Är det bara jag som tycker att luften gått ur Sverige? Det känns som man kört ett enda långt stenhårt träningspass i ett halvår och har sådan syreskuld i kroppen, att man somnar av utmattning och vaknar av kramp i hela kroppen. Det enda jag vill är att slippa krampen, men om det finns människor som borde kunna lösa den så gör de bara tvärt om..
Jag har sedan den stora världsekonomikrisen 2008 mött människor som haft framtidstro, tyckt att det varit fantastiskt att vi i Sverige klarade oss undan den värsta smällen där och vågat satsa på att utveckling både för sig själva och sin omgivning. Det gäller oavsett om man är företagare med ansvar för många människor eller som enskild individ. Tyvärr måste jag säga att under de senaste månaderna har attityden till sin egna och landets utveckling förändrats från ett positivt go till ett rejält restriktivt kaos-tänk. Så synd på ett så bra land med så mycket kompetens och möjligheter, när vi nu är tillbaka till den plattform där vi återigen ska vänta på att "Nån" ska ta tag i detta och visa vägen genom att ge oss det vi förtjänar.
Att själv ta tag i sitt liv, sina möjligheter och skapa sin framtid, verkar återigen vara något fult och ovärdigt om jag förstått den rådande debatten om allt som vi här uppe i norden bör "slippa". Vi ska slippa ta ansvar för oss själva, slippa mäta oss mot vår omgivning som ändå mäter sig med oss för att bli bättre, vi ska ha världens bästa välfärd men vi ska slippa identifiera våra behov utan det ska andra känna till från början och uppfylla och vi ska slippa välja väg efter våra förutsättningar. Framför allt ska vi slippa konfronteras med konsekvenserna av att vi vill slippa undan från att ta ansvar för oss själva.
Oavsett om jag öppnar en nyhetssida, facebook, eller vilken debattsida som helst, så skrivs det tydliggörande om hur främlingsfientligt eller Nazistiskt, SD är och att vi bör slippa ha dem här. Trots det verkar det bara generera mer sympati för dem, så det verkar som om viljan att definiera SD som ett hot mot demokratin och mänskligheten stärker deras plats i samhället. Det blir helt enkelt ok att tycka och verka för att få bort befolkning som är olika sig själv. Det lite märkliga i sammanhanget är att debatten ofta drivs av människor med den till synes raka motsatta åsikten, att alla är lika och man vill slippa olikheter. Lite märkligt just där att man gärna gillar olika, bara de är lika.
Själv tycker jag att båda sidor i grund och botten är väldigt lika varandra och är två sidor av samma mynt. När argumenten kan stanna vid att "Vi är i alla fall inte Nazistiska", så tycker i alla fall jag att det ligger en aura av handlingsförlamning över uttalandet och tyder kanske på att man vill slippa göra upp med sin historia och åsikter i sina egna led. Det gör att vi heller inte slipper SD, eller främlingsfientlighet i stort. Det konkreta som kommer ur kansliarbetet handlar då väldigt mycket om att kontrollera människor och inte låta var och en ta ansvar för att utvecklas efter sina möjligheter och vilja, sånt som i vardagligt tal kallas företagsamhet.
Jag vet inte om det är den krampaktiga förutsättningen som gör att man inte ens vill diskutera förtagsamhet och företagarfrågor. Man kanske helt enkelt vill löpa linan ut och slippa ta tag i det man inte behärskar och ser som fientlighet, ungefär som vilken typ av främlingsfientlighet som helst. Detta trots att det är företagen som driver runt Sverige. Lite märkligt att vi tar emot försörjning av en fiende..
Vi är i stort behov av att så många som möjligt visar företagsamhet för att ta hand om framförallt sig själva och sina möjligheter. Att passiviseras i väntan på att "Nån" ska bana väg för mig, eller ge "Nån" skulden för att jag inte är där jag vill vara, är på sikt en återvändsgränd både för varje individ och oss som samhälle. Kan vi sedan motivera människor med utvecklingsbara idéer genom att ge dem vettiga förutsättningar, att även satsa sin företagsamhet på att utveckla ett koncept, en produkt eller en affärsidé, så skapar det även en bredare arbetsbas i landet. Till det behövs långsiktiga moderna regler för arbetsmarknaden, syn på företag och möjlighet till företagarstöd. Av det får vi då möjligheter till fler arbeten och en bredare skattebas för landets försörjning, och därmed kunna ge bättre stöd till de individer som verkligen behöver.
"Nöden är uppfinningsrikedomens moder", säger ett gammalt ordspråk. Jag hoppas verkligen att vi ska slippa uppleva nöd i Sverige innan vi upptäcker att vi slösat bort vår kompetens och plats i världen på attityden att slippa ta ansvar för oss själva. Det håller inte att sitta med attityden att: "Alla bara tänker på sig, det är bara jag som tänker på mig".
Att av en eller annan anledning drivas av att se snett på sin omgivning ger ingen utveckling i längden. Däremot att våga gå ut och förändra och förbättra, framförallt framför sin egna dörr är desto mer produktivt. Särskilt om man vågar ta till sig medmänniskors kunskaper och erfarenheter.
Jag hoppas verkligen att vi inom en snar framtid kommer att slippa ur detta krampaktiga läget vi försatt oss i och att många fler vågar stå upp för att ta ansvar för sig själva och sin omgivning.
