Jag försöker mig på en Årskrönika med en Årets lista..

Gott slut på 2017 och se upp för smällare och raketer...
Ja, 2017 är på väg mot sitt slut och som vanligt brukar jag titta bakåt på vad som hände under året, både för egen del, men brukar reflektera lite över vad som hänt runt om i landet och världen. Ska jag försöka mig på någon rubriksättning på året, så får det väl bli "Krampaktigt". Något som kan tolkas både för egen del, men framförallt aktionerna i det som sker runt om oss.

Ok, jag är politiskt intresserad och har så varit sedan unga tonåren. Jag vet att det är många som tröttnat på politiken och jag börjar väl snart falla ur detta intresse jag med, precis som väldigt många politiker verkar göra. När man ser på skeenden runt politiken så verkar det finnas en politisk enighet om att skaffa sig stora personliga förmåner och regler som inte gäller oss andra. Särskilt tydligt nu när pensionsåldern diskuteras att höjas. Det verkar som om en gemensam nämnare är att politik är den verksamhet som kan göra en person rik och få möjlighet att komma över relativt stora ekonomiska resurser som vi gemensamt betalat in i skatt. Att däremot jobba i en anställning eller med företagande, det som finansierar politiken, ska överbeskattas och inte ges den möjligheten. Det verkar skapa både en förvriden syn på människan som sådan och en obalans inom det moraliska tänkandet som så ofta kastas fram, särskilt av sittande Regering.

2017 har väl verkligen varit året då detta kommit fram i ljuset på ett alldeles särskilt klart sätt.

Alla krampaktiga ageranden inom snart samtliga samhälleliga områden, har läckt ut ur Regeringskansliet som en smetig sörja som kletar fast och förvränger all debatt om hur problem ska identifieras och lösas, till att bli en debatt om vem som står närmast SD. Det pekas finger i sandlådenivå och haglar personangrepp allt för att slippa ta den debatt om hur lösningarna se ut. Ingen verkar vilja styra landet. Får en känsla av att det är S-taktik. Man vill isolera SD och deras röster för att själva kunna skapa en koalition med dem efter valet. Rent ideologiskt ligger de inte allt för lång från varandra och SD har haft lösningarna som S anammat, särskilt inom Immigrationspolitiken, där de själva har havererat. Så mitt tips inför nästa val: S+SD.
Absolut inget scenario jag önskar.

Detta att ingen verkar vilja styra landet tycker jag är tydligt och kanske beror det på misstänksamheten mot oss medborgare? Själv hade jag en syn på politiken som det styrande organ som ger oss möjlighet att utvecklas som personer och kunna välja vår framtid stort sett efter vårt egna huvud. Kunna utveckla de sidor vi är bra på och utmana oss själva och med det även få ta ansvar för oss själva i större utsträckning. Att hjälp ges till de som behöver den och att solidaritet går åt två håll, minst. Men att utvecklas åt att bli en fritt tänkande och agerande individ, känns inte något som står på Regeringspolitikens agenda. Här gäller misstänksamhet mot individer med idéer.

Ser vi hur samhället har utvecklats, så ställer i alla fall jag mig frågan: Är det detta jag betalar för att få uppleva? En rättsstat i förfall, ett gränslöst "agerande" utan en plan för framtiden när det gäller integration t.ex. Ett hejdlöst slöseri med åtgärdspengar som inte står i proportion till resultat, misstroende från politiker mot Polisen som inte tror på sin högsta ledning. (Hade Polisen varit ett privat bolag, hade nog tongångarna varit helt annorlunda från Regeringens sida, än nu när man själv tillsätter chef). IT/Informationsskandal, korruption, den kanske mest öppna mellan LO-S. Hela det demokratiska etablissemanget verkar ha fått sitt uppdrag om bakfoten och som ett resultat av detta verkar de vilja välja vilka de ska sanktionera för att få tillräckligt med röster för att få behålla sina löner och förmåner, istället för att skapa en miljö där vi kan skapa våra egna framtider och gemensamt ta hand om det som behöver tas om hand.

Själv tycker jag att man måste våga titta ut från sitt tjänsterum och inte förblindas av sina egna tillgångar, utan se landet och omvärlden ur en nyktert perspektiv. Vi har ett stort antal utsatta områden där svensk lag intrycks gälla, vill vi att det ska vara så? Om inte vad ska vi göra för att inkludera dem i Sverige.
Vi har en Poliskår som står för övervakande av ordning, som snart går på knäna p.g.a alla avhopp och misstroende mot sin egna organisation och ledning, vill vi ha det så. Om inte vad ska vi gör åt det?
Vi har flera offentliga förvaltningar som missar sitt uppdrag p.g.a. dålig organisation och verksamhetsplan, vill vi ha det så? Om inte vad ska vi göra åt det?
Vi har skolplikt i Sverige, en möjlighet för alla ungdomar att skapa sig en framtid. Men skolan används både av politiker och föräldrar som slagträ i en märklig debatt om vad skolan är till för, istället för att hjälpa till och motivera skolgången. Ska vi ha det så? Om inte vad ska vi göra åt det?
Vi har en naiv syn på omvärlden och vårt skydd av sekretessbelagd information. Ska vi verkligen ha det så? Om inte, vad ska vi göra åt det?
Vi har en otroligt skev bild av ekonomi och vad vi kan göra med våra offentliga finanser och var de kommer ifrån. Ska vi ha det så? Om inte, vad ska vi göra åt det?
Vi har både politiker, medier samt några "duktiga idioter" som vänder bort fokus från de stora problem vi har i landet, ska vi ha det så? Om inte, hur ska vi ge dessa mindre makt att påverka, så att det krampaktiga beteendet släpper?

Listan kan tyvärr göras hur lång som helst över områden där den styrande krampen inte släpper.
Anser man som ledande politiker att frågor som dessa kan bemötas med vem som står närmast SD, har man ingenting att göra med styrandet av landet, utan visar bara på just en inneboende kramp eller handlingsförlamning.

För egen del äter jag en medicin mot muskelkramper. Vet inte om den fungerar och rekommenderar verkligen inte den som lösning på ovanstående.
Jovisst, själv har jag drabbats av kramp inom sjukvården och är sjukskriven. Att få hjälp är inget naturligt förlopp, utan att vänta verkar vara lösningen på allt. När jag själv arbetade inom vården fick jag lära mig att den solidariska sjukvården gick ut på väntelistor, inte på lösningar. Nu har Regeringen aviserat att de vill förmånsbeskatta de som har privata sjukvårdsförsäkringar. Med andra ord så vill man begränsa människors möjlighet att fortare komma tillbaka till arbete samt att frigöra köplatser inom den offentliga vården som samtidigt skriker över att den är överbelastad. Var är logiken i att överbeskatta eget ansvar? Alla betalar fortfarande till den offentliga sjukvården så det blir ändå ett tillskott till den när några tar eget ansvar och egen väg.

Jo, jag är sjukskriven och har drabbats av något som  inte är "inne", vare sig att utreda eller behandla, uppenbarligen. Man får känslan av att det bästa är att jag dör snällt och fort, så att de resurser jag borde ha rätt till, kan användas till annat. Inte särskilt hälsobringande. Skulle kunna skriva en bok om detta, men väljer att avstå. Just nu!
En märklig detalj i detta är att från andra hållet kommer Försäkringskassan med sina bedömningar om jag ska få vara sjukskriven eller inte. Känns som man hamnat i en vårdnadstvist, som minst av allt tar hänsyn till mig som person och min vilja att komma vidare ur detta.
Att vara satt ur spel är inget läge som passar mig som person, jag vill leva mitt liv fullt ut, utan begränsning. Jag gör vad jag kan för att må bra och komma tillbaka så fort som möjligt. Tack och lov fungerar det hyfsat att musicera något som jag också fått som rekommendation att göra rehabmässigt..
Så min kommande skiva ska heta "I say yes to rehab"...

Jag har också fått rekommendation att resa till solen minst en gång i kvartalet. Mycket vandringar i solen har det blivit, men också en vandring i en storm på Lanzarote. Lite spännande minst sagt...
På en av resorna överhörde jag ett samtal mellan två Trump-anhängare. Ibland kan jag tycka att debatter här i Sverige hamnar på en väldigt låg nivå och att alltför många sätter mer tilltro till grannens hund än till forskare och experter, men det är ingenting i förhållande till dessa två. Själv trodde jag att Trump skulle bli en pajas-timeout i USA och tvingas avgå efter knappt ett år. Men när jag hörde dessa så insåg jag att det är på riktigt och att människosynen där är om möjligt lägre än här.

Det är bara att inse att jag trodde mer om människan än så. Men kanske är det precis det som händer i demokratier, att man förblindas av en person som har makt över media. Precis som här i landet där public service (SVT, SR) många gånger agerar propagandamaskin åt vänsterpolitik, istället för att vara neutrala och granskande som uppdraget påbjuder.

Det händer mycket runt om oss och världen blir allt mer turbulent. Den naiva syn vi matats med att vi i Sverige sitter säkra, har väl luckrats upp rejält. Dels med tanke på de militära provokationerna, men också utifrån det terrordåd som skedde på Drottninggatan i Stockholm. Nu här runt Jul har det börjats skriva om hur dåligt förberedda vi är på en katastrof eller militär aktion mot oss. Bl.a är vi långt ifrån självförsörjande på livsmedel, något som jag bloggat om för länge sedan. Där Regeringens politik har varit att få bort många lantbruk och minska vår egna försörjning för att istället köpa in från andra delar av världen. Helt vansinnigt om man ser till världsförsörjningen, men också till den utsatthet man skapat för oss. Jag tror att den trygghet vi luras tro på för egen del, är ett rejält fabulerat budskap.

Hösten har i omgångar dominerats av #metoo-rörelsen. Jag hoppas verkligen att det kommer något bra ur denna, där respekten människor emellan återupprättas. Det har fått ett stort genomslag i många branscher, men inom kulturen verkar det ventileras mest. Jag tror efter många år inom just kulturen, att den bör synas rejält och även ifrågasättas hur bidrag används och vilken miljö detta skapa för de som arbetar där. Bidrag betyder trots allt en offentlig sanktionering av verksamhet, innehåll och villkor för de som arbetar där, samt en snedvriden konkurrens mot de som får agera utan bidrag.
En liten märklig detalj i detta var när #metoo skulle debatteras i Riksdagen. Då infann sig endast tre män. Visst, de kan följa debatten från sina rum, men borde förstått signalvärdet av att delta.

Som varje år har jag försökt sammanställa en "Årets lista". Kommer här:

Året började precis som 2016 på Malta.

Årets ö1: Malta

Årets ö2: Karpathos

Årets TAXI-resenär: SSU-ordförande Philip Botström

Tog TAXI från Sälen till Stockholm för 7900:-, för att gå på ett möte han

 uteblev från. 

Årets Journaliststorm: Jerringpriset till Peder Fredricson

Etablerade journalister fattar inte reglerna och hävdar fusk, när resultat inte blivit som de själva vill. Har det gått upp ett ljus för kåren, att de själva inte kan styra all opinion? Får sällskap av klotskallar som inte heller förstår regler. Dåliga förlorare skyller hellre på regler än hyllar segrare.

Årets SVT Specialpris: Idrottsgalan hyllar Lena Sundqvist Ishockeykommentator.

                      För hennes kamp mot och belysande av näthatet.

Årets pajaser: Samtliga som såg Idrottsgalan och hyllningarna för Lena Sundqvist samt

                      hörde Torgny Mogrens förklaring om vad Jerringpriset går ut på, men som

                      ändå näthatar.

Årets tröttsammaste: Nättroll och nyttiga idioter.

                      Ska vi få ha våra demokratiska principer fria med yttrandefrihet och

åsiktsfrihet, kan vi inte ha dessa som ska filtrera vad som får sägas.

Årets trend: Omvärldens märkliga beslut: Trump: I princip allt han gör, och Putin tillåter

                      våld i hemmet.

Årets korruption: Startade med Statens Fastighetsverk. Man bör syna hur regeringen agerade för att få
                      plats i säkerhetsrådet i FN. Luktar illa lång väg! Frågan är också vad vi fick för detta?

Årets mest tvungna: Guldbaggegalan.

                      Varför dela ut priser, när det inte finns något att belöna?

Årets stora fråga 1: Varför höja alla skatter och beröva människor sin möjlighet till

                      självförsörjning, istället för att se till att de miljarder i skatteintäkter

                      används effektivt?

Årets stora fråga 2: Blir det verkligen bättre i landet av mer lögner och undanhållande av

sanningar om forskning som inte är politiskt gångbar?

Årets skämt igen: Långa väderleksprognoser och förutsägelser flera månader framåt.

Årets virrpanna: Donald Trump

Årets saknad: Barak Obama

Årets beslöjade: Svenska ministern Ann Linde i Iran.

                      Tappade helt perspektivet på vad regeringens syn på feminism och frihet

                      betyder.

Årets hattare: Svenska feministiska ministrar med Magdalena Andersson i spetsen.

                      Twittrar om sig själva i bilder med hattar på inför Kanadas besök. Allt för

att visa oss medborgare vilken låg nivå de håller i sina anföranden och

eftertryck i det internationella arbetet mot religionsfrihet och valfrihet.

Årets tuffing: Masish Alinejad, Iransk journalist som står upp mot det Iranska slöjtvånget

och som nåtts av våra svenska ministrars förlöjligande samt läxat upp dem.

https://www.facebook.com/photo.php?fbid=10154531146016051&set=a.10152014716671051.1073741829.639076050&type=3

Årets förtydligande, igen: Religionsfrihet är den rätt du har att tro på det du själv vill!

Det ger dig inte rätten att tvinga andra att göra som du säger!

Årets revy: Eskilstunarevyn, Bäst i alla kategorier!

Årets förvrängare: Ilmari Reepalu

Årets Gala-fel: Warren Beatty och Fay Dunnaway delar ut Oscarsstatyetten för Årets

film, till fel pristagare.

Årets Fågel Fenix: Delight Express, Starkare, bättre och roligare än någonsin

Årets Whistelblower: Peter Springare

Årets Lockpåläggare: Journalister, politiker m,fl, som inte vill se verkligheten som

Polisen lever och arbetar under, eller vilka villkor som gäller för boende i utsatta
 områden.

Årets nyord: Fakenews, används till allt från felaktiga fakta till obekväma sanningar

Årets sosselogik: Vinster i välfärden måste bort och privata driftsformer ska inte finnas

                      för att de finns ingen annanstans i världen. Samtidigt ska vi slå vakt om den

svenska modellen som inte heller finns någon annanstans och utveckla

socialiseringen som bevisligen havererat fler länder än den hjälpt. Lite som

vi tror på människan förmåga om människan tror på att vi är bäst.och bara gör som vi
 säger.

Årets gråsten: Moderaterna

Årets återhämtning: Moderaterna

Årets käftsmäll: Löfvens löfte till pensionärerna

Årets rekyl: Pensionärernas svar till Löfven

Årets brist: Hormoner

Årets Doktor 1: Dr Musik

Årets Doktor 2: Botan Hawas

Årets fläptrut: Alice Bah Kunke, allmänt opåläst och oinsatt i sina ämnen. Sedermera

                      följaktligen också bortkopplad från uppdraget som ansvarig för

                      motverkandande av extremism. Bra jobbat tillsammans med Mona Sahlin!..

Årets upptäckt 1: nonwoven-tapet

Årets nyttiga granskning: Fredrik Segerfeldt granskar Vänstern. Vi har trots allt fler än

                      ett extrempartier i riksdagen. https://timbro.se/smedjan/det-fina-partiet/

                       https://timbro.se/smedjan/det-fina-hatet/

Årets läkarsägning: På frågan av Dr Musik till min Familjeläkare, om han tagit prover på

 hormonbalansen i min kropp, svarade han: ”Det är inte inne att göra!”

Nu tog han ändå tag i detta och fann en rejäl obalans som annars skulle

varit osynlig av ”medicinska modeskäl”. Frågan är hur länge jag skulle fått

vänta på rätt behandling och hålla till godo med felaktiga symptomatiska

behandlingar, innan proverna blev ”inne” att ta igen?

Årets knatte: Mellis Bonusbarnbarn

Årets ickehjälp: Rena lögner i sjukintyget och noll hjälp med rehab.

Årets stora undring: Varför ljuger så många makthavare av alla de slag, särskilt när

                       sanningen står att se bredvid?

Årets ”felsägning”: Ylva Johansson i BBC om Trumps bild av Sverige som sexbrottsstat.

                      Lustigt att man säger fel på det man ska vara påläst om och bli intervjuad

Om. Att besvara en lögn med en ny lögn skapar inget förtroende. http://www.aftonbladet.se/nyheter/a/7amb3/ylva-johansson-backar-efter-bbc-intervju-om-sexbrott

Årets ”vad gör jag nu igen?”: Stefan Löfven, som blir sur på att oppositionen gör politik

                      av politiken och inte bara håller med honom. Som om han själv agerat

annorlunda? http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/RMgeW/kan-man-lita-pa-stefan-lofven

Årets virrpanna 2: Henrik Schyffert, som går ut med sin statistikgrundande turné, ”Var inte rädd”, för att berätta att allt vi upplever i Sverige idag med ökat våld och otrygghet, egentligen inte finns. Samtidigt avböjer försäkringsbolag att försäkra bilar och företagare i utsatta områden, något som är nytt i landet. Människor blir sällan lugnade av statistik och mörkläggning, utan mer av reella åtgärder. Politiskt nyttiga idioter skapar inget förtroende.

Årets ”Jag vill tacka Trump!”: Magdalena Andersson, som kan gömma sig bakom Trumps

 alla hittepå, och höja skatter utan att bli synad.

Årets orimlighet: Mördare får skadestånd. http://www.aftonbladet.se/nyheter/a/0aR8A/dodade-sin-bebis--far-skadestand-for-lidande

Årets Hycklare: Margot Wallström http://www.expressen.se/nyheter/sverige-rostade-inte-nej-om-saudiarabien/

                      Samtidigt kan man fråga sig att, om deras uppgifter stämmer att det var en

                      oröstning där det inte gick att rösta emot, är FN en demokratisk och väl

                      fungerande institution värd namnet?

Årets spex: ”En rolig historia” av och med Juvenalordern. Hejdlöst bra! Spexet ”1702”

                      var inte långt efter!

Årets buande: Publikens svar på att Stefan Löfven skulle tala inför TreKronors

                      Guldhyllningar. Det känns patetiskt med en Statsminister som ljuger och

                      spelar teater i alla lägen. Buropen kom kanske som ett svar på detta?

Årets förstoppning: Ylva Johansson, får inte tummen ur för att göra varken utredning

                      eller politiskt utspel om hamnkonflikten i Göteborg, som håller på att sänka

 hela Sverige.

Årets release: Johan Gustafsson blir fri efter att ha suttit som gisslan hos al-Qaida i Mali

                      sedan 2011!

Årets förräderi: Transportstyrelsen med Regeringens goda minne. IT-Skandalen där

                      man läckt hemliga känsliga uppgifter till främmande makt.

Årets Komedienn: Jenny Carlsson

Årets skandalord: Outsourcing

Årets hashtag: #metoo

Årets sopa: Stefan Löfven. Han försöker sopa rent på antagonister genom att ställa dem

                      bredvid SD. S Undviker hela tiden argument i vad det än må vara genom att

placera motståndaren i knät på SD.  Tror han håller på att städa inför valet,

där han troligen går i koalition med SD, eftersom ingen annan törs. Rent

logiskt är S och SD ändå rätt nära varandra. S har kanske till och med mer

bruna rötter än SD.

Årets terrorhandling: Lastbil på Drottninggatan.

Årets tendens: Våld mot Poliser

Årets plock: Svampar!

Årets städning 1: Olika mediainstanser, i svallvågorna efter #metoo

Årets städning 2: Olika offentligt finansierade Kulturinstanser i svallvågorna efter

                      #metoo

Årets inneord 1: Snoppbild

Årets inneord 2: Kränkt

Årets inneord 3: ALLA MÄN!!

Årets grundstötning i Public Service: Är egentligen svårt att plocka ut något enskilt av så

                      mycket dumheter, men UG som avslöjade att några välbeställda personer i

Sverige följer lagen?!

Årets fått om bakfoten 1: SVT som hänger ut människor som följer lagen.

Årets fått om bakfoten 2: SVT tillsammans med Regeringen. Om lagstiftaren, Regeringen,

                      skapat en lag som underlättar för människor som arbetat utomlands att

                      skatteplanera, så är det lagstiftaren och inte brukaren av lagen som ska

                      hängas ut. Att låta Magdalena Andersson komma undan sitt ansvar och

                      moralisera över Leif Östergren är väldigt lågt.

Årets mer aktuell än någonsin: Magnus Ugglas ”Fula gubbar”

Årets mest ruttna: Svenska offentligt finansierade Kulturinstanser.

Årets minst förvånande: Magdalena Andersson föreslår ny km-skatt för miljöbilar.

                      Eftersom de nu missar skatteintäkter på drivmedel måste luckan fyllas. Så

                      miljöskatt är ingen miljöskatt utan bara skatt.

Årets fråga 1: Har någon fått samtal från Stefan Löfven, som erbjuder jobb? (Uppföljning

                      av vallöfte)

Årets fråga 2: Vad får jag för pengarna? En högst relevant fråga när man ser ut över vad

                      som händer i samhället.

Årets fråga 3: På Facebook definierar LO sig som politisk organisation. Trodde en

                      fackförening var till för alla sina medlemmar oavsett politisk hemvist. Har

                      man meddelat sina medlemmar detta och vika konsekvenser det får för

                      inbetalda medlemsavgifter?

Årets comeback, musik: GES

Året egna upptäckt: Fäktning!! Jäklar va kul! ..och jobbigt!
Årets film: The Greatest Showman

Årets pajigaste: Svenska Kyrkan i Västerås går ut med att Jesus var hen... Ja det var kyrkoval i höstas
                      och min fråga om varför kyrkan nu ska styras politiskt när den är skild från staten, blev
                      helt plötsligt väldigt aktuell. Vi har under decennier styrts av gränslöshet där 
                      utplånande av individen stått högst på agendan. Nu verkar den tendensen nått även
                      kyrkan, som i någon form av iver att verka lite fräsiga gått med på att ändra
                      historiebeskrivningen och pådyvla en individ en ickeform. Vi föds med kön, ok det finns
                      hermafroditer som har två, men de allra flesta föds med ett kön, sexualiteten är lite
                      oberoende av detta. Vem ger kyrkan rätt att tvåtusen år senare gå in och neutralisera
                      sin största ikon? Trams och tjafs i en organisation som bör vara väl definierad för den
                      som söker sig dit för själavård, där kön är något av det tidigaste ett barn lär sig och
                      identifierar. Ens sexualitet kommer långt senare och ska inte neutraliseras eller
                     bestämmas av någon annan än individen själv. Man har valt att hänga på trenden där
                     inkluderande ska vara det samma som utplånande. Att vänligt respektera varandra och 
                     varandras olikheter, samtidigt som man står för något, tycks inte vara möjligt i Sverige 
                     idag. Blir det för jobbigt att möta människor som olika individer med olika kön och 
                     sexualitet, är det kanske inte kyrkan man ska arbeta inom.
                     Som en parentes i det hela kan man nämna Trosbekännelsen, som aldrig ändras, som
                     handlar om Guds enfödde son, en man med andra ord. Men i någon märklig logisk
                     handling i detta, annonserar man ut Husmorstjänster..

Årets konsekvens: Man får det samhälle man förtjänar och röstar fram...

Gott Nytt År 2018!