Så blev det sådär jobbig igen. Politisk debatt i media och enskilda politiker tvingas uttala sig om det de helst inte vill varken se eller prata om. Resultatet blev ungefär så bra som man kunde vänta sig, inte alls. Våran Vice Statsminister Isabella Lövin gav sig på verkligheten och känner sig troligen kränkt som politiker, när verkligheten inte passar hennes verklighetsbeskrivning. Ett avgrundshål i Regeringen visade sig i blotta dagen, då Stefan Löfven gått ut med att Militär kan tänkas sättas in i förorter med problem, medan Morgan Johansson förnekade det helt. I alla fall initialt, innan han fått information om vad Stefan uttryckt. Tänker inte gå in på det närmare, eftersom Johan Hakelius har analyserat det debaklet så bra.
Att bygga ett fungerande samhälle är inte lätt. Till sin hjälp, eller stjälp, har politiker olika ideologier att ta fram för att presentera sina idéer om hur de vill att just deras samhälle ska se ut. Den stora problematiken med detta är de gånger verkligheten verkligen divergerar från deras syn och där befolkningen börjar uppleva en annan vardag än den som skapats i Riksdagshuset.
Vi kan nog utgå ifrån att ingen ideologi är något som passar alla, men vissa är kanske mer olämpliga än andra att försöka införa, då de bygger på att just alla måste tänka på samma sätt. Kanske inte bara tänka, utan agera och värdera utefter samma mall. Där tror i alla fall jag att vi inte kommer nå någon större framgång, om vi fortsätter på den inslagna vägen. En sak som verkar vara impopulär inom i alla fall Regeringskretsar, är självrannsakan och konsekvensanalys. Vet inte om det bottnar i den naivitet som uttrycks när man säger sig prata för "alla". Uppenbarligen har inte "alla" varken lyssnat eller tagit till sig det fina som skulle göra Sverige till ett paradis på jorden. I alla fall inte det paradis Regeringen vill beskriva.
Det kommer alltid att finnans kriminalitet, att tro något annat är nog att välja de allt för rosa/röda glasögonen när man betraktar sin omgivning. Själv tror jag det är av yttersta vikt att försöka se så nyktert och öppet på problemen, så att man också kan försöka nå en lösning på dem innan det gått fullständigt över styr. Problemen måste lösas där problemen är och ur den rot de sprungit, att försöka skjuta över problemet mot fungerande delar av samhället är troligtvis att skjuta sig själv i foten och underminera det som samhället bör byggas på. Så att föra krig om vinster i fungerande välfärd av ideologiska skäl, istället för agera mot utanförområden och kriminalitet, är en grov felprioritering. Viktigt är också att sätta dagens Sverige i det perspektiv som historien ger och förstå vilka beslut och politiska prioriteringar som gjort att vi hamnat där vi är idag. Det är något som har en väldigt lång historia i vårt land. En historia av politisk mörkläggning, påhittad verklighetsbeskrivning och dåliga beslut.
När man ser styrande politiker bli så desperata att de inte har något grepp över händelserna i landet och är besvikna på att verkligheten inte stämmer med deras egna beskrivning av densamma, så blir i alla fall jag djupt oroad inför framtiden. I synnerhet om den innefattar dessa person i ledande ställning. När deras ideologier fallit och samtidens samhället spräckt alla deras godhetsramar, så återstår extrema ytterligheter, är det verkligen bra? Visst är det märkligt att deras beslut inte har med resultatet att göra i den förklaring de ger?
Politik sägs vara konsten att beskriva den verklighet politikern vill se, inte den som finns. En lyx för ett fåtal som säkert skapat det avstånd som hela tiden ökar mellan medborgare och ledning. Om glappet mellan beskrivning och verkligheten ökar med de beslut de tar är det en varningsklocka så god som någon, att omvärdera sin ideologi istället för att dränera landet i jakten på en utopi.
Inte utan att jag funderar över vilka röster Regeringen funderar över att de kan köpa till nästa val och vilka som ska bekosta detta samt till vilket pris. Priset av att inte landa och agera i verkligheten utarmar landet och demokratin.
Om politiken inte bygger på verkligheten, hur kommer den då att fungera i praktiken?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar