onsdag 29 juni 2016

Att hålla en hög nivå

Det är väl aldrig fel att ha ambitioner...   ...felet dyker upp då man låter andra betala priset för dem.

Igår blev Sverige inröstade i FN's Säkerhetsråd för en period 2017-2018. Vi borde kanske vara lika glada som de isländska fotbollsfansen, bada i fontäner och instifta en ny helgdag. Men allt verkar gå väldigt stilla förbi bortsett från Jan Eliasson och Margot Wallström som har kramkalas, med Stefan Löfven som påhejare. Kanske ytterligare ett tecken på att politiken vänt sig från demokratin och lever ett liv för sig självt, finansierat av alla oss som det egentligen handlar om.

Hur vi fått platsen, har kantats av små skandaler och mutresor med "omdisponerade" bidragspengar och en lätt lukt av korruption. Just korruption är något som vi naiva nordbor gärna hänskjuter till "dom" andra länderna, dom som inte är så bra som vi. En attityd som gör att det korrupta kan fortgå mitt framför ögonen på oss utan att vi reagerar. Det som ena dagen är väl investerade pengar kan nästa dag  visa sig vara "lånade" från andra verksamheter och inte alls gått till det som de marknadsförts inför finansiärerna. Ett klassiskt trick inom korruption. Ungefär som välfärden marknadsförts i Sverige.

För ett par dagar sedan avslöjades att Anna Lind's Minnesfond, nu står inför nedläggning. Anledningen är att alla de miljoner som kommit in i stort sett lagts på allt annat än det som fonden var till för. Allt under parollen "Vi ville hålla hög nivå!". Man säger att för att spara pengar har 90-numret, (som ska stå för en garanti att fonden är seriös) avslutats. Man avslutar med andra ord garantin för att fonden är seriös.
Oseriösa fonder får sina 90-nummer indragna och det är vad jag tror har hänt även här. Något som med all säkerhet vårt största regeringsparti inte skulle vilja förknippas med. Så man marknadsför detta med en annan självpåkommen anledning.

Samme Jan Eliasson som har kramkalas efter FN-omröstningen har också suttit och disponerat pengar ur fonden och jag kan inte annat än fundera på hur renhårigt han spelar. Visst korruption är det som styr många internationella omröstningar i allt från idrottstävlingar till säkerhet. Så vill man placera sig på kartan så är det kanske den väg man ska ta? Frågan är bara hur mycket det får kosta både i pengar och dimridå?

Idag när vår regering vill "hålla hög nivå" på precis allt, utom kanske att se till att pengar kommer in, så är det värt att fundera på vad vi får i retur av det enorma skattetryck vi har i Sverige. Har vi verkligen råd att hålla så "hög nivå" av dimmiga satsningar, att landet riskerar att gå samma väg som Anna Lind's Minnesfond? För det finns väl ingen garanti att det sköts bättre än en välgörenhetsfond när det är samma styrande?

Just i Sverige där vi delar ut Nobelpris i Ekonomi varje år, så borde vi kanske också lära oss något av de vi hyllar och prisar. Allt för att även se till ett bättre system för balans av intäkter och utgifter, istället för rovdrift av de medel som finns på olika ställen, eller omdisponering av pensionspengar mm.

Priset för vår regerings höga ambition, betalas av oss, med våra pengar och sämre förutsättningar för företagande och arbeten. Tyvärr verkar intresset för detta ligga betydligt under Islands framfart i Fotbolls-EM. Samtidigt som våra ministrar kramas och låter EM-yran skugga deras affärer, försvinner än mer medel till improduktiva mål via nya skatter och medfinansieringar i en ambition att hålla "Hög nivå". Har vi verkligen råd med den nivån och vad innehåller den för värden för oss?