I en kris testas både beredskap och solidaritet.

Ok, då var vi där!

Krisen som ställer våra system och tänkande, på sin spets.

En kris där vi alla påverkas på något sätt och som visar på både inbyggda brister samt personliga möjligheter.

Corona.

Ingen har väl undgått medierapporteringens alla infallsvinklar, som gör att marken under oss håller på att rämna. Varje journalist med egen agenda, tar tillfället i akt och driver sin tes om vilket hörn av verkligheten som först kommer att kollapsa. Man får lite känsla av att det varit stormöte på någon Journalistklubb, där man druckit sig klotfull på Absint blandad med någon obskyr drog. Allt för att ställa sig själv på toppen av världen och utropa sig själv till vinnare.

Problemet är att jorden är rund och det som är toppen för en, kan vara botten för en annan. Det som borde engagera, är att försöka se framåt och hur landet skall forleva även i krisen.

Det är i även i kris som våra gemensamma system och beredskap testas. Vi har haft lite andra kriser under de senaste åren; skogsbränder, flyktingkrisen, ökande våldsspiral, Transportstyrelsen, mm. En blandning av både egenskapade och uppkomna kriser. Alla med likheten, att vi inte har särskilt mycket av beredskap för att möta dessa kriser. ”Vi såg det inte komma”, ”Vi är i ett annat läge nu”. Visst om vi blundar tillräckligt hårt så kan vi säga att det var sämre förr, även om många lever i en värld som begränsats av vår samhällsutveckling, eller kanske brist på den. Många lever i en oro över vad som komma skall.

I kriser ska man vara väldigt uppmärksam på vilka nya lagar som stiftas. Hur de kommer att kunna användas mot befolkningen när krisen gått över. Vilka rättigheter som begränsas. Som exempel: Om jag är rätt informerad; så den lag som styr att vi inte kan utvisa mördare som begår brott här i landet, är en direkt följd av de lagar som skapades efter Baltutlämningen. Då den svenska Regeringen inte kunde stå emot Sovjet utan lämnade ut Baltiska medborgare som flytt under Andra Världskriget. De flesta blev summariskt avrättade. Idag är väl inte den lagen särskilt produktiv för landet, när man väljer att utvisa människor som skaffat sig ett liv och arbete här och hjälper till med den gemensamma försörjningen, men vi behåller djupt kriminella.

Vilket samhälle vill vår Regering skapa med det?

Är det en hoppfull framtid för de som vill bidra eller är det en marknad för kriminella?

Solidaritet! Solidaritet är det där konstiga ordet som verkar betyda, att du ska hjälpa mig och alla som jag tycker du ska hjälpa. Det är det som skapar gemenskap. Inte att jag hjälper dig, det skapar inte gemenskap.

Idag testas Solidariteten hårt. Vi kan se det på det tomma gapande hyllorna i dagligvaruhandeln, men vi kan också se det i Regeringsbeslut. Stöd ska ges till statligt ägda bolag och större bolag, samt anställda. Men alla de fåmansföretag som håller upp detta land, lämnas utanför. Alla frilansande musiker och artister, mm. Alla som trott på Solidaritet och som varje månad får ett inbetalningskort, att betala sin del till solidariteten, hålls utanför. Även deras familjer.

I vilka system straffar man de som valt att ta eget ansvar för sin försörjning, men även ansvar för andras försörjning samt för samhällsbygget. Varför ska de sedan hållas utanför de skyddsnät som de betalar för?

Svaret: Inom Socialism och Kommunism. Där är du som människa ingenting värd, bara de pengar du kan bidra med till de som bestämmer vem som ska bli fattig.

Läste en otroligt dum artikel https://www.folkbladet.nu/2020-03-12/nu-ropar-ingen-pa-privatiseringar

I en kris är det myndigheter som vi betalt via skatten som ska agera och se till att beredskap finns. Att blanda in driftsformer av verksamheter som ett argument för att socialisera samhället, när samhället behöver den beredskap som myndigheter ska skapa, är otroligt infantilt. Mig veterligen är det ingen myndighet i Sverige som är privatiserad.

Är det någon som vet hur mycket regler och lagar det är som styr företags verksamhet? Det är fantastiskt många och även väldigt krångliga, men det är väldigt få som handlar om beredskap. En lag som borde stiftas är att alla företag, så fort det går, är tvungna att bygga upp sin egen krigskassa. En ekonomisk buffert som gör att man klarar 18 månaders nedstängning. Detta borde ske med hjälp av skattereduktion, tills målet är uppnått. Behovet av den lagen ser vi tydligt idag, när solidaritet bara går åt ett håll. Det borde också finnas en myndighet som övervakar att detta fungerar.

Socialdemokraterna har i alla tider skapat arbete genom att skapa nya myndigheter. Har alla koll på vilka myndigheter som finns, hur mycket de kostar och vad vi får för pengarna?

Finns det verkligen behov av alla myndigheter?

Saknas det någon myndighet?

Själv anser jag att det borde skapas en Fortlevnadsmyndighet, som ser över möjligheten för landets samtliga försörjare, att kunna fortleva i en kris. Även i de kriser som skapas av våra politiker. En kris skapa möjligheter att både se och omvärdera både sin omgivning och sig själv. Det är en fördel med kriser. Alla som gått igenom och inte fastnat i en livskris, har förmodligen upptäckt det. vad kan vi göra för att komma stärkta ur detta, gemensamt? Jag tänker inte på alla som lyckats få tag på den sista rullen toalettpapper, innan det fylls på från de lager som finns. Jag tänker på hur vi ska agera för att snabbt få landet på fötter igen och där också räkna med samtliga samhällsbyggare.