Det första offret i ett krig är sanningen...
Med detta sagt så kan man väl konstatera att vi just nu befinner oss i ett krig och inte en valrörelse.
I år verkar det vara mer än lovligt tunt med budskap om hur sittande Regering vill hantera landet i händelse av ett fortsatt förtroende. Eller makt, som de väljer att kalla det. Allt har de senaste åren handlat om att försöka springa ifatt tiden, mörka skandaler, muta sig till en högre position i FN men framförallt att peka finger. Man har snart sagt definierat varenda nu levande person som inte röstar på S, som Nazist eller rasist. Eller åtminstone kollaboratör med dessa. Allt för att man verkar vilja säga: "Vi är i alla fall inte lika dåliga som dom!" Som om det skulle vara ett bra argument för att förblindad av maktbegär, kunna få förtroende.
Man vänder sig till "vanligt folk", men berättar inte för oss vilka det är. Ett obehagligt sätt att segregera landet genom att med en luddig uppdelning som kan flyta lite hur som helst, splittra landets befolkning. Allt under parollen "Ett starkare Sverige". Lite av det klassiska, härska genom att söndra.
Man har mött tydlighet, något som SD varit bra på och numera också M. SD har troligen skördat mängder av framgångar på att blivit utfrusna ur olika sammanhang, så de har aldrig behövt synas ordentligt offentligt. Bara genom fingervisande. Att de bara kunnat peka med hela handen på de stora problemen och därmed blivit behandlade på samma sätt som alla som pekat på groende problem som borde åtgärdas, har nog bara stärkt de som börjat känna sig vilsna och i utanförskap i det land de lever. Hade man vågat föra dialog och samtidigt erkänna de brister som faktiskt finns, tror jag man hade eliminerat ytterligheterna.
En krigslist är att smutskasta sin motståndare i debatter, något som är otroligt tröttsamt att lyssna på. Ett annat sätt är att skriva felaktig information på främmande språk, i hopp om att ingen ska upptäcka det. Visst har tilltaget blivit fördömt även internt, men man undrar lite hur det kan komma sig att det utförts och även spridits av flera representanter. Har lögnkulturen spridit sig så djup i organisationen att det inte längre finns gränser hos medarbetarna?
En tredje krigslist kan vara att attackera och försöka fånga de som står i ingenmansland. I detta fall barnfamiljer. Frågan är om det är de som är "vanligt folk" och ska få det bättre, eller om de måste köpas för att sedan få betala sitt medlemsskap i någon form av höjd avgift eller skatt. För semestern måste betalas. En annan fråga om detta är om utspelet är feministiskt, solidariskt eller jämlikt? Med tanke på att vi redan har världens mest generösa föräldraförsäkring, så kan man undra om det inte fanns andra grupper som var i behov av solidaritet. Fast de kanske inte är lika röststarka.
En annars stark röst är Margot Wallström, som numera skrivit en bok om hur man för en feministisk utrikespolitik. Det är bra att hon skrivit en bok, funderar bara på hur hon haft tid. Det fina med denna bok är att den utgör ett facit för resten av världen i hur feminister ska göra när de bedriver utrikespolitik... Det är tyvärr inte så ovanligt att den interna synen på sig själv inom Regeringen är något överskattad och man ser sig själv som lösningen på världens problem. Frågan är bara om resten av världen ser på vår Regering som ett föredöme? Men det är bra med boken, kanske kan den vara ett komplement till ev kommande KU-förhör.
En som verkar fattat detta med gränsdragning mot "vanligt folk" är Isabella Lövin. Hon pratar med panik i rösten över klimatet och bristen på skatter där, men drar det bästa ur fordonsparken och resevalet för egen del. Det är kanske så de ökade skatterna ska nyttjas, så att "ovanligt folk" får fördelar.
Miljön är viktig och jag tror de flesta har förstått vikten av att arbeta för miljön. I Sverige har vi ett relativt bra miljötänk även om det finns mer att göra. Vi verkar vara inne i en klimatförändring, något som har hänt tidigare här på jorden. I samband med jordbävningen utanför Indonesien, 2004, där den förödande Tsunamin blev ett resultat av jordens kraft, rubbades även jordaxeln. Då gick man samlat ut och berättade att detta skulle påverka klimat på oöverskådligt sätt. Precis som det skett tidigare. Det kan vara en bidragande orsak till hur det ser ut idag. Självklart måste vi minska miljöförstöringen, samt göra något åt överbefolkningen som också är en stor bidragande orsak. Men dessa frågor är det ingen politiker som vill ta i, de gäller också globalt och har väldigt lite med våra skatter och el-cyklar att göra.
Såg ett klipp med Jonas Sjöstedt där han vill upphäva allt ägande i Sverige. Det är samme man som hyllade Venezuelas regim. När vi nu vet hur det gått där och i alla kommunistiska länder, så är det märkligt att han har så pass mycket stöd, kan jag tycka. Men om man lyssnar på vad han säger så blir man lite nyfiken på hur han tänkt att detta ska fungera bland människor. Kooperativ i all ära, men vad händer med arbetsmarknadens lagar LAS, turordningsregler vid uppsägning, mm. Hur fördelas medlen när de olika personligheterna utkristalliserar sig och någon tar betydligt mer ansvar än de andra, några är bättre på att producera och några är bra på att titta på? Hur kommer det att fungera då någon vill byta inriktning på bolaget och kör sitt eget race? Framför allt hur kommer det fungera när det inte finns någon att skylla på?
Själv tror jag inte på gränslöshet som detta bottnar i.
Jag tror att landet skulle må bra av tydlighet och långsiktighet. Helst utan inflytande av extremer på vänster som höger kant. Problem finns och måste identifieras och lösas där de är. Att stoppa huvudet i sanden och vifta runt med stjärtfjädrarna i hopp om att ingen ska upptäcka ditt prekära läge, är inget bra sätt att leda landet. Vi kan inte leva på endast stora utgifter det måste ges möjlighet att även tjäna in och leva på inkomsten både för enskilda och företag. Det måste finnas plats för både "vanligt folk" och "ovanligt folk" om man säger sig gilla olika.
