onsdag 7 maj 2014

Vilken otrolig röra!

Jag tycker verkligen att det är alldeles för få som tänker på mig så nu är frågan om jag ska starta ett politiskt parti som driver denna fråga till en ändring eller helt enkelt göra det till ett religiöst samfund som sätter mig i centrum..

Ursäkta ironin! Men va f.n...

Tittar på TV, läser tidningar och försöker följa den politiska debatten på alla sätt för att sätta mig in i hur jag ska lägga min röst där den gör mest nytta för utvecklingen av Sverige. Det Sverige som jag hoppas jag förblir myndig i med valfrihet för min utveckling, att landet förblir en demokrati och plattform för kommande generationer när det gäller utveckling, innovation och välfärd i en bra miljö. En miljö där så många som möjligt kan trivas och där avundsjukan samt jantelag förvandlas till tollerans och medkännande.

Det mest slående idag är att det blir fler och fler små partier som hävdar någon eller några få punkter utan att ha något som helst helhetsgrepp i hur de vill att ett samhälle ska se ut och vilka villkor som ska gälla för medborgarna. Det pratas mycket om att stoppa allehanda verksamheter, men det saknas visioner om utveckling. Man pratar om att satsa miljardbelopp i olika verksamheter utan att precisera mål, samtidigt som det inte talas ett ord om hur vi skall hantera de företag som ska tjäna ihop pengarna som ska betala kalaset.
Lyssnar man på den röda sidan så verkar det som om de tagit jantelagen på allvar och verkligen skrivit in den i sitt partiprogram, något som jag tror hämmar utvecklingen på både individuell och nationell nivå. Till sin hjälp har man LO som snart sagt är emot allting.

Tittar man på det andra blocket så känns det aningen spretigt och ofokuserat på vilken inriktning som ska gälla nu efter att de lotsat landet helskinnat genom den värsta ekonomiska kris i mannaminne.

Till det kommer ett antal extrempartier och partier i smala frågor som kanske borde stannat på nivå som lobbygrupp, V, MP, SD, Fi, PP, m. fl.

Blandar man ihop alla dessa partifärger på den politiska paletten och skakar fram en bild av det samlade Sverige, så blir det någon form av bajsbrun anrättning som ser allt annat än aptitlig ut och där snart alla är emot alla. Försöker jag sedan se hur delar av denna ska sköta Sverige efter ett val med kanske både två och tre extrempartier som vågmästare, vågar jag knapp tänka på vad som väntar oss framöver. Framförallt så går det inte att rösta på ett parti och tro att deras politik ens kan bli verklighet även som dominant i en koalitionsregering. Risken med en demokrati likt vår är att vi inte får en distinkt styrning utan ett sammelsurium av käbbel i små politiska sakfrågor för att vi själva glömt eller kanske inte ens bryr oss om kunskapen om vad som utgör grunden för demokratin, den egna valfriheten. Därifrån har vi möjlighet att bygga utveckling och välfärd.

Själv önskar jag en reformering av Sveriges riksdag där man återinför tvåkammarriksdagen där de tydligt redovisar inriktning och politik inför valet, så att min röst ändå behandlas med någon form av respekt och inte blir bortförhandlad i någon kohandel och kommer ut ur systemet som en mocka i ett ko-bingo.