Vardagsmat för intolleranta.

Satt på en lunchrestaurang för ett par veckor sedan och väntade på min Grekiska sallad. Njöt av utsikten och samtidigt fick jag insikten av hur svårt det kan vara för en del människor att anpassa sig efter verkligheten och se att det finns människor runt om en som har andra behov än vad man själv har.

Restaurangen med vyn ovan, hade en utedel där jag satt, samt en inomhusavdelning där det var tomt. Jag var ensam gäst på denna något blåsiga terass. Njöt av Medelhavsklimatet med både temperatur och vind när jag inväntade lunchen. Innan maten hunnit serveras, dök en svensk familj upp och satte sig vid bordet bredvid. De började genast klaga på att det blåste, inget ovanligt när man sitter ute på en ö, men det var besvärande för dem. Att välja att sitta inomhus var inget alternativ utan de krävde att ett par plastskynken skulle vevas ned för utsikten.

Själv var jag emot det och påtalade att alternativet om inomhusbord kanske skulle passa bättre om de inte trivdes på terassen på samma sätt som jag.

Här fanns det nu två alternativ som skulle kunna gagna två parter, men på något sätt uppenbarade sig den intolerans som jag så ofta ser här i Sverige. En intolerans som verkar sprungen ur Jantelagen. Istället för att anpassa sig efter verkligheten och välja det alternativ som passar bäst för det egna behovet av vindstilla, kräver man att verkligheten skall anpassas efter de krav man själv har, för att ingen annan ska få en fördel av sitt val.

Resultat blev att plastskynkena åkte ner och lunchen fick insupas ackompanjerad av två slamrande presenningar i någon form av diffust genomskinligt material. För blåsten slutade inte med nämnda åtgärd. Det som kunde blivit en win-win situation med två distinkta alternativ, blev nu en förlust för båda parter. Det blev även en förlust för flera eftersom mekaniken till det ena plastskynket havererade och det blev kvar under hela den tid jag var där. Men mannen som var den mest drivande i familjen, verkade väldigt nöjd med att ha "vunnit", efter att ha satt sig med ryggen mot utsikten.

Själv har jag svårt med denna intolerans. Förstår verkligen inte behovet av att sabotera för andra, samtidigt som man även gör det för sig själv. Men det verkar vara mer eller mindre en folkrörelse här i landet, där avundsjukan och missunnsamheten skall vara rådande. Jag tror vi skulle må bra av att lätta lite på detta och låta människor vara som de är och få ha sina val fria utan att de ska anpassas efter någons exakta vilja och tolkning om "rättvisa". Rättvisa borde väl bottna i att ge alla möjlighet att i största mån kunna få sina behov tillfredsställda och inte dikterade av någon. Särskilt när kostnadsfria alternativ finns, som att välja på att sitta i blåsten eller inte.