Almedagsveckan är igång och det rapporteras om att det är ett mellanår och bl.a. vår Statsminister gör ingen större satsning där i år. Varför då? Själv trodde jag att det var den vecka på året som våra folkvalda verkligen tog tiden i akt och beblandade sig med oss som faktiskt valt dem och gett dem deras uppdrag. Allt för att höra vad vi tycker och höra sig för om hur samhället fungerar utanför de skottsäkra fönstren i kanslihusen. Men tydligen är vi inte tillräckligt intressanta i ett "mellanår". Säger väl kanske mest om hur stor distansen är mellan makthavare och uppdragsgivare, befolkningen.
Hörde dessutom Stefan Löfvens tal igår och blev väldigt oimponerad. Han liknar mer och mer en krubbitare med väldigt få idéer om hur landet ska komma framåt. Dessutom hänger han sig åt sin koleriska sidan där han likt en fackföreningsman, så tvunget och till varje pris måste hitta någon att kritisera sina motståndare för saker han själv gärna gör likadant. Denna gång AKB. Jag önskar att detta tog slut och att om Stefan verkligen vill vara den statsman han gärna utger sig för att vara, slutar med detta trams och blir mer likt en statsman med värdighet.
Stefan pratade utanförskap och han om någon borde veta hur det är att segregera och verkligen skapa vi mot dom. Han kommer från en organisation som har svart bälte i segregation. Allt genom att tiga bort de stora problemen och istället hitta vägar att misstänkliggöra personer som vill påvisa problemen och dessutom har fakta att luta sig mot. Patetiskt är ordet för dagen.
Att sedan tro att problemen löser sig i landet med att återigen satsa några hundramiljoner när han själv med sin attityd visar på hur hans medföljare ska agera mot omvärlden och oliktänkande. Jag tror tyvärr att han är helt fel ute och skapar mer motsättningar än han löser.
Det riktigt trista med gårdagen med alla politiska utspel från olika håll, visar väl bara hur splittrade vi är i en tid då vi som bäst behöver sammanhållning och lösningar, för att komma till rätta med problemen. Något som jag tror intresserar de flesta medborgarna i detta land. Inte personliga politiska vinster för alltför stora kostnader.
Jag tror också att de allra flesta kan skilja mellan kostnad och pris. Där staten vill öka kostnaderna för att slippa betala priset för sin handlingsförlamning. Allt kan kamoufleras i en ökad utgift, utan att man för den sakens skull talar om var resultatet ska bli. Men man har gjort av med våra pengar.
För ingen tror väl på allvar att pengar kan lösa en situation där vi tillåter grupperingar komma hit och fortsätta sina strider, vi ska öppna våra hjärtan för de som föraktar vårt samhälle och samhällsstruktur. Där handlar det mer om tydligt ledarskap och öppenhet om vi gemensamt ska kunna bidra till att få en bättre ordning.
Även Dan Eliasson har gett sig in i den politiska debatten och öppnar för att han ska säga upp sig om Jimmy Åkesson blir Statsminister. Jag tror inte den mannen vet hur illa omtyckt han är, framförallt internt. Det uttalandet kan kanske öppna för hans värsta mardröm, att Jimmy Åkesson får ännu mer röster, just för att få bort honom.
Som sagt: ett mellanår med ointresse för oss som betalar notan.
