Kan vi slaktas varje kväll och sedan återuppstå?

Det finns ett uttryck som heter "att skatta av naturen". Innebörden av det är att hitta en balans där man konsumerar av det som naturen ger, i sådan mängd att den själv kan reproducera sig så vi återigen kan skatta ut mer. Vikingarna hade i sin mytologi grisen Särimner, som de slaktade och åt varje kväll men som varje morgon hade återuppstått för att återigen bli slaktad. Ett drömscenario för många kanske?

Människan är från början vandrare och flyttade från plats till plats för att kunna skatta av det som fanns tillgängligt och det var nödvändigt med att hela tiden försöka hitta nya platser för överlevnadens skull. När vi sedan lärde oss bruka jorden och naturen kunde vi slå oss ner och utveckla våra kunskaper på ett ställe. Vi levde i någon form av självhushåll tills vi började byteshandeln, som sedan ersattes av ett betalsystem och när industrialismen kom så samlades vi i städer där arbeten där arbeten fanns så vi kunde tjäna ihop vårt levebröd. En snabbgenomgång av historien...

Vad vill jag nu säga med detta? Jo, vi lever idag närmare vår historiska utveckling än vi kanske tror. Vi har samma behov som tidigare, fast vi har inrättat våra liv efter en annan förutsättning och realitet än när vi levde i grottor och kämpade mot natturen, fiender och konkurrenter för vår överlevnad. Det är lätt att glömma var vi kommer ifrån när man slötittar på Paradise Hotell och beställer pizza för utkörning.

Hur tråkigt det än låter så har vi alltid varit beroende av den ekonomi som vi kunnat skatta av naturen. Har vi t.ex levt av det vi kunnat jaga och fällt allt som finns att fälla så har det initialt gett oss mycket mat, men på sikt ett krav på att hitta nya platser och vägar för att kunna äta igen. Vi har alltid varit beroende av de som kunnat hitta de nya vägarna och platserna, men även de som via sina innovationer kunnat få oss att stanna och utveckla den plats vi lever på. Detsamma förhållandet gäller idag. Överbeskattar vi varandra och stryper utvecklingen samt möjligheten till att hitta nya vägar till försörjning via de personliga resurser som finns i vårt land, så kommer vi utarma vårt samhälle. Frågan är vad vi ska göra då? Egoismen och skatteflyendet via svartmarknad ökar också.

Tittar vi på t.ex. SD, F! och SVP, så har de redan en plan för hur befolkningsmängden ska minskas och på så sätt försöka få mer över till de som är kvar. Allt på ett mer generellt sätt utan att ta hänsyn till att det kanske just i de grupperna de vänder sig mot, finns just de guider till framtiden som vi alla är beroende av. V och i mångt och mycket S har valt en annan strategi genom att slå direkt mot guiderna, dvs, de företagsamma som kan skapa den utveckling och arbete vårt land behöver.

Idag har vi en regering som gett Sverige en enormt bra förutsättning för framtiden. En framtid som kommer bestå av både med och motgång eller som det heter i de stora sammanhangen, konjunktursvängningar. Man räddade den Svenska ekonomin och lyckades med konststycket att minska verkningarna för oss när omvärlden var rejält i gungning. Man har visat genom att fler kommit i arbete så har den totala återuppbyggnaden av den svenska ekonomin kunnat säkerställas med bra marginal, samtidigt som de allra flesta fått skattesänkningar men också reallöneökningar av väldigt låg inflation, till de har vi även fått något som borde vara basic i ett modernt samhälle, valfrihet. Vi har helt enkelt fått mer makt att själva "skatta" av våra intjänade pengar istället för att lämna över ansvaret för det till politiker. Ökad demokrati och decentraliserad makt helt enkelt, istället för närmandet till ett allt mer totalitärt samhälle där makten centreras runt bestämmande politiker.

Något mer som är gemensamt idag med vårt ursprung, är att vi är i behov att så många som möjligt hjälper till att återuppbygga den ekonomi som vi ska skatta av. Alla efter bästa förmåga precis som förr. Här kommer många stickande med myten Ättestupa och att man för kastade åldringar nedför klippor för att slippa ta hand om dem, men vad jag fått lära mig så är forskare idag enade om att den aldrig funnits. Däremot har det funnits ett socialt omhändertagande av de som behövt hjälp.
Jag har själv arbetat med rehabilitering under ca 20 år och sett verkningarna av ett system som i mångt och mycket gjort alltför många människor passiva och bidragsberoende. Utöver detta har de tappat självkänsla och framtidstro.
När ett välfärdssystem slår ut människor istället för att hjälpa dem, så har jag svårt att ens förstå namnet välfärd. Vi måste givetvis ta hand om alla människor som drabbas av ohälsa och de som inte har förutsättningar att kunna klara sig på egen hand, det är för dessa som systemet behövs. Problemet är när systemet gör att alltför många fastnar i ohälsa av t.ex. ekonomiska skäl eller blir bidragsberoende för att det saknas incitament att ta sig ur bidragsberoendet. Därför måste det vara skillnad på lön för arbete och ersättning från sociala system. Något som S startade med arbetslinjen och som sedan utvecklats av Alliansen.
När ett system förändras så kommer det alltid att finnas människor som kommer i kläm, känner sig drabbade och med näbbar och klor kommer att kämpa för sin rätt att vara sjuk eller bidragsberoende. Det finns också de som verkligen får ett lyft och en kick att komma vidare i sitt liv, bort från ohälsa och bidragsberoende. Dessa människor är väldigt många, men har väldigt lite nyhetsvärde. Har själv arbetat med många av dessa som fått ett mycket bra liv, när systemet inte låser dem inne.

Att ändra system är inte helt enkelt, för när det väl är bestämt är det upp till varje handläggare att förstå och tolka hur det ska användas och där finns det otroligt stora skillnader från landsända till landsända och person till person. Det är heller inte alltid så att det lokala styret inom Kommun och Landsting har samma färg som riksdagen. Därför är det viktigt att både förstå och se skillnaden mellan de lokala förutsättningarna, som inte alltid beror på det nya systemet utan på den lokala tolkare. Så när människor kommer i kläm borde det vara naturligt att försöka lösa problemet där problemet uppstår, något som varken press eller det lokala makthavaren är intresserade av.

Träffade en riksdagspolitiker S som hade synen på att nationalekonomi är en bedömningssport och när jag hört deras centrala företrädare prata så får jag en känsla av att de likt vikingarna tror att Nationalekonomi är likt Särimner. Kan slaktas varje kväll och sedan återuppstå, utan att ha en plan för hur den skall födas. Det känns inte alls seriöst. Att man sedan inriktar sig på att skaffa sig så mycket makt som möjligt via skatter som i sig inte genererar någon återväxt, tycker jag är oroväckande. Vi måste precis som i alla tider hjälpas åt för att få Sverige att gro, återväxten att föda nya idéer och möjligheter samt få det överskott som gör att vi kan se om varandra. Låt även människor med drivkraft gro, det är förmodligen de som kommer att leda oss in i framtiden.

...Var idag och förtidsröstade. Framför mig i kön stod ett par i min ålder och var väldigt upprörda över att det inte fanns valblanketter till EU-valet... Man får det samhälle man engagerar sig i.

Mitt parti och min politik..

Vi människor tenderar till att sluta lyssna och läsa när vi tror oss veta vad som ska sägas och då fyller vi på med våra egna tankar eller fördomar utan att veta om det är rätt...

Vart är vi på väg och hur ska våra liv se ut framöver, det är en fråga som engagerat mig väldigt mycket under många år. Jag har försökt följa dels den politiska debatten i Sverige men också se vad som verkligen kommer ur i praktisk nytta för oss som medborgare. Hur mycket frihet får vi som personer att påverka vårt egna liv och hur mycket makt över min vardag koncentreras till en begränsad mängd människor och vad är deras syften med makten? Det är lite frågor som jag löpande bär med mig i min vardag.
Det är många som sagt att jag borde bli politiker och jag antar att det beror på att jag är socialt engagerad och bryr mig mycket om människan i sig och inte drar mig för att hitta nya vägar att utveckla både mig själv, men också hjälpa andra som vill ha min hjälp att försöka hitta sin väg. Har väl själv aldrig sett mig som politiker, men under det senaste året så inser jag att det kanske behövs kompletteras med ännu ett parti i den redan gedigna floran av partier.

Återgår vi till den första meningen så tror jag det är en av anledningarna till att det just finns många partier i Sverige, man slutar helt enkelt att lyssna när man hört det man vill höra. Sverige och Demokrati låter ju bra, Feminism och Initiativ låter också bra i någons öra, Miljö och Parti kan också låta renlärigt, precis som Social och Demokrat. Men att sätta sig in i vad deras politik egentligen står för och hur den kommer påverka vårt samhälle och utvecklingsmöjlighet i grunden. Därav vikten med ett bra partinamn.. Det kanske är en svår resa och analys för många att göra , att gå igenom ett partiprogram, därför tror jag att alldeles för många också väljer att sätta sin tilltro till rubriker och snuttifiering av rapporter som gör att man även där slutar att lyssna och läsa samt källgranska och analysera sammanhang och verkningar. Medias rapportering och möjlighet att styra istället för att granska kan få ett helt system att haverera för ett enstaka fall som kanske inte ens har med systemet att göra.
Hur många vet att vårt statskick bygger på den lagstiftande församlingen, den verkställande makten och den dömande makten och fördelningen av ansvar däremellan? Vår demokrati tillåter oss att välja representanter till den lagstiftande församlingen, det kan vara bra att ha i åtanke när man ska analysera och välja.

Skulle jag ge mig in i politiken så måste jag ha en klar linje över fler delar än jag redan nu är insatt i. Att skriva ett partiprogram eller komma med en fullt genomanalyserad budget inför valet är lite sent påtänkt nu, men om jag nu skulle välja att ge mig in i politiken så skulle jag göra det med följande visioner:

Min utgångspunkt är människan och dess möjligheter. Har arbetat med det som kallas Human Factors. På Svenska blir det lite singulärt, enspårigt och negativt laddat, Mänskliga Faktorn. Den faktorn som i Sverige gör att saker går åt skogen.
Men ser vi till människan så har vi massor med kvalitéer som tagit oss till den plats vi är idag. Vi inrymmer mängder med idéer och kunskap och viljan att hitta vägar framåt och låta vår nyfikenhet få blomma och slå rot är en mänsklig faktor som jag tror vi måste ta vara på och inte slå ner. Vi måste också ha tolerans för att vi alla innehåller olika faktorer och är väldigt olika vilket ger oss olika förutsättningar, därför passar vi in så bra på olika ställen.
Jag tror också att de allra flesta människor känner sig själva närmast och det styr våra ideal och visioner över hur vi vill hantera och interagera med vår omgivning. Att sätta upp gränser för oss som personer tror jag är viktigt när det gäller att hitta sig själv och sina förutsättningar, men att bygga upp en mur mot omvärlden som vi både är beroende av och kan delta i är direkt begränsande för både personlig och global utveckling.
Att i största möjliga mån låta den enskilde välja sin väg och sin vardag ser jag som den yttersta sidan av demokratin. Att slippa ha en överförmyndare som begränsar var och ens liv gör också att vi som individer kan bidra med våra personligheter och inte bara skattepengar, till att bygga samhället.. Men frihet kräver också ett ansvarstagande och där måste vi i Sverige bli bättre att lyfta oss istället för att i mesta möjliga mån skylla på omgivningen.
Kräver vi att alla ska ha samma synsätt och förutsättningar så kräver vi samtidigt att mänskligheten ska begränsas och vad får vi då för samhälle?
Jag tror vi på samma sätt måste slå vakt om och behålla det som definierar vad Sverige är och den kultur som vi bygger vårt land på så vi inte blir helt utplånade och rotlösa. Samtidigt måste vi vara öppna och ha en tolerans mot det som är olikt. Vi kan inte gilla olika och samtidigt kräva att de som är olika ska tänka som jag och ha exakt samma förutsättningar som jag, för då accepterar vi ändå inte olikheten. Så öppenhet mot kön, etnisk härkomst, religion och sexuell läggning, mm. mm dvs öppenhet mot mänskligheten.

Visionen för Sverige är att det ska vara ett fantastiskt rikt land att leva i. Möjligheterna för utveckling ska vara det som är ledande.

• Till det behöver vi ett bra miljöarbete med sikte på en stabil energiförsörjning med minsta åverkan som möjligt på vår miljö både från oss själva och vår omgivning. Via direkt stimulerande åtgärder för nyttjande av miljövänlig infrastruktur och val av miljömässigt bra produkter för konsumtion och kommunikation. Något som är hållbart över tid.
• En skola för alla! Det betyder inte att det är en enda skola. Valfriheten att kunna välja den pedagogik och inriktning som passa var och en bäst. Även barn är olika och med enkla tester kan man komplettera och underlätta valet av skola. Kontrollen av skolorna så de ger samma återspegling av läroplanen är av största vikt. Att även låta skola vara skola och inte bli ett förlängt dagis eller alternativ uppfostringsanstalt är viktigt, lika viktigt som att ge skola vettiga villkor att arbeta med över tid. Föräldrar måste ta sitt ansvar och elever med särskilda inlärnings eller sociala behov måste hjälpas. Internationell forskning visar att bästa skolresultat fås i större klasser, det i sig kan ge utrymme för mer stöd och hjälp vi frigjorda resurser för den som behöver detta. attityden till skolan måste också förändras i grunden. det är en enorm möjlighet vi ger våra barn här, en möjlighet som av elever och föräldrar måste tas till vara på ett bättre och mer ödmjukt sätt. Kanske via att införa en skolavgift, som i sig kan vara avdragsgill. men att sätta ett pris på verksamheten kan vara ett sätt att höja statusen för den.
• Vården måste bli effektivare och inte bli en administrativ koloss. Minska antalet Landsting till max sex och låt specialistavdelningar utvecklas, där operationer utan allt för mycket ställtid kan utföras löpande av specialiserad personal. Se hur privata sjukhus organiserat sig. Öppna även för mer internationellt utbyte i fråga om operationer och specialistbedömningar med åtgärder. Ny teknik har öppnat flera väga till att reformera sjukvården så vi bättre använder de resurser vi pumpar in i form av skattepengar.
• Omsorgen måste reformeras i den beställande delen precis som öppenvården. Att Landstingen och Kommunerna är huvudman och samtidigt utförare och ger villkor för de privata alternativen, ger en väldigt begränsad utveckling av tjänster och bemanning. Upphandlingarna måste särskiljas från den som inte vill bli utsatt för konkurrens. Det är enda sättet att dra nytta av de innovativa resurser som frigjorts med privatisering. Vi måste införa bättre värdegrunder i tilldelning av vård.
• Jobben: Det är givetvis av största vikt att vi försöker ha så många i arbete som möjligt. Därför måste vi ta vara på alla som kan hjälpa till med försörjningen av sig själva och vårt land. Som jag ser det är det bara genom långsiktigt arbete med företagande som kan ge en bra utdelning i forma av arbeten. Företagandet är grunden till försörjningen av landet. Vi måste ge företagen bättre villkor att utvecklas och på så sätt ha möjlighet att erbjuda fler arbete. Vi måste också stimulera företagsamheten så de som har företagsamma idéer ska få möjlighet att utveckla dessa. Vi kan inte ha samma regler för småföretag som för stora, då kommer vi få alldeles för få som vågar satsa på utveckling och anställningar. Ett bättre skydd så att småföretagare som är medfinansiär av vår välfärd, också får ta del av den. Vi måste generellt se över de regler som gäller på arbetsmarknaden som låser både anställda och företag i en position som många gånger hämmar utvecklingen. Att spilla energi på kortsiktiga arbetsmarknadsåtgärder tror jag i längden är mer passiviserande än uppbyggande. Att dissa arbeten som mindre värde är inget jag står för. Arbete är arbete och vi behöver alla typer av arbeten för att passa alla typer av människor och livssituationer. Det viktiga är att finns ett brett utbud av arbeten och möjligheter för människor att komma in på arbetsmarknaden och även att kunna göra karriär.
• Försvaret måste ges ett uppdrag och en nivå som gäller över tid. Ska vi vara en suverän stat måste kunna hävda att vi kan försvara våra gränser i händelse av ofred, men också som en resurs i fredstid. Att vi levt i konstruerad fred i 200 år gör inte att vi per automatik kommer att klara oss undan en eventuell konflikt i vårt närområde eller ett kraftigt angrepp av elittränade terrorister. Vi måste bort från att använda försvaret som budgetbuffert.
• Inför allmän statstjänst. Som en förlängning på skolan kan vi inför liknande värnplikt, men med fler grenar och för alla ungdomar. En period i livet att göra samhällstjänst i den inriktning man själv vill och sedan få räkna detta som arbetspraktik.
• Invandring måste givetvis kontrolleras och men med en stor tolerans. Flyktingmottagning ska ske i samråd med EU-länder så vi alla får liknande belastningar vid stora flyktingströmmar. Vi måste ta vara på de människor som kommer till oss och se dem som resurser som kan bidra till utvecklingen av vårt land. En snabbare integration och hantering av asylärenden måste skapas, på samma sätt som en snabbare evaluering och ekvivalering av deras kunskaper till det som gäller här.
• Kulturen måste få en starkare plats och fler arenor i samhället för att stimulera och utveckla de skapande, kreativa och estetiska sidorna, som motpol och alternativ till den kommersiellt utpekande trenden som råder nu med allehanda dokusåpor och förnedringsaktiviteter.
• Skatter och demokrati. Vi har under ett antal år fått sänkta skatter så fler klarar sig på sina löner, får pengar över och har möjlighet att välja var vi vill lägga våra pengar och på så sätt nått demokratins yttersta del, människans egna beslut. Samtidigt har landets skatteintäkter ökat via att fler har fått arbete och kan bidra till skatteförsörjningen och mer pengar än någonsin går till välfärden. Vi har alltså inte minska insatsen ut höjt den, fått bättre kvalité för pengarna och kan nu se var pengarna tar vägen. Förr försvann dessa utan att vi egentligen visste var de tog vägen. att vi nu har ett betydligt bättre system och fler initiativ har varit av godo för oss som finansierar systemet. Att återgå till det bottenlösa systemet som blev tärande på demokratin är ingen väg. Så att stanna på dagens nivån och försöka stabilisera landet är min vision.
• Arbetslösheten kan inte finansieras med 100% ersättning. Då försvinner motivationen att arbeta, precis som när sjukersättning varit för hög och människor till slut drabbas av sjukdomsvinst och förlorar initiativet samt incitamentet att bli frisk. Det måste råda en skillnad mellan att arbeta och att stå vid sidan av arbete.
• Droghantering i alla dess former måste vara kriminellt. Alla är idag väl införstådda med riskerna med droger och med så många nya substanser som dyker upp och i värsta fall tar livet av den som brukar det, måste hanteringen förbli kriminell så ingen kan skapa sig en inkörningsfil till en sjukdomsvinst. Att göra om den till en vårdfråga där man själv tagit initiativet till att bli sjuk och jämställa det med alla allvarliga sjukdomar som många människor drabbas av och får kämpa med helt ofrivilligt, är varken solidariskt eller rättvist.
• Jämlikhet. Jag tror på människans lika värde. Jag tror också på människan olika kompetens och olika möjligheter. Detta oavsett kön, etnisk härkomst, religiös bakgrund och sexuell läggning. Därför tror jag inte på kvoteringar utan ett mer långtgående arbete med kompetensen som utgångspunkt.
• Påverka EU så att frihandelsavtalet gäller även i verkligheten på alla platser.
• Vi måste begränsa politikers inverkan på varje enskild individ genom att inte höja skatten på arbete. För att få en rättsvisande marknad för tjänster och produkter måste alla använda sina ekonomiska medel efter sitt egna önslemål. Demokrati.

Ok kort och sammanfattande, men en vision för Sverige, något som jag tycker saknas i debatten idag. En debatt som hamnat väldigt snett enligt min egna åsikt.