Grus i maskineriet

Det är alltid spännande att följa debatten kring en av de stora politiska frågorna idag, arbetslösheten. Vi ser arbetslöshet, ungdomsarbetslöshet, utanförskap och samtidigt brist på arbetskraft inom vissa områden. Tittar man utifrån på problemet borde en del kunna lösas med rätt åtgärder efter som det finns efterfrågan, men det är samtidigt frustrerande att se bristen på politiskt initiativ till att lösa detta. Det verkar helt enkelt som om man har fått grus i maskineriet.

En sak man borde kunna göra är att fråga de som redan är arbetsgivare om hur de befintliga systemen fungerar och hur de påverkar möjligheten till att möta omvärldens konkurrens när det gäller arbetssidan. En annan kan vara att stimulera företagande och entreprenörskap. Jag vet att det i skolorna numera finns entreprenörskap på schemat och UF-företagen blir allt mer drivna, men det saknas något som gör att fler verkligen vågar kliva ut i företagande och därifrån kunna sysselsätta sig själva och även på sikt flera. Att man inte satsar mer här är märkligt eftersom det är här jobben skapas.

När jag lyssnar på debatten som jag i och för sig tycker är väldigt tunn, så verkar det som om man gärna vill använda det beprövade medlet som gick så bra då Sveriges ekonomi åkte isbana förbi omvärlden. Då behövde man emellanåt grus som gjorde att människor inte kanade av och hamnade utanför av bara farten, utan höll sig på banan i de rättade led som då var inne. Lika för alla.
Idag då vi istället behöver smörjmedel till motorn som gör att vi vågar anställa och starta företagande som utvecklar och stärker Sverige i en allt större och mer komplex värld, verkar det som om man fortfarande tror att grus är den rätta medicinen. Problemet är bara att grus i motorn gör att den går betydligt sämre och riskerar att haverera, medan grus under hjulen en halkig dag bidrar till en viss säkerhet. Det gäller att göra rätt åtgärd för rätt problem.

Jag tror vi måste acceptera den tid vi lever i och de förutsättningar vi står inför och därifrån skapa en bättre förutsättning för att vi i Sverige tillsammans ska lyckas bibehålla den standard vi lever i. Kanske innehåller detta ett antal obekväma beslut som initialt måste tas, men å andra sidan så gör vi inte det kan vi alldeles för snabbt haverera. Jag hoppas att någon politiker vågar ta initiativet till att vända på begreppen och vågar ta debatten om hur jobb verkligen skapas och att vi därifrån får en bättre och mer nyanserad debatt om de villkor för jobbskapande som gäller i Sverige.

Kan man låta bli att vara intresserad av politik när man själv är en del av systemet?

Har arbetat väldigt mycket en tid nu och missat en del av den politiska debatten. Det finns alldeles för många som säger "va skönt för dig" om det, för politik verkar inte vara något som särskilt många brinner för. Jag vet inte om jag alltid brinner för politik heller och särskilt inte partipolitik som jag tycker många gånger är mer begränsande än utvecklande. Men att vara ointresserad av det som kommer att styra, möjliggöra eller begränsa mitt liv, är något jag har svårt att förstå.

Ändå har jag sett en del debatt och debattinlägg i olika frågor och det jag slås av är den visionslöshet som uttrycks. Det pratas detaljer och enskilda ärenden i den debatt som borde gälla vision och möjliggörande för oss alla individer  att få leva och verka under eget ansvar och möjlighet att påverka vår egna situation. Ibland får jag uppfattningen av att man försöker återskapa 1970-talet, för att en generation inte skall känna sig bortkommen och borttappad i den värld vi nu lever i. Jag vet inte om det ens är möjligt att blunda så hårt att man legitimt kan anta den approachen på tillvaron. Skulle det också lyckas, skulle vi inte då också radera den generation som ska ta över och leda detta lands utveckling?
Idag lever vi under en helt annan verklighet och konkurrens från länder som vi för 30-40 år sedan gjorde nidvisor om, men som idag har en utveckling och ekonomi som gör att dom med lätthet glider förbi oss vilket gör att vi som land lätt kan marginaliseras. Allt detta samtidigt som våra politiker diskuterar bidragsformer och storlekar. Själv är jag inte alls säker på att det är där den politiska energin ska förbrukas.

Att titta bakåt för att förstå att vi nu lever i det som då var framtiden, kan vara ett bra sätt att förstå sin tillvaro och utvecklingen som skett. Jag tror inte att någon av oss mår bra av att stanna i utvecklingen men samtidigt förstår jag komplexibiliteten i den värld vi lever i nu. Det finns ingen som kan ha överblick och hänga med i alla förändringarna samtidigt och då försöker man kanske att hålla fast vid en sak man själv en gång förstod och kände trygghet i. Problemet är att vi måste hitta tryggheten i alla förändringar som påverkar oss trots att vi inte kan ha överblick och kunskap om alla. Därifrån får vi fortsätta att vara med och leda utvecklingen.

Framtiden är per definition oviss och vill vi kunna påverka den måste vi engagera oss i det som styr vårt utrymme att påverka vår egen situation. Själv blir jag lite skrämd när jag ser och läser politiska debattinlägg som handlar om att återigen begränsa oss medborgare i vår personliga utveckling i våra val och möjlighet att hitta en väg att ta hand om oss själva och samtidigt även kunna ha möjlighet att erbjuda våra medmänniskor arbete. Jag tror inte på varken begränsningar eller tvång utan på ett visionellt system som skapar en plattform där nytänkande och nyföretagande är en naturlig del av vårt samhälles och vår personliga utveckling.

Att då se folkvalda personer i sina politiska uttalanden endast kunna prestera begränsande åtgärder gör mig orolig för vad som kommer att ske i framtiden. Framtiden börjar redan nu och det är inget som kan vänta och presenteras som valfläsk, då hamnar vi ännu mer på efterkälken.
Vi har det generellt väldigt bra i Sverige ännu så länge, även om det givetvis kan bli bättre. Visst finns det enskilda fall som alltid hamnar i kläm, som det varit i alla tider och vars fall borde kunna hanteras på ett bättre sätt än i den politiska debatten. Vi precis som större delen av västvärlden dras med en alldeles för hög arbetslöshet, vilket är ett stort problem. Här lovas det jobb och sysselsättningar via tidiga telefonsamtal mm mm, vilket kanske är ett nytt grepp.
Själv tror jag inte på att någon politisk person kan ordna jobb åt alla arbetslösa, däremot kan en visionell politik som ger utrymme för både framtid och utveckling en grundförutsättning för företag och företagsamma personer att skapa arbetstillfällen för många.
Utvecklingen styrs av visionella och innovativa människor som hittar nya lösningar och idéer. Den arbetspolitiska debatten borde väl då följa utveckling och ge smörjmedel istället för stoppklotsar till de som skapar arbetstillfällen.

Jag tror att fler behöver engagera sig för att skapa en bättre debatt och vision om hur Sverige ska ta sig an framtiden.