Jag tror det var Karl XII, som myntade uttrycket: "Svensken äga rätt att låta sig beskattas!"
Mycket har hänt sedan dess.. ..eller har det verkligen gjort det?
Långt tillbaka sågs det som civiliserat att föra krig. Hade man ingen fiende, stod man inte för något och var därför ingen att räkna med, enkelt sagt. Att föra krig var dyrt och för att Kungen skulle kunna föra krig behövde han resurser i form av människor och materiel. Det skattades ur befolkning med det positiva uttrycket att man hade rätt att låta sig beskattas. Väl i fält plundrade man var man än gick fram. Frågan är bara om befolkningen tyckte det var så positivt som marknadsföringen ville göra gällande, samt om de upplevde att de fick tillbaka i lika stor utsträckning som de hade gnott ihop?
Som de flesta redan vet går det fortare att göra av med tillgångar, än att skaffa dessa. När man hamnar i shoppinglusta är det också lätt att impulsivt dra på sig extra kostnader utan att man för den sakens skull lägger pengarna på något nyttigt och användbart, utan det är lätt att falla för reklam och så försvinner ytterligare tusenlappar ut i det svarta hål som kallas tillfredsställelse. Ibland behövs inte ens reklam utan man skapar en bild själv som man vill tillfredsställa. Det är väl i dessa tillstånd drömmen om evigt kapital föds. Drömmen om tillfredsställande i att kunna spendera utan att ta ansvar, tänka efter före, samt finansiera själv med befintliga resurser.
För det är väl det som ligger bakom hela cirkusen, tillfredsställelse. Tillfredsställelsen i att tillfredsställa någon annans eller egna plan eller behov utan tanke på om man verkligen behöver, det man lägger pengarna på.
Nu är jag inte emot handel som sådan, utan bara reflekterar över all kommers runt det vi inte behöver, eller som visar sig bli felköpt. Det finns ett program på TV om detta, för de som vill se prov på helt vansinnigt sätt att agera för att nå tillfredsställelse.
De som är lite klokare ser över sina tillgångar och avsätter pengar för handel och försöker få ut så mycket som möjligt av detta. Framförallt så analyserar de kloka först vad det är de behöver och ger sig därefter ut och handlar.
Om jag är rätt informerad, så står EU för 7% av världens befolkning, 25% av samlade världsproduktionen, samt 50% av de totala offentliga utgifterna i världen. Sveriges befolkning är knappt 2% av EU's och vi ligger på 7:e plats i världen när det gäller skattetryck i förhållande till BNP. Sätter vi det i perspektiv, så kan vi kanske upptäcka att vi håller på att utarma oss själva, medan omvärlden konsumerar oss. Det är inget som kan fortgå så lång tid utan att vi kommer att få betala ett högt pris för i form av rusande kostnader, färre arbetstillfällen och en rejäl standardsänkning. Nuvarande Regering vill öka skatterna ännu mer. Man tar till det gamla knepet med positiv marknadsföring och kallar det "Medfinansiering". Visst låter det positivt? Själv tror jag inte att det kommer att föra något som helst positivt med sig för oss, vare sig i intäkter, skapade arbetstillfällen, eller i det samlade svarta hålet som betecknas "Välfärd".
Tyvärr tror jag att det bara är ytterligare en suggestiv tillfredsställelse som ska mättas hos den som vill sedd som världens hjälte.
Gör vi en bildlig jämförelse på det som sker med våra tillgångar med den rovdrift som utförs i många djungler, där man ödelägger enorma marker, kan vi se vad som kan ske när man överbeskattar en tillgång.
Det är inte så mycket som idag är olikt med en svunnen tid när det gäller att tillgodose makthavarnas behov av tillgångar. Skillnaden är att man för krig mot de som ska finansiera deras planer, företagen, samtidigt som man förpackar behovet i positiva benämningar som man sedan hoppas att ingen på ett närgånget sätt genomlyser, för att hitta bristerna i. Välfärd, är ett otroligt vackert begrepp som lovar allt, men som har svårt att leverera upp till den positiva bild vi fått presenterat för oss. Dessutom så utökas den hela tiden och skall omfatta fler områden, vilket utarmar den än mer.
Välfärden är byggd som en organisatorisk koloss som läcker enorma resurser till ingen nytta och som många gånger begränsar för de som behöver. Det är ingen bra lösning. Jag tror vi själva skulle kunna hantera en större del av skatteresurserna på ett bättre sätt än den elit som idag vill agera frälsare
Det skulle vara intressant att införa ett tankeexperiment, där man sänker skatterna till en genomsnittsnivå för välden och sedan låter politiker komma med förslag på hur man bäst använder dessa pengar. Förhoppningsvis skulle det begränsa de impulsiva handlingarna och löftena som produceras med en farlig fart, och istället ge plats för framförhållning och planering.
