Sanningar och lögner i maktens tjänst.

Läste en krönika i Aftonbladet av Jan Scherman om hur han ser på reklamfinansiering ihop med nyhetsrapportering och om hur han anser att just högerpopulism gynnas av den nära rapporteringen. Hur skandaler får ett omvänt resultat i förhållande till vad utfallet borde vara. Det berättas om reklamintäkter som var större när man visade Trump på CNN, än när Clinton visades. Hur nyheter sprids via klickningar och lögner blir sanning mm mm. Artikeln i sin helhet bringar kanske inga nyheter i sig trots att han själv verkar rätt nöjd med att kommit på dessa sammanhang.

Inom sitt långa arbete inom media borde väl Jan ändå förstått nyhetsrapporteringens maktfunktion. Media ska granska makten, men det innebär också att media har mycket makt och att den som äger media har möjlighet att påverka makten. Det borde om inte annat i hur det planerades att skydda media under kallakriget, då det ansågs riskfyllt om den lede fi fick grepp om rapporteringen och innehållet i det, innan ett angrepp skulle genomföras. Vilka risker det fanns för desinformation och spridande av kaos i samhället. Därför var det av största vikt att hålla nyhetsrapporteringen fri från intrång och påverkan.

Men var det verkligen så att nyhetsrapporteringen var opåverkad? Visst vi hade ett generellt presstöd som betalades ut, men garanterade detta att pressen var neutral och bara berättade fakta på ett objektivt sätt? Den S/LO-ägda A-pressen, var knappast neutral. Inte heller andra medier var oberoende av sina ägare och deras krav. Alla sålde också reklamplatser och hur neutralt man förhöll sig till dessa, kan vi bara gissa. På senare tid har även Public Service, SVT, blivit ifrågasatt om hur neutrala de egentligen är., så neutralt finansierade som de är. Det framgick när Janne Josefsson granskade extremvänstern. Frågan är hur vänsterpopulism har gynnats genom åren av detta? Den frågan ställer sig inte Jan Scherman. Kaos och desinformation kan fortfarande skapas av media som rapporterar utifrån sin egna agenda istället för "oberoende". Därför är det av största vikt att källgranska och söka mer info än att blint tro på alla artiklar eller inslag.

Det har alltid varit viktigt för makthavare och de som söker efter makt att kunna nå ut med just sin information till samhället, gärna ostört, det var i stor utsträckning därför vi kristnades en gång i tiden. Ett praktiskt medel för att statsapparaten skulle kunna nu ut med sitt budskap via kyrkan. En plats där alla mer eller mindre tvingades samlas. Frågan är hur neutral rapporteringen var då? Skiljer sig den från idag?

Idag när möjligheten finns att själv söka fakta, så blir kanske nyhetsrapporteringen mer underordnad. Underordnad på så sätt att det krävs mer skrämmande  eller konstigare rubriker och händelser, för att fler ska söka sig till den generella rapporteringen. Journalistiken blir lidande och scoop ska göras av varje upphittad fjäder. Fokus flyttas från saklighet till marginaler, allt för ekonomiska vinster och karriärmöjligheter. Kanske är det detta som märks för pressen, att de börjat tappa greppet om sina läsare. Kvar blir de som blint tror på allt som skrivs och sägs. En marginaliserad massa som inte har en naturlig plats i det öppna debatten mer än som extrembudbärare.

Dåliga nyheter säljer! Det är väl ett känt begrepp. Människan delar oftare dåliga nyheter och trevliga aforismer, än tvärt om. När jag själv surfar på sociala medier, så är det idag t.ex otroligt mycket artiklar om hur SD kan jämföras med Nazister. Det är artiklar, bilder och små filmer som fladdrar förbi. Man marknadsför SD som varumärke så ingen kan väl undgå att känna igen detta. Problemet är bara att allt de säger inte är varken Nazistiskt eller vanlig galematias, utan det finns en del klara analyser som ingen vågar ta debatt om. Analyser som många kan identifiera sig med. Så frågan är vad som är mest tilltalande, en rabiat motståndare som pekar med hela handen och kallar någon vid skällsord, eller den som talar klarspråk oavsett innehåll? Det innehåller också en del vänsterpropaganda. Propaganda är ofta av ett mer extremt snitt och fungerar trolige sämre som identifikationsmärke, mer än för de som redan är "rättrogna".

Själv är jag emot både höger- och vänsterpopulism. Jag fick en fråga av SIFO under sent 90-tal. Det var angående svensk press och jag fick frågan om vad jag önskade av denna: "En fullständigt objektiv rapportering" -var mitt svar. Han som gjorde intervjun kunde inte hålla hånskrattet tillbaka och sa: "Vem skulle finansiera den?"

Kanske var han den som klarast beskrev hur pressen fungerar, det finns ingen "fri press", för ingen vill betala för spridningen av nyheter som den själv inte varit med att utforma innehållet av. Alla rapporterar vinklat utifrån en bild som är förutbestämd, ofta av politiska skäl. Så därför anser jag att kravet på och granskningen av vår Public Service, ska vara extra hård.

Källgranskning är också något som är intressant. Det borde kanske allt oftare finnas källhänvisningar angående nyheter. Särskilt när det gäller "andra- och tredjehands nyheter". Jag har för mig att det var Joseph Goebbels som sa: "Säger du en lögn tillräckligt många gånger, så blir den sann". Det är något som nyttjas av styrd media i propaganda syfte. Man skapar skandaler ur ingenting, för att påverka maktens boning, istället för att granska under faktainhämtning. Att leverera svart/vita nyheter är därför ett lätt sätt att få människor som inte är alltför nogräknade med källkritik, att bli ett verktyg för spridning av osanningar/halvsanningar och propaganda.  Detsamma gäller när man vill döda en debatt, att skicka in ett svartvitt tänkande utan någon som helst känsla för nyanser och kunskaper i ämnet.

Sanningar och lögner sprids utan urskiljning i maktens tjänst och pengar kommer ägare till nytta i alla läger. Det som är spännande är att Jan Scherman kommit på det först nu.

Är vi immuna mot världen?

Det är kul att resa och emellanåt försöka se skillnader och likheter mellan länder. Alla har vi olika förutsättningar och villkor, både som personer och länder emellan. Jag reser gärna, reser i verkliga livet, i litteratur, kartor och allehanda informationsmaterial, för att bilda mig en uppfattning om hur livet ter sig på olika platser i världen och blir upprymd av att det finns så många olika sätt att leva på.

Det är intressant att möta människor och få höra deras syn på livet och villkoren för just dem. Något av det roligaste som finns är att åka TAXI och få höra chaufförernas syn på tillvaron. Några av de absolut roligaste TAXI-resor jag gjort har varit i London, där vi diskuterat allt från vattenavledning till migration. Det är också roligt att höra människors utgångspunkt i resonemang och med vilken attityd slutledningar dras. De mest intressanta är de som vågar se utanför sin egna safty-zon och som med lateralt tänkande kopplar system till människors behov, förutsättningar, men också tar saken till ett större perspektiv och ser till en långsiktighet med försörjning för flera och vågar ta ansvar för detta och förstår att de är en del av detta och dunet som bara belastas andra.

Det är även spännande med de människor som vågar prova sina idéer och ta ansvar för både sig själva och andra genom sitt företagande. Människor som vågar se bortom de attitydsmässiga gränser som ofta råder. På vissa platser i världen är detta en förutsättning för fortsatt levnad, medan det på andra platser ses med stor skepsis. Sverige tillhör det senare skulle jag vilja säga. Här är vi inte särskilt generösa mot de som vågar prova. Lyckas de också, så är det nästan ännu värre och ett svek mot "alla andra".

Det är också intressant att se hur olika människor hanterar och ser på resurser av olika slag. Vissa vill snabbt göra slut på alla resurser medan andra ser till en återväxt, ett system som håller över tid. En annan spännande infallsvinkel är att se hur människor värderar sin egna insats samt hur de hanterar den gräns som förr eller senare måste sättas för när hjälp ska sättas in. Gäller det för människor i nöd, eller för att jag känner det nödvändigt att just jag tas om hand?
En tredje kul del att titta på är hur olika människor prioriterar sina tillgångar och vad de ser som tillgångar. Vissa bränner allt på en gång medan andra kan spara. Här är det inte särskilt ovanligt att avundsjuka dyker upp. Det ruskiga i Sverige idag är att just avundsjukan skall användas för att begränsa människor från personlig rätt till ägande och utveckling, till förmån för likformighet.

En fråga jag ställt mig så många gånger under mitt liv är; Varför skall vi vara så förbannat lika i just dethär landet? Vi precis som alla andra, har olika förutsättningar och det bästa vore väl om människan fick förkovra sig på det sätt som den är bäst på, inom ramen för svensk lag. Jag tror vi måste acceptera att alla inte är vana med den extrema fyrkantighet som råder i detta land. Vi måste nog både förstå och acceptera att det idag tillkommer mängder med människor som inte är formstöpt födda i det som kallas svenskhet utan ser världen från sitt perspektiv. Där gäller det att implementera svensk lag utan att gå för lång och ta bort deras människovärde utan låta dem bidra till samhällets byggnad med deras erfarenheter.

Idag när digitaliseringen gör alltfler människor arbetslösa, så är det intressant att jämföra hur länder brottas med sin arbetslöshet. Även stora migrationer och flyktingströmmar skall hanteras och det görs på olika sätt. Malta, ett pytteland i Medelhavet,  har tagit ett beslut efter sina förutsättningar. Det är ett land utan egna naturtillgångar, så man är starkt beroende av omvärlden för att få råmaterial. Men man är väldigt mån om att hålla mänskor i arbete och har då sänkt skatten på arbete samt arbetsgivaravgifter så de ligger på ungefär en sjättedel av t.ex Sverige. Man har då fått Europas lägsta arbetslöshet. Var du än vänder dig så söker man medarbetare och du kan i princip få ett jobb samma dag du söker. Man har fri sjukvård, mediciner och skola. Samt, de tar ett i förhållande till sin storlek, ett gigantiskt ansvar för flyktingströmmen till Europa idag. Man har valt en annan väg än Sverige och fått ett bättre resultat.

I Sverige idag, slår sig styrande för bröstet och vill visa sin bror duktig-sida.v Man visar hur ett land ska skötas. Ett land som i det mesta är världens mest extrema och tydligen inte heller i behov av försvar, trots att vi är världens skattkammare. Det är en attityd vi blivit matade med de senaste 70 åren. Man bygger skygglappar och murar mot obekvämligheter och pekar finger mot dem som påtalar bristerna. Vi ska lockas att tro att det är en drömvärld vi lever i, trots att man skapat en grogrund för ytterlighetsextremism. Man behöver bara öppna ögonen, så ser vi att bilden inte är sann utan det finns stora, kanske till och med episka, problem som vi måste agera för att komma till rätta med.

Visst det är knepigt när man lockats att under decennier tro att vi är skyddade mot allt och så plötsligt en dag behöva fundera på om vi inte är det. Vi är inte immuna mot världen, utan beroende av den, precis som Malta och alla andra länder. Därför är det hög tid att ta tag i förändringsarbetet och tänka om, så vi klara försörjning över tid. Till det behöver man troligen omvärdera sina egna beslut och se alternativa vägar. En attitydförändring är alltid svår att göra, särskilt i en grupp. Ofta krävs det att man vågar säga att det är nya tider och vi står inför andra problem än för 70 år sedan. Vågar man göra det så är man en bit på väg.