Politikersport eller nåt.....

Jag är väl knappast ensam om att fundera över livet emellanåt. Livets villkor på olika håll och varför det ser ut som det gör på olika ställen i världen. Till sist brukar jag ändå hamna här hemma i Sverige och funderar över varför det är som det är just här. Om man följt händelseutvecklingen under det senaste året så finns det mycket att fundera över och det som kanske fått mig att fundera mest är varför befolkningen i landet verkar ha köpt avsaknaden av sanning och konsekvens i den debatt som förts.
Ok, jag ska förklara vad jag menar...

Vi bor i ett land som en gång per år delar ut något av de finaste pris man kan få som forskare inom den naturvetenskapliga grenen av forskarvärlden, samt även ett pris i Ekonomi instiftat av Sveriges Riksbank. Förr även ett pris i Litteratur, utsett av Svenska Akademin...  Men av känd anledning delas detta pris inte ut nu. Kanske är just Litteraturpriset det som är symptomatiskt med hela Sverige idag, det är något som inte stämmer i ledningen.
Priserna delas ut under pompa och ståt och en väl tilltagen middag TV-sänds och följs sedan upp med ett riktigt spännande program på TV, "Snillen Spekulerar"! Med vid utdelningen är såväl våra Kungligheter, representanter från nästan alla våra riksdagspartier, samt i alla fall delar av Svenska Akademin är där för att väcka uppmärksamhet runt sig själva som personer. Sedan finns givetvis alla möjliga prominenta personer, anhöriga samt även en del studenter.
Man kan tycka att vi har nära till en bank av kunskap som minst en gång per år kommer oss till gagn med sina föreläsningar. Det här är människor som forskar på riktigt och gör framsteg för människan och vetenskapen. Nu pratar vi inte Reepalu-utredning, utan forskning.

De hyllas av våra politiker, men tar de till sig av resultaten?
Jag är tveksam.
Jag har hört både Annie Lööf och Margot Wallström "ha en annan åsikt" än ett forskningsresultat. Nu handlar inte riktig forskning om åsikter utan om objektivitet. Men det som våra politikers kommentarer kanske mest avslöjar är att mycket "forskning" är politiskt styrd och resultatbeställd. Reepalu-utredningen var en utredning och ingen forskning, som Reepalu själv knappt kunde tyda. Men många politiker tog den som ett forskningsunderlag, vilket är helt förkastligt. Det händer också att forskningsresultat är beställda av politiker. Därför är det också uppror i vissa delar av forskarvärlden där objektiviteten och resultaten får stryka på foten för det politiskt korrekta resultatet som är beställt på förhand.

Detta är i och för sig ingen nyhet. Förr hette det bara att resultatet måste vara politiskt gångbart, för att accepteras av politikerna. Men idag har man tagit det ett steg längre och dopar resultatet redan från början inom viss forskning. Därför vet vi aldrig egentligen vad vi kan lita på utan många fastnar på de mest känslomässiga rapporterna, som kanske är de mest säljbara men minst faktabaserade. Det kommer krävas mer av var och en att leta fakta och tyvärr tror jag att att fler kommer ge upp och helt enkelt vända paniken ryggen. Vem orkar leva med panik hela livet? Fältet kommer då istället ligga öppet för allehanda influensers med väldigt radikala agendor och jag vet inte om det är ännu mer radikalism vi behöver i världen och Sverige just nu.

Kvar står vi där och funderar på vad som är bäst för oss själva?
Hur som helst med forskningen.

Under den gångna mandatperioden fick vi lära oss att i Sverige röstar vi inte på partier utan på personer. Det har varit "Jag"-diskussioner sedan valdebatterna innan valet 2014. Som Stefan Löfvén kontinuerligt uttryckte det: "När jag gör något, gör jag det på riktigt!"
Nu har han gjort massor med saker i fyra år på riktigt och landet ser ut som det gör. Som resultat har han fått med sig ett antal skallar till som talar i "jag"-form. Nu handlar inte demokrati om partier längre utan om partiledare.

Med höstens kalabalik eller vad man nu vill kalla det, så kan man väl ändå säga att demokrati med utgång från valresultatet, når inte in i riksdagshuset, för där råder någon form av "Polarkroti" som ställer sig över allt vad valresultat säger. Till slut stod ändå Stefan Löfvén som "segrare" med ett minusresultat och vi fick se bilder på segerkyssen.
Det är inte utan att jag ibland funderar på hur man tänker i den där stenhögen på Helgeandsholmen, som verkar vara någon form av Enklav i Sverige dit rösterna från folket inte når. Började tänka på en intervju jag hörde med Tomas Bodström för några år sedan, där han jämförde ett val med en fotbollsmatch. När matchen väl var igång "då vill man ju vinna!" Då var alla medel tillåtna...

På något sätt kan det vara en förklaring till alla underligheten som ändå kablas ut därifrån. Jag, och jag tror många med mig, tror att det är därifrån landet styrs. Men det kanske inte alls är så, det kan vara någon form av idrottsanläggning. Det pågår en sport där inne.
Lagledaren med initiativet har nu ställt upp sitt nya lag och satt in några riktiga retstickor i offensiven, ett par tungviktare i försvaret och den evige Bagdad Bob som målvakt. På bänken finns allt från påhejare av islamism till totalhavererade ministrar. Taktiken är den vanliga. Fritt spel, allt till alla. För att klara detta har man sett till att bemanna alla nyckelpositionen med den minst kunniga och lämpliga, men som varit trogen partiet/klubben, men passar den för landet? Det är så man retar gallfeber på motståndarna.
Det påminner väldigt mycket om avarterna med sport också, med doping av rapporter och spelare med för den delen. Läggmatcher eller i alla fall uppgjorda så vi som satsat på en laguppställning blivit blåsta. Den gamla klubbkänslan är som bortblåst när det gäller att tjäna så mycket pengar som möjligt för egen del och den gedigna tanken på lojalitet verkar vara som bortblåst. Nu vet man knappt inte längre vem som spelar i vilket lag och varför, men betala entréavgiften måste vi göra.

Det man glömt är att vi som bor i landet inte är motspelare, utan finansiärer och brukare av systemen. Motspelarna sitter endast i samma hus och när han hånar dem kablas det också ut som ett hån mot oss i landet, vilket jag inte tror Stefan förstår.
Egentligen tror jag att politikerna vill gå på Idrottsgalan istället för Nobelgalan och få priser själva. Jerringpriset t.ex. Kan ni tänka er Stefan Löfvén få ta emot Jerringpriset som årets populäraste för att han återigen blåst pensionärerna på sina pengar?
Eller Annie Lööf få pris för årets fint: "En röst på C kan aldrig bli en röst på Stefan Löfvén..."
Politik: Den tuffaste sporten!
Men politiken verkar ändå ha en del gemensamt med sport och det är skygglapparna mot omvärlden. Man går in i sin bubbla, fast det i politiken borde vara tvärt om.

Som detta med forskning, jag tror det vore bra om politiker stannade upp och tog till sig av objektiv forskning istället för kanslihustyckande.

Nobelpriset i Ekonomi 1974

Det finns en ingrediens i den nya Regeringen som är mer oroande än mycket annat. Det är den utpressningssituation som V försöker uttrycka. Att via att man via facken försöker sätta press på Regeringen, hemliga dokument mm. Jonas Sjöstedt utryckte sin stöd över kommunismens vinst i Venezuela. Vi vet hur det gick där. Han uttrycker stöd för Regimen där nu när vi vet hur landet har det och hur befolkning lidit under ledningen. Är det något vi vill att vår Regering ska utsättas för påtryckning av? Jag gillar det inte.