för varje enskilt intjänad krona och be oss driva företaget på ett sämre sätt och med större risk än vi gjort, är väl som att skjuta sig själv i foten som ansvarig spridare av skattepengar?
Gör en rejäl genomlysning av både Landsting och dessa Verk och verksamheter som skall fördela våra surt ingnuggade skattepengar, jag tror det skulle vara lönsamt för Sverige med ett sådant grepp.