I Sverige är vi "trygga"!

Det är spännande med ord, ord som beskriver en vilja eller ett behov, men som i sin enkelhet egentligen inte betyder något som helst, så länge man inte definierar dem.
Trygghet, jämlikhet, rättvisa och solidaritet, är några ord jag tänker på och som används väldigt flitigt i tider som denna.

Vad de egentligen betyder är sällan helt glasklart, men de är bra verktyg att använda om man antingen vill förmedla sitt budskap om att man är den mest humana personen, eller om man vill belasta andra med skuld. Men fortfarande så är orden tomma, så länge de inte definieras. Det som gör allt runt dessa uttryck än mer spännande är att Sverige mer eller mindre är uppbyggt runt de tomma orden. Idag skulle man också kunna lägga till ett ord till som Sverige är uppbyggt kring: Kränkt! Kränkt som har sitt ursprung i de tomma orden som lovar men inte levererar. Resultatet blir kränkthet, "när alla andra bara tänker på sig och det bara är jag som tänker på mig!"

Tyvärr skulle jag vilja säga att det mer går åt det hållet i Sverige idag, att det lovas att bjuda på allt, men ingen står för något. Särskilt inte de som sköter prioriteringarna, de lägger alltid skulden på haverierna utanför sig själva, även om det är de som ger riktlinjerna och är den lagstiftande församlingen. Eller var, kanske man skulle kunna säga, nu när områden med egna lagar växer fram som ett resultat av en ickestyrning. Istället för att ta tag i de stora problem som vuxit fram pekar man finger på alla som belyser problemen, som om de är problemen i sig. På så sätt skapar man också ett rejält groende misstroende mot sig själv, när man främjar sig mot den verklighet stora delar av befolkningen upplever sig leva i.

Idag är styrande delar så desperata över resultatet av sin egna politik som är grunden till den otrygghet som många idag upplever, att de inte drar sig för någonting för att slippa diskutera verkligheten. Allt från att tysta kritiker och kalla alla som inte är inom den röda bubblan för Nazister, till att komma med utspel om att få hemkört från Bolaget för att helt vända bort fokus på de frågor som brinner att få svar på. Båda lika patetiska i sin desperation.

Men om vi går tillbaka till definitionerna:
Det har hänt fler än en gång att ordet "Trygghet", dykt upp i valrörelser. Man ska rösta på ett visst parti som ska trygga din pension, eller kanske göra det tryggt på gatorna ellr möjligen göra ditt jobb till en tryggad anställning, hur nu det ska fungera? "I Sverige ska vi vara trygga", har jag hört mer än en gång från olika politiska hörn och jag frågar mig då hur otryggheten kan sprida sig så snabbt i den verklighet jag lever i. Antingen så har politikerna misslyckats, eller så lever jag inte i Sverige. Det är väl så jag får se det. Med sittande Regeringsparti som leder VM i politisk opposition mot sig själva, så antar jag att i deras förklaring så är det naturligt att säga att jag inte lever i Sverige, eller i vilket fall som helst inte har rätt till den trygghet som de erbjuder sig själva. I mitt fall idag handlar det idag om att jag blivit bedömd att behöva vård, men erbjuds endast vård som inte fungerar och jag får istället betala den fungerande ur egen ficka. Vilket i sig då är osolidariskt eftersom jag då anses få en bättre vård än den vård som inte fungerar. Man bryter både mot Patientlag och Sjukvårdslag, men skulden är min när jag prioriterar min hälsa. Glasklart!?

Sverige är också ett begrepp som borde definieras. Vad är Sverige? Vad står Sverige för? Vem betalar Sveriges gränslösa agerande? mm.
Vissa hävdar att Sverige inte finns, men säger i nästa mening att i Sverige är alla lika men man gillar olika, för att sedan fortsätta med att hylla avundsjukan och misstro kunskap, för att landa i att höjda skatter är lösningen på alla problem.
Känns det klart så långt?
Sverige finns inte men ändå ska det styras på något sätt? Redan där startar den förvirring som skapat den oreda som bara ett oklart uppdrag kan skänka. Att leda landet verkar idag mer ligga i att med hjälp av odefinierade ord köpa röster som skapar en trygg värld för det som ska leda landet, men som ställer stora delar av befolkningen utanför denna trygghet. Distansen mellan den politiska ledningen och medborgaren ökar, istället för minskar. Något som är väldigt olyckligt.

Istället för att närma sig verkligheten skaffar man fram en ny ombudsman eller myndighet, istället för att våga ta en debatt om den otrygghet som systemet genererar och som ligger till grund för vilsenheten. Man glömmer sina gamla löften eller helt enkelt vänder dem ryggen och går i opposition mot dem, när det blivit viktigare att flirta med någon ny väljargrupp i det som kallas politisk prioritering. D.v.s när man tror sig fått med sig en grupp, blir dessa ointressanta och man vänder dessa ryggen för att köpa in nästa. För i slutändan finns det ingen som helst möjlighet att finansiera alla löften och vad som blir resultatet av agerandet, sopas ihop i en svekdebatt eller försöks gömmas undan under något som kallas verklighet.

Det mest spännande med detta är att de som vill debattera den verklighet som många upplever, fryses ut och blir kallade rasister och när detta inte tagit skruv utan gett omvänt resultat kallas de Nazister i väntan på att någon form av historisk koppling ska ge dem mandat att slippa ta en obekväm debatt om verkligheten. Under rätt lång tid har det varit upprop mot ffa SD, men i princip alla som ligger utanför den röda sektorn får sig en skopa ovett och kopplas till Nazism, när opinionssiffrorna är som de är. Lite onyanserat och primitivt, kan tyckas. Men människor vars fundament de själva stampat sönder, blir lätt primitiva i sitt agerande och har man inget fakta att komma med så går man direkt på personangrepp istället. Resultatet av detta, ser vi i opinionsundersökningarna.

Politik handlar kanske främst om prioriteringar och när en Regering via sina prioriteringar fått den konsekvens som råder i landet idag, skulle man lätt kunna säga att Regeringen via de uttryck de använder, visar hat mot sin egna politik som lett fram hit. Det har varit rätt vanligt genom åren och kanske därför man ofta går i opposition mot sig själva, vilket i sig ger ett förvirrat och förvridet uttryck, för medborgarna att förhålla sig till.

När politikerna inte tar verkligheten till sig och förstår vad trygghet betyder och framförallt, vilka olika betydelser det har hos olika individer, så blir det upp till individen att skapa sin trygghet, när den kollektiva sviker. På vissa håll i landet innebär detta att föräldrar förser sina barn med skyddsvästar, något som i sig visar hur fel landet styrts.

Då finns politisk vilja att förbjuda skyddsvästar! Som argument tillförs att det skulle indirekt vara brukandet av skyddsvästar, som ligger bakom det ökande skjutandet i landet. Själv tror jag inte för ett ögonblick att man använder skyddsväst för att leka någon form av live-shooting-game. Jag tror att de som skjuter, oftast skjuter för att döda. Att föräldrar väljer att förse sina barn med skyddsvästar är väl att välja den föga trygghet som går, nu när landet kantrats av vapenhantering och gängkrig i stor omfattning. Tror att det skulle vara bra om verkligheten för invånarna även spred sig i de politiska korridorerna, annars kanske vi snart får se ett förbud mot cykelhjälm, av samma anledning att de indirekt skapar olyckor. Kanske är det samma logik som ligger bakom att antalet Poliser minskat, att det är deras närvaro och inte frånvaro, som ökar brottsligheten och gängkriminaliteten?

Tryggheten kommer väl ändå ifrån att konkreta åtgärder görs och att man kan lita på ledningens tydlighet i åtgärder. Det pågår ett fotbolls-VM  Ryssland. Ett VM som den svenska Regeringen vill bojkotta, p.g.a. Ryssands antidemokratiska hållning. Jag ska inte skriva något längre om det, det har Patrik Ekwall och Marcus Birro redan gjort och jag håller med. Regeringen varken står för sitt ställningstagande eller visar tydlighet i sitt utförande. Precis som med Begler, knytblusar, IT-läckaget, mm mm. Men grattis Landslaget till Kvartsfinalplatsen!

• Jag vill bara påminna om en sak, nu när det förs en hatkampanj mot Polisen,eftersom  de beviljat demonstrationsrätt för NMR. Polisen är de som skall se till att lagar följs. Det är den lagstiftande församlingen som gör det möjligt för antidemokratiska organisationer att få demonstrationsrätt. Vänd er mot dem. Regering och Riksdag.
• Såg Jonas Sjöstedt igår i Almedalen. Jag önskar att Riksdagen kunde enas om att lägga budget med samma underlag och istället visa vad de prioriterar. Vi kommer aldrig kunna höja skatterna i den omfattning som Jonas brer ut.
• Vårdköerna: När jag själv arbetade som VD i ett vårdbolag fick jag av dåvarande Landstingsråd (S), information om att vi har en Jämlik och Solidarisk sjukvård i Sverige. D.v.s. i deras tolkning så var det mest solidariska att alla fick stå i kö.och skulle få samma vård. Det är ett sätt att se det. Ett annat kan vara att erbjuda högre vårdkvalitet och samtidigt göra den mer individanpassad för samma peng. Men det var inte politiskt intressant, utan en besvärande konkurrens mot rådande system.
• Det var också där jag stötte på motståndet mot vinster i vårdbolag. Vi var tvungna att prioritera vårdens kvalitet för att kunna expandera. Det innebar att vi kunde tjäna lite pengar att investera och höja konkurrensen i vårdkvalitet än mer via fortbildningar och utrustning. Vi kunde inte som Landstinget bara skrika efter mer pengar utan fick rätta mun efter matsäck. Den konkurrensen och synsättet föll inte i god jord i den organisation som hade monopol på att tala om vad vård var. Så man ville döda konkurrensen och också möjligheten för landet att få en bättre fungerande vård, genom att ta bort den möjlighet vi hade att bli än bättre. Stoppa vinsterna var alltså prio ett, då skulle konkurrensen dö ut.
• Om det skulle hjälpa med att peka finger åt meningsmotståndare hade opinionen redan vänt. Jag tror att de flesta vill ha styrning av landet, en styrning som grundar sig på den verklighet vi lever i. Då funkar det inte att stoppa huvudet i sanden och tycka synd om sig själv.
• Jag tror inte heller på Stockholmspolitik. Vi är ett avlångt land med stora skillnader i förutsättningar. Den informationen verkar inte nått Regeringen.
• Ett land med en Regering på pyspunka tappar snart all mark i förhållande till omvärlden.
• Jag tror tyvärr att det kan gå så långt att det blir SD som får uppdraget att bilda ny Regering efter valet. Tror inte själv att det är en bra lösning för utvecklingen av landet, men det skulle inte förvåna mig om Stefan Löfvén är den som står först i tur med mössan i hand och vill vara med. Han har redan tagit rygg på dem och det skulle rimma med "tydligheten" han visar.
• Glöm att vi är trygga i Sverige. När inga tydliga prioriteringar görs utan bara handel med röster, så kommer hanteringen av våra gemensamma resurser att inte räcka till den trygghet vi själva önskar.