I en TAXI får man veta sanningen

”Det finns inget riktigt bra sätt att styra ett land, men demokrati är det minst dåliga!”

-Winston Churchill

Åkte TAXI häromdagen. Chauffören var kurd och givetvis var han orolig för utvecklingen i Kurdistan. Vi pratade en hel del om det och givetvis nämnde jag Erdogan och Trump, som lite anledningar till den massaker som nu ägt rum.

Det blev rikligt med liv i TAXI´n vill jag lova.

-”Det är inte Erdogan, det är alla som tillåter Erdogan att agera som han gör!” ”Ni svenskar protesterar aldrig mot något, ni bara tittar på och tycker synd om!”

Givetvis är det så. Givetvis är det så att det är omgivningen som ger tillåtelse till att saker sker. Hade det funnits någon form av vilja att stoppa detta, hade det skett. Men nu bombar Erdogan inte bara sönder livet för mängder med kurder, han släpper återigen lös IS, som kan fortsätta sina strider mot allt som de vill strida mot. Det verkar vara i princip allt. Att få döda andra, verkar vara ett mål i sig.

Jag började fundera lite på detta utifrån mitt intresse för andravärldskrigshistoria och lite om Sveriges roll där. En tid då Sverige verkligen vände kappan efter vinden. Kanske är det därifrån vi fått vår medgångs filosofi, att inte stå för något, förens segrare är utropad. Kanske är det därför vi idag ser så mycket extremism, för att ledarskapet inte är tydligt. Kanske är det också därför vår ledning inte kan hantera den situation landet själv befinner sig i?

Tänker på de orden TAXI-chauffören sa: ”Ni svenskar protesterar aldrig mot något, ni bara tittar på och tycker synd om!”

Det är en rätt bra analys fångad i en mening. Det är inte så vi bara tittar på och tycker synd om det som sker utomlands. Samma sak gäller inom landets gränser. Frågan är bara vad och vem som prioriteras?

Det finns ingen egentlig ledning som tar tag i och försöker vända den trend som startat. Stefan Löfvén sa för några år sedan, efter valet 2014: ”Nu är det jag som har makten och när jag gör något, så gör jag det på riktigt!”

Nu vet vi hur det har gått. Det finns uppenbarligen människor i landet som tycker utvecklingen är bra. Själv tycker jag det inte. Det största problemet som jag ser det är otydligheten och den enorma bristen på ledarskap. Det märks att vi styrs av facket. Det handlar mycket om konfliktorienterad ”kommunikation” där man utser syndabockar istället för att lösa problem. I sin iver att peka finger glömmer man att också samtidigt inse att man själv kan vara en stor del av problemet i sig. Problemet i detta fall är som jag ser det, är bristen på att kunna ta in verkligheten och samtiden. Man blundar för det mest uppenbara och använder konflikten som en väg i att slippa debattera verklighet.

Människor som inte är smittade av partipolitisk indoktrinering, ser möjligheten i demokratin, att få en förändring. Här finns det öppningar för alla möjliga strömningar och inofficiellt ledarskap, extremism och allmän håglöshet. Något som skapar medlöpare och antipati.

När allt handlar om ”makten”, vem som säger vad, vem som pratar med vem och att sätta mindre smickrande epitet på sin motståndare, så blir ledarskapet allt mer otydligt. När någon ska påvisa sin egna makt, gör det medmänniskan maktlös i mångt och mycket.

Är det verkligen en väg att leda ett land?

Är det inte meningen att man ska lyfta landets invånare till att vara självförsörjande, se till att de får skydd och rättvisa, samt vård och utbildning?

Själv anser jag att vi inte har någon ledning eller ledare, som är demokratiskt vald. Dessutom saknas det rejält med kompetens inom flera områden. Det handlar mer om personer som drivits upp att ha åsikter istället för kunskaper, i en miljö där val av åsikt och ”värdegrund” är viktigare än kunskap. Detta appliceras också i ledande funktioner. Resultatet är att vi har ett gäng fösare som föser de röstberättigade framför sig, men då öppnas också möjligheten att det splittrar landet. I ett ambivalent ögonblick i att inte våga ta ställning, så fylls det ögonblicket av många som vill leda på sitt sätt. Otydligheten är splittringens moder. Sedan blir man förvånad och uttrycker allvaret i att människor använder demokratin till att inte bli otydliga och flata. Det är helt fantastiskt, att inte ens kunna se tillbaka på sitt eget värv, samt sin tankegång och kunna se vad det lett fram till. Man fortsätter i samma spår och vi kan plocka rätt många saker ur historien där samma ”ism” som idag lett landet och gjort grova felbedömningar. Men istället för att omvärdera så gör man mycket mera av samma sak. Jag vet inte vad man förväntar sig ska hända, mer än att man dränerar landet på ännu mer pengar och engagemang för landets väl och ve. Det sprider en ännu större maktlöshet i landet, där medlöpare skapas. Eller som Albert Einstein en gång sa: ”Det första tecknet på vansinnighet är att göra samma sak två gång och förvänta sig olika resultat!”

Jag funderar också på detta med ”Värdegrund”. Tydligen så är den Regerande värdegrunden den ”riktiga”. Ser vi till resultat av den är jag ytterst betänksam över hur man värderar människan.

Man säger sig stå på de svagas sida, men hur ser det ut i landet idag?

LSS, vem drog in det?

Pensionerna, som människor lovats att få en garanterat bra ålderdom, hur hanteras det? Sjukvårdslotteriet?

Försäkringskassan som en gång var vårt försäkringsbolag, blev 2005 en myndighet som började jaga de sjuka istället för att rehabilitera. Från 2020 ska tydligen de också frånta läkarna deras kompetens att sjukskriva.

Polisen, Tullen och försvaret som ska skydda oss, gör tandlösa och människor som gjort sig hemmastadda här och bidrar med jobb, utvisas till förmån för de som begår brott för att få stanna. Skolan används som ett argument i debatt för att vinna föräldraröster, istället för som en utbildningsplattform där lärare får vara lärare.

Istället vill man satsa på ett prestigeprojekt, med snabbtåg. Något som de flesta med någon form av kunskap i ämnet, dömt ut. Givetvis inte de som förväntar sig få en rejäl hacka av skattemedlen för att de kan få vara med och bygga.

Det pratas om bristen i kompetensförsörjningen. Det verkar vår Regering angripit genom att starta en inkompetensförsörjning, kanske rent av för att legitimera sina egna brister. Idag har våra läkare som studerat medicin och dess verkningar i åratal, rätten att bedöma en människas arbetsförmåga, något som finns inom deras kompetens. Med den organisation man nu eftersträvar ska den kompetensen ersättas med inkompetens då enskilda tjänstemän på Försäkringskassan ska ansvara för detta.

Kan tänka mig att det är ett led i den socialism som man vill ska genomsyra landet, som liknar den kommunism jag på avstånd betraktade under 70-talets Sovjet, där en fernissa skulle målas över landet för att påvisa systemets storhet. Där sattes oliktänkande i fängelser eller blev förklarade psykiskt sjuka. Här ligger vi idag inte långt efter. Där hade de KGB och GRU, vi har Försäkringskassan.

Kan tycka att det vore enklare att förbjuda sjukdom och helt enkelt lägga ner Försäkringskassan, när den ändå bytt skepnad från att ha varit försäkringsbolag, till att bli en antipatisk uppfostringsanstalt.

Det finns mycket att ta tag i. Frågan är bara vem det är som kommer vinnande ur denna situation vi har i landet idag. Jag hoppas på det Sverige som stod upp för frihet och jämlikhet. Vi har mycket extremism som blossar upp, både till höger och vänster på den politiska färgpaletten. Själv kan jag tycka att den extremism som vi lever med just nu, som innebär att vara styrd av den mest otydliga och okunniga Regering, är illa nog. Den verkar inte vilja förstå sitt uppdrag, utan skyller ifrån sig, vägra ta ansvar för sina handlingar och belasta landet med mer kostnader utan att sanera i de system som är ineffektiva och rent destruktiva.

Det kanske största beviset för att man främjat sig från verkligheten, är att man nu höjt pensionsåldern för oss ”vanliga människor”, men inte för sig själva. Politikerskrået. Stefan Löfvén har pratat mycket om att hans politik är för den ”vanliga människan”, dvs den ska inte drabba honom själv. Som värnskatt, pensionsålder mm. Det är märkligt hur de grundläggande värderingarna förändras hos en människa, som ges makt. Helt plötsligt är de platta organisationerna och spridande av makt, inte lika viktiga längre. Lite socialism i ett nötskal.

”Det finns inget riktigt bra sätt att styra ett land, men demokrati är det minst dåliga!”

-Winston Churchill

Demokrati kan nyttjas eller utnyttjas. Nyttjas den kan det bli riktigt bra, men utnyttjas den av makten så blir den en börda, när människor görs maktlösa. Det kan ske öppet eller lite dolt genom olika finter och avledningar där man pekar åt ett anat håll. Men det är också människan både möjlighet och kanske skyldighet att bevaka hur demokratin används. Vi kan inte lägga det i knät på de styrande eller ens vår Public Service.

”Everyone looking for a new Jesus!” Nu finns det en sådan, som binder många människors förhoppningar om en bättre framtid. Men man kan inte gömma allt bakom en miljöaktivist vars mål verkar vara att få alla att kanske göra det minst fruktsamma när det gäller åtgärd, att strejka. Vem ska då jobba för klimatet?

Verkligheten pågår på så många plan att det behövs även ledning inom alla dessa. Det är tragiskt att det gått så långt så att man måste åka TAXI för att få höra hur sjukt vridet detta land blivit, där vi alla är flata medlöpare som inte ställer sig upp och säger ifrån. Nja förresten inte alla då, några utnyttjar bristerna för att skapa sina egna samhällen, på bekostnad av vår trygghet. 
I Sverige och runt om i världen rasar strider, inte alltför sälla med svenska vapen. Vi sväljer ner nyheterna med lite Pizza och Cola, och lutar oss tillbaka med en fil på Netflix, samtidigt som våra ledare diskuterar färgnyanser och ger sig själva en bra pension. Livet går vidare!