Oh yes it´s true! It´s true, it´s true it´s true!!!
Ok, kanske lite udda att jämföra den svenska välfärden med en scen ur "Blazing Saddles", eller "Det Våras för Sheriffen"som den heter på svenska, men kanske inte så långsökt ändå. Det verkar handla om något ofantligt stort som är höljt i dunkelt, som styrs av en liten potentat i en liten avkrok av världen och som både kan locka och fördärva i samma anda. Så skillnaden är inte alltför stor, om uttrycket tillåts..
"Vi måste slå vakt om välfärden!" Hur ofta och mycket har jag inte hört detta? men vad betyder det egentligen?
Är det någonting vi har i Sverige idag så är det system. Vi har system för i princip allting. Vissa system är funktionella och lätta att ta till sig, medan andra är lite mer omständiga i sin utformning och outgrundliga i sin närvaro. Om alla problem, sjukdomar, lärande, kriminalitet, energi, klimat, logistik, integration, mm, mm kunde lösas av ett papperskonstruerat system byggt på politisk dagdrömmeri, så borde vi i detta landet för länge sedan ha löst världens alla problem. Eller i alla fall vår egna interna problem. Men det verkar som om problemen bara hopar sig, trots att vi har en maktelit som säger sig veta och kunna allt. Inte helt olikt en kuf på andra sidan Atlanten. Enda skillnaden är att här får allt kosta oss hur mycket som helst och där ska andra betala. Men får vi tro en gammal Justitieminister, så är Riksdagen kanske Sveriges mest dysfunktionella arbetsplats. Och vi kan kanske inte vänta oss så mycket om det är den som skall leda landet. En paradox i detta kan jag tycka är att denna församling sätter sina egna löner och förmåner utifrån att vi betalar dem. Men de bestämmer också våra ersättningsnivåer och pensioner och att vi måste jobba längre, bl.a för att betala dem. I det uppdraget borde det kanske ligga att underlätta för oss att kunna dra in pengar bl.a genom företagande, så att medel finns innan Regeringen fördelar dem.
Sedan har vi alla andra styrningar i Regioner och Kommuner som uppbär stora kostnader för rätt lite kompetens. Jag tror det är dags att få till ett nytt typ av styre i landet, som utgår från kompetens istället för trollfabriker och maktfullkomlighet som tyvärr är alldeles för vanligt.
Generellt sett skulle jag vilja säga att det är alldeles för många som är alldeles för lite insatta i vad som pågår, det gäller både politiker och vi lekmän. Därför kan spelet ske i mörker och det som kastas fram i ljuset är mer av tarvliga personliga påhopp än fakta och kunskap. Mycket spelas upp runt känslomässiga utspel som ska fånga uppmärksamhet och piska upp en stämning, som i sig kanske är helt fel faktamässig, men bra maktmässigt, för den som väljer att lansera detta. Och makt verkar många vilja ha på många sätt. Inte minst media. Om vi tar historien med den påstådda Vargjakten t.ex. så ville man snabbt fälla en miljardär. Det ansågs vara av allmänintresse. Att visa respekt verkar inte vara något som skall gå åt två håll, utan bara åt ett håll. Smaklöst.
Men tillbaka till de svenska systemen. Vi har så mycket system och myndigheter att det är svårt att överblicka. En sak kan vi säga, det är att de kostar ofantliga summor pengar. Frågan är bara om vi får ut vad vi betalar för? Jag tänkte nu nämna vården eftersom jag själv drivit ett vårdbolag och är hyfsat insatt i vissa system där, samt att jag som person samt som anhörig och vän drabbats av systemets baksida.
Den största baksidan vi har i snart alla välfärdssystem som behandlar individer, är att vi söker in som människor och kommer ut i blankettform. Jag har många gånger förundrats över när jag sökt vård, att jag blir placerad på en stol och sedan tittar läkaren in i sin dator och glömmer att jag finns där. Kan få en och annan fråga, men någon undersökning eller en öppnande fråga, finns det inte tid för. Allra mest utsatt var man på den tiden man bara fick söka för en sak i taget. Eftersom en diagnos kan innehålla flera symptom, så var man i princip tvungen att känna till sin diagnos innan man fått den, så man skulle veta vad man sökte för. Jag ska inte klandra läkarna för att det blivit på detta vis, men när all ska kodas och du som person skall matas in i ett förbestämt formulär för att tillgodose systemet, som kanske inte alls passar just dig, så kommer systemet att prioriteras före dig, eftersom det är där som ersättningen för besöket ligger. Inte i huruvida du blir rätt bemött och behandlad.
I mitt fall har jag sökt vård i drygt 20 års tid för några krämpor och blivit avfärdad. Vid ett tillfälle blev jag utredd och rekommenderad åtgärd via familjeläkaren, som tyckte det skulle bli för dyrt, så han ändrade helt sonika diagnosen och behövde då inte åtgärda något. Billigt och bra, när ersättningssystemet för vård blandas ihop med möjligheten att tjäna mer pengar på att minska vården.
Idag har jag faktiskt fått hjälp så jag borde väl vara glad. Visst jag är på gång i alla fall med utredningar, men jag fick också höra de förlösande orden "Du borde kommit tidigare, innan allt blivit så komplicerat!" Jo tack, jag har sökt massor med gånger tidigare, men inte fått komma vidare. Att skuldbelägga mig löser inga problem. Jag fick till och med en remiss till er kollega som vägrade diagnosticera utan trodde "det kunde vara någonting annat!" än det som stod på remissen. Nu var det inte så utan allt fördröjdes bara ännu ett år till. Själv kan jag tycka att prioriteringen i sjukvården borde ligga på diagnostisering och åtgärd, inte formulering av blankett som systemet påkallar. Även om vi befinner oss i digitaliseringens tidevarv och jag vill inte vara bakåtsträvare, så tror jag att människan är i behov av mänskligt bemötande inom ramen för mänskliga behov, som vård och omsorg. Kodning är inte lika viktig. Åtminstone borde det ske i nämnd ordning.
Jag lever så jag borde vara glad! En kraftig huvudvärk varje dag är inte kul men går att leva med, nästan jämt. Annat är det med de som sjukvården missar på grund av att de inte ens uppmärksammar och lyssnat på och som idag ligger nedgrävda och sörjda av sina barn och andra anhöriga. Var reklamerar man Välfärden när det inte verkar finnas någon huvudman och staten själv bestämmer sitt ansvar? Var reklamerar man den skatt som ska ge dig din trygghet, men som i stora delar går till system som har blivit viktigare som politiskt vapen än som mänskligt verktyg?
En verkan av detta ser vi på sjukskrivningarna, men dessa siffror gavs politisk order från Socialministern att fixas till innan valet. Med tanke på hur svårt det är att få adekvat hjälp via vården, funderar i alla fall jag om inte den politiska styrningen också sett till att försöka hålla folk borta från vården genom att göra det i princip omöjligt att få hjälp. Allt för att få snygga politiska siffror, för det verkar vara det viktigaste i frågan om välfärden. Allt skall sopas in i mörkret i på Välfärden bakgård och belastas de som redan är drabbade. Hur löser vi detta då?
Jag tror verkligen inte att vi behöver mer resurser till fler system, vi behöver frigöra mänsklighet från systemen. Tittar vi ut i världen så är vi inte ensamma om att ha en välfärd. Men det finns många skillnader. Flera länder satsar få fantastisk vård istället för vårdsystem. Andra satsar på skolor istället för skolsystem, o.s.v. När systemet i sig blir viktigare än verkan av det har man missat målet. För 20 år sedan drev jag ett vårdbolag. Jag fick lära mig från det regionala S+V styret att vi i Sverige hade en "Solidarisk och Jämlik vård". Visst låter det fint! Men vad betydde det? Jo; Solidariskt betydde att alla skulle köa lika länge och Jämlik, betydde att alla skulle få lika vård. Så effektivitet och anpassning var inget som var särskilt väl ansett. Därav också motståndet mot privat vård.
Det finns bra vård i Sverige, men idag ska man ha tur att drabbas av rätt åkomma på rätt ställe, eller till och med bli gravid på rätt ställe, så undrar i alla fall jag hur det gått med dessa ledord?
"Vi måste slå vakt om välfärden!"
Jag börjar själv bli ofantligt trött på detta ord. Ett ord som kräver så mycket mer än det ger. Hur det än är med alla dessa system, kostar systemen i sig ofantliga summor att hålla rullande. För att mata dessa system måste vi slita väldigt hårt vilket gör att vi också kommer att behöva belasta systemen mer. För inget system är självfinansierat. Ingen politisk satsning är självfinansierad utan tas från någon. Som en liten anekdot när det gäller detta vill jag berätta en historia från sent 1990-tal.
Jag drev då ett vårdbolag som jag berättat och vi fick besök från kommunen som skickat ut en representant som berättade att de nu skulle bli mer inriktade mot småföretagare och hjälpa dem att utvecklas. Det fanns ett program som hett EU mål 4, där vi kunde fortbilda en person under två år och få bidrag för detta. Villkor var att vi visade vilken utbildning som vederbörande skulle gå och få den godkänd. Sedan var det bara att redovisa kostnaderna, så skulle bidraget efter betalas ut vid två tillfällen i efterskott. Efter första året kom ett trevligt brev med önskan om fortsatt lycka till och bidraget betalades snabbt ut. När jag skickade in slutredovisningen, kom ett brev som förkunnade att det blivit så dyrt att administrera bidragsutbetalningarna, så de hade inga pengar kvar att betala ut.
Med det vill jag bara säga att när systemen blir större än verksamheten i sig, blir de både ineffektiva och fruktansvärt kostsamma och fördärvar den verksamhet de ska göda.
In Sviden vi hev a sistem...
Jag önskar att vi kunde slå hål på den växande bölden Välfärden och bygga en bra vård och omsorg istället, som bygger på mänsklighet och närvaro.
