Man kan tycka att det vore bättre om världen var annorlunda, men världen blir inte annorlunda av att man tycker det!

I Sverige idag har vi det som en gång betecknades som "Världen bästa skola", "Världens bästa sjukvård", "Världens bästa välfärd", mm.  Vi kunde slå oss på bröstet och känna oss som björnen Baloo i Djungelboken. Styrande kunde visa upp något som skulle vara det ideala sättet att leva på, den tredje vägens ekonomi som skulle borga för ett paradis på jorden.

Men hur är det idag?

Jag tror det var Josef Goebbels, som var propagandaminister inom Nazismen i Tyskland som sa: "Säger man en lögn tillräckligt många gånger, blir det en sanning".

Idag har vi blivit varse att våran så väl marknadsförda välfärd inte alls lever upp till att vara världens bästa. Kanske kan den skryta med att vara den dyraste, men bäst fungerande är vi inte längre. Där tredje vägens ekonomi tog vid, med delvis planekonomi, stannade mycket av utvecklingen av. Den balans som rådde förvandlades snabbt till en överkonsumtion och den styrande ekonomin slog ut det mesta av självsanerande funktioner. Många lever tyvärr kvar i en tro av att vi forfarande är bäst och ska visa världen hur man ska göra, samtidigt som världen springer ifrån oss i ytterfilen. Eftersom propagandan gjort våra skygglapparna rejält stora, så verkar det inte vara alltför många som ens reagerar på det. De i omkörningsfilen ler säker glatt när de åker förbi eftersom de förmodligen lärt lärt sig av våra misstag och istället för att begränsa och sanktionera, släpper människan fri. Fri att skapa nya möjligheter. Det största misstaget är kanske att vi inte själva längre förstår hur vi en gång hamnade i främsta sätet och därmed också tappat både driv och engagemang i det som skapade vår framgång. Frihet och enskilt tänkande människor.

Vad hade vi varit om inte det funnits människor som förmått att omvandla idéer och innovationer till företag, som i sin tur skapat arbetstillfällen och inkomster för både individer och stat? Hade vi verkligen blomstrat ut om vi trott på att endast en Kung eller Kyrkan stått för det som skapade inkomsterna och ekonomin som vi skulle leva på? Det verkar inte stå särskilt högt på den politiska agendan att påtala att vi vuxit genomarbete och kreativa människors gärningar. Idag ska vi istället premiera avundsjuka och konformering, där ingen skall sticka ut över den andra.

Tack och lov så finns det människor som fortfarande tänker utanför lådan och vågar satsa på sina idéer eller utveckla de som redan finns. Allt för att skapa nya möjligheter för morgondagen och våra barn som ska ta över. Frågan är bara hur vi tar tillvara dessa och vilka möjligheter vi ger dem att fortsätta sitt arbete och även inspirera engagera fler som vågar ta samma väg. Allt för att fortsätta på den väg som grundlade vår framgång under det senaste seklet. En annan fråga runt detta är hur de ska kunna stöttas rent ekonomiskt för att komma vidare, när skattetrycket är en stor begränsning och regeringen inte ens i en andemening ger stöd för detta? Var ska då stödet komma ifrån? Den fria företagsamheten har ändå skapat den grund som byggt landets välstånd, har man glömt detta? Har man inte vågat skaffa fram den informationen, eller tycker man inte det passar i sin egna sanning?

Visst vi fick lite gratis av att hålla oss utanför de båda världskrigen, men att som idag föra krig mot de som utvecklar och skapar möjligheter för fortsatt välstånd, tror inte jag är en framkomlig väg att gå, om vi vill ha fortsatt hög levnadsstandard.

Vad anledningen till detta är, att förtroendevalda väljer att motarbeta vår utveckling och framtida försörjning, kan man bara sia om. Men inte känns det som man lärt sig av historien, inte ens vår egna historia. Inte heller lär man sig av andras misstag eller ser till vad andra gjort för att få framgång. Det verkar vara som man fastnat i ett tyckande, att världen vore bättre om den gjorde som de själva tyckte. Men att det kommer att ske, är nog inte ens sannolikt i den mest mysiga drömmen. För är det något som man kan säga om utveckling, så sker den oavsett vad styrande vill och bestämmer. Frågan är bara om man vill följa med på tåget eller väljer att ställa vårt land utanför. Man kan undra om det är det som vi i befolkningen egentligen vill?

Man kan lova saker och skapa en enorm utgiftsbudget för att visa på sin goda vilja, men att förstå kopplingen hur utgifter skall finansieras, verkar inte vara av samma vikt. Det är som om man sovit över hela grundkursen i ekonomi. Kanske matematik, samhällskunskap, religion och psykologi också för den delen. Man litar mer på sin propaganda som mer gäller att behålla makten över sin position, än att förstå de mekanismer som styr världen, vår omgivning och det som i realiteten kommer påverka hur vi behöver agera för att åtminstone inte hamna ännu längre ner på välfärdsstegen.

Ingen blir nog gladare än våra konkurrenter om styret i landet internt saboterar möjligheten för medborgarna att tänka fritt, ta ansvar för sig själva och utveckla sina behov genom att välja efter sina behov. De som fortsatt kommer att välja den vägen kommer troligen tvingas fly landet och ut på den globala scenen som idag öppnats, medan de som stannat kvar kan tycka att det blev både tomt, fattigt och innehållslöst, när inte världen gjorde som de tyckte.

Tycka vad man tycka vill, men en regering i ett modernt land som Sverige borde väl arbeta med att underlätta och  stimulera företagsamheten som kommer ur människan. Ser man historiskt på saken är det ändå detta som skapat välstånd både individuellt och som land. Och visst kan man tycka att världen vore bättre om den var anpassad till oss, men vi klarar oss säkert bättre i framtiden om vi anpassar oss till världen.

Vad är det för skillnad mellan Gud och en Läkare?

Jo, Gud vet att han inte är Läkare...

Ett gammal skämt som ofta drogs av olika personalkategorier då jag jobbade inom vården. Ett skämt som i vissa lägen kanske har en grund i verkligheten. Läste en skrämmande artikel i VLT igår och mina gamla funderingar kring Familjeläkarorganisationen i Västmanland fick nytt liv.

Att under 20 år varit verksam inom samverkan primärvård/rehabilitering just här i Västmanland, har inneburit mycket sladdande mellan verkningarna av de emellanåt så otroligt märkliga politiska beslut. Under en period så kallades Västmanland för "Sjukvårdens Albanien" då S-majoriteten använde just oss för sina ersättnings- och organisationsexpriment. Västmanland levde i ett utanförskap där vården inte gavs på lika villkor som i resten av landet.

Att bygga en verksamhet med kvalitet över tid, innebar alltid ett risktagande då de politiska nyckerna kunde förändra verksamheten över en natt. Men det var inte bara vår verksamhet som förändrades, utan även Familjeläkarna fick ändrade förutsättningar, även om deras oftast var till ekonomisk fördel för dem själva.

Utan att fördjupa mig i hur ersättningssystemen var utformade, det skulle ta allt för mycket utrymme, så kan man koka ned det till att Familjeläkaren sattes på en alldeles särskilt hög piedestal. De gjordes nästan till Gudar av systemet samt av politiker och vissa tjänstemän. Något som en del förde med sig i sitt agerande mot patienter. Jag hade många möten med Landstingspolitiker som hade en alltför skev syn på vem en Familjeläkare är och har för kompetens. Att man till det också gjorde systemet lukrativt rent ekonomiskt för varje Familjeläkare, gjorde inte att resultatet slog så väl ut. Det kan man lätt följa om man söker i historien runt några av reformerna och mäter skillnader i hänvisningar (remisser), provtagningar/utredningar samt medicinförskrivning, före och efter reformerna. Tittar man dessutom på hur mycket ekonomiska fördelar för den enskilda läkaren det fanns i samband med dessa beslut, så kommer det fram en bild som visar på ett högst mänskligt beteende.

Under en period valde många som hade en Företagsläkare att istället gå dit för att få en medicinsk bedömning. Där fick de oftast ett bättre omhändertagande och relevanta åtgärder. Något som senare täpptes till av Landstinget och samtidigt skapade de ett parallellt sjukvårdssystem vid sidan av lagen, där kostnaderna kan belastas andra vårdgivare eller företag. Inte konstigt att sjukvårdsförsäkringar har blivit så populära. Visst är det skillnad att nyttja sin försäkring mot att kontakta sin Familjeläkare, och det är väl också den största enskilda faktorn till att ifrågasätta Familjeläkarsystemet och dess uppbyggnad.

Hur kan det blivit så snett, så snett att två läkare från en av Västerås större Familjeläkarmottagningar går ut i den lokala tidningen och sågar vårdyrken som ligger utanför deras egna skrå? Bygger de besluten på ekonomi, självinsikt eller ren kompetens? Just när det gäller Psykiska problem, så uttalade en annan familjeläkare för ett antal år sedan, mot bakgrund av att han inte remitterade till just psykolog, att: "Varför ska jag betala en psykolog, när patienten kan prata med mig?" Ett uttalande som i sig vittnar mer om inkompetens än kunskap och förmåga, samt raderar bort allt vad professionalism heter. Man har inte förstått den skillnad i dialog som sker människor emellan och människa-Familjeläkare.
Jag är heller inte säker på att utredning av åtgärd och eventuell medicinering blir särskilt omfattande och professionell om den görs av endast en person, som säger sig kunna allt. Olika typer av medicin har vissa tider givits rent summariskt och riskerna med detta är uppenbara och det har tagits politiska beslut för att stoppa detta. Jag vet att det förts en debatt lite "off the record" där det ifrågasatts om familjeläkare verkligen ska få föreskriva psykofarmaka. Just för att det behövs specialistkompetens till det. En debatt som borde föras mer i ljuset.

Ja, hur kan det ha blivit så snett?
Själv är jag av den åsikten att läkare precis som du och jag är människor. Där hittar vi alla typer av människor, med både framsida och baksida. Alla de mänskliga dragen finns representerade även där. Att utse dem till Gudar tror jag inte är till fördel vare sig för dem eller för oss som ska nyttja deras tjänster. Framförallt blir det en skev dialog. När en person, Läkare eller lekman, drabbas av  för lite ödmjukhet och för mycket självgodhet, blir det sällan bra. Går det sedan ut över någon patients hälsa, där grunden i värderingen är vem den är istället för vad den lider av, är det definitivt inte något som bör falla inom det som kallas Välfärd och Sjukvård. Med detta sagt vill jag inte totalt såga den svenska sjukvården och dess läkare, däremot är jag djupt skeptiskt till de politiker som styr vården i Västmanland.

Det är en stor skillnad mellan specialister och allmänläkare, samt allmänläkare emellan. Som specialist brukar man veta att det behövs andra specialister och yrkesgrupper. Vid en allmän kompetens handlar det mer om attityder. Attityder som  är så svårt att ändra på. Det är ett stort ansvar att bära att vara läkare, har man dessutom skapat system där några utses till Gudar, är det givetvis svårt att ändra på detta. Särskilt svårt eftersom de får skriva historien själva genom sina journaler, som är deras egna skydd mot allmänheten. Nu känner jag till att det är förbjudet att filma och ta ljudupptagningar på den mottagning läkarna i artikeln kommer från. Som ett led i kvalitetsuppföljningen för Familjeläkarsystemet, vore nog ide att ställa det som krav att alla journaler förses med bild och ljudupptagning. Då får vi troligen en mycket snabb ingång till att förändra systemet till ett mer människovänligt sådant. Vi kan då mötas som människor emellan och inte i ett episkt möte, där man riskerar att bli dömd utan vare sig undersökning eller relevant åtgärd.

Attityder är som bekant personliga och det är upp till var och en att hantera sin situation. Många gör det bra men alla kan inte hantera den position vi satt dem i, på ett lämpligt sätt. Därför bör vi reformera systemet.