tisdag 2 juni 2015

Inte särskilt innovativt att skjuta demokratin i foten.

Läste i SVD idag att Stefan Löfvens Innovationsråd, nu ska se dagens ljus. Med tanke på all svekdebatt som pågått under de senaste veckorna, så är det väl för väl att någon av hans idéer blir realiserad. En pappersprodukt som säkert kommer generera en del gratisluncher av finare kvalitet för deltagande personer. Rådet ska inte ha något som helst operativt ansvar eller krav på prestation, utan ska tydligen bara vara ett bollplank för regeringens några få ministrar att få höra vad storföretagen har för syn på att växa i framtiden.

Sin vana trogen vill S vända sig mot de stora företagen som de matat med bidrag och subventioner under decennier. Den enda motprestation som näringslivets representanter behöver ta hänsyn till, är att inte debattera skatter och arbetsrätt. De frågorna som är av betydande vikt för nyföretagande och småföretagsamhet och deras möjligheter att växa. Så Stefans höga tal inför valet att det skulle bli bättre för alla, känns även där avlägset. Kanske blir det så att hans egentliga enda punkt han infriar och som då i sig inte blir ett svek, innebär bekräftelsen på det svek hans regering kontinuerligt drar över Sverige.

Inte är det på något sätt så att Stefan ser till ett högre mål med sin politik och något som får landet att blomstra. I väldigt många av hans och den övriga regeringens uttalanden, kan man stark fundera på var empatin och lojaliteten mot människan i sig? Man kan också starkt ifrågasätta sundheten i att ett regeringsparti är så starkt knutet till en organisation, att den mer eller mindre sätter agendan för dess politik. Ser man bara bilden i tidningen Arbetet, så får man en stark känsla av en marionettregering som lyder under LO's piska. Korrupt skulle säkert de flesta länder se det som, men i Sverige sker det helt öppet och av tradition.

Har försökt följa S-kongress och därmed också försökt förstå vad de vill med Sverige och med oss som bor i landet. Jag har inte blivit särskilt mycket klokare på vad de är ute efter, mer än att detaljstyra vår vardag och begränsa vår möjligheter till att ta initiativ och växa som människor. Så där verkar det inte finnas mycket nytt att komma med. Hellre rasera och domdera, än att inspirera och delegera. Ett ypperligt sätt att begränsa människans drivkraft att vilja framåt. Drar mig till minnes den debatt som återkommit under åren där S propagerat för att inte ha elit-skolor. Jag har aldrig riktigt förstått vad risken är med att låta människor utvecklas efter de förmågor de har. Men det ligger kanske helt i deras linje att hålla tillbaka de som vill till förmån för sin egna elit. Den elit som nu ska styra våra val och vardag. Det kanske är ett politiskt bra sätt att slippa jämförelse eller självrannsakan, men knappast ett främjande förhållningssätt till samtiden och den nyktra debatten. På samma sätt har andra viktiga politiska frågor belagt med tabu internt och inte alls diskuterats, ungefär som man nu gör med Innovationsrådet.

S verkar ha backat in i sitt ursprung där oliktänkande inte göra sig besvär. Man tar bort det sunda i att debattera olika lösningar och hålla för omöjligt att en enskild människa kan tänka och välja självständigt i sitt eget liv. Till det vill man återigen höja skattetrycket. En kortsiktigt åtgärd som skall användas som långsiktig lösning, med redan känd historisk åverkan på arbetsskapande och uppbyggnad. Inte särskilt innovativt gjort av någon som ska leda ett Innovationsråd som skall leda till mer arbeten och utveckling, att börja med att skjuta själva demokratin i foten och sedan försöka plåstra med arbetsfientliga åtgärder.

Jag ställer mig oerhört tveksam till att vår regering kommer att lyckas med sitt uppdrag att styra Sverige till en bra position i världen. Att endast få till ett Innovationsråd som inte får diskutera de findamentala delarna i vad som begränsar utvecklingen och arbetstillfällen, verkar rätt tafatt. Ser mer ut som en drift hos en groupiebenägen tonåring, att få vara nära sina idoler. Att uttryckligen vilja backa tillbaka till ett system som grundlade en kris, istället för att se till vilka åtgärder som löste krisen i sig, är inte heller särskilt innovativt. Det är just innovationer vi behöver och vem vet var det kommer ifrån och vem som skapar dessa?

Nu har Stefan i alla fall instiftat sitt Innovationsråd och satt sig själv på högsta posten. Med det vill han väl skicka någon signal till oss medborgare i Sverige. Vad kan det vara förutom att han vet bäst om vad som ska ges möjlighet att utvecklas?  En kompetens som jag inte vet var den kommer ifrån eller hur den bedöms? Vet storföretagen vilka innovationer som dyker upp utanför deras sfär? Vem ska hjälpa alla småföretag om styrningen av riskkapital skall centraliseras?
Det känns som om Stefan satt sig på en alldeles särskilt hög piedestal, som skapar oerhört mycket mer frågeställningar om honom, hans kompetens och politiska styressätt. En väg jag inte sätter särskilt hög tilltro till, för ett bättre Sverige för alla.