onsdag 25 maj 2016

Vad är välfärd? Eller kan jakten på trygghet skapa otrygghet?

Det pratas mycket om hur välfärden skall säkras och hur viktig den är för vårt lands utveckling och status. Visst låter det bra? Vi har välfärd och det har inte ni! ...eller vad är det man vill säga? Det marknadsförs hårt men frågan är om ett så gränslöst land som Sverige, verkligen kommer att kunna leva upp till förväntningarna?

Det verkar finnas ett problem med välfärden, det är att den inte går att specificera! Vad står begreppet egentligen för och hur påverkar den mig? Vilka möjligheter ger den och finns det begränsningar i den?
Det enda säkra i debatten om välfärden verkar vara att den kostar en ofantlig summa pengar och är dessutom en gigant på lerfötter som inte verkar vara särskilt lättstyrd. Vid varje lönetillfälle och i snart sett allt vi gör, betalar vi till denna omättliga verksamhet som verkar vara det svenskaste som finns, en grå klump. Den grå klump som ska skapa trygghet.

Är det inte på tiden att vi åtminstone får en definition på vad välfärd är och vilken förväntan vi kan ha på den? Borde jag inte få ett bevis på att jag tillhör de välfärdsberättigade och därmed också få ta del av det jag finansierat under hela mitt yrkesverksamma liv? Samtidigt tror jag det skulle vara ett bra incitament för våra politiker, att se till verkligheten. Jag tror att det är alldeles för lätt att bli fartblind, när miljardsiffror snurras som bollar i ett tombola och när opinionssiffrorna viker så presenterar man bara en ny miljardsatsning i populistisk anda.

Allt verkar finnas i begreppet, i alla fall så verkar alla behov vi har från vaggan till graven finnas representerade i välfärden. Det innehåller vården vi behöver för att födas, bidraget våra föräldrar får för att de hade oskyddad sex, som säkert är en uppmuntran till mer sex. Märkligt då kanske att det finansierar preventivmedel och preventivmedelsrådgivning... Lite veligt kan man tycka!
Dagis, skola, studiemedel, sjukvård, tandläkare för vissa, socialtjänst, bidragssystem, rättsväsende, demokrati, pensioner, åldringsvård, begravning mm, mm. Men finns det där när jag behöver det?

Börjar man titta så är det lätt att förstå att det rullar ordentligt pengar i det som kan härledas till välfärd. Själv kan jag tycka att det är alldeles för lätt att dra på sig extra kostnader och permanenta fler utgifter, när så mycket ska ingå i begreppet välfärd. Vissa politiker uttrycker kontinuerligt vikten av att satsa ytterligare miljarder på olika verksamheter, utan att för den sakens skulle utreda vad som görs med de pengar som redan rullar och om det verkligen är försvarbart med mer satsningar. Just "satsningar" verkar vara ett populärt begrepp som räcker som argument för att få saker att hända. Därmed har man också tagit bort sitt egna ansvar för att se till hur pengarna används eller behovet av att prioritera.

Själv har jag haft förmånen att arbeta inom välfärden både under offentlig driven verksamhet, samt privat. Dessutom har jag arbetat inom den privata sektorn utanför välfärden, samt driver även eget företag. Jag har sett stora skillnader i styrning och resultat, samt attityd till varandras verksamheter.

På många sätt anser jag att det råder en osund balans och konkurrens mellan offentlig verksamhet och privat företagande. Där den privata industrin belastas hårt för att finansiera de offentliga utgifterna, utan att för den sakens skull få något i gengäld som underlättar intjänandet av skattepengar.

Inom företagande måste man hela tiden ta ansvar för sina inkomster och utgifter. Du kan inte ta på dig större kostnader än du kan finansiera, det är grundtanken och verkligheten. Det skapar också en tanke på morgondagen och en handlingsplan för sviktande konjunktur. Enkelt sett.
Den offentliga verksamheten drivs enkelt sett via den budget som ges och som är politiskt beslutad. Men det hindrar inte verksamheter att spräck sin budget och skapa finansiella hål. Dessutom har man den osunda delen där pengar måste förbrukas, för att inte riskera att få minskade anslag. Ett fullkomligt galet sätt att hantera ekonomi. Kostnadseffektivitet är inte ett begrepp som har särskilt hög status och miljarder spenderas på politiska hänsynstaganden istället för effektiv gärning.

Vid stegrande offentliga kostnader är det enligt sittande regering bara att höja skatterna, (eller som man idag vill kalla det: medfinansiering...). Den möjligheten gäller inte för industrin, som skall finansiera hela kalaset, att bara bestämma vem som ska betala sitt hittepå. Höjer man priserna så byter kunderna leverantör och industrier får lov att läggas ned eller flytta. Så ju mer utgifter och områden som skall finansieras av skattemedel, desto större risk är det att finansiärerna av systemet försvinner. Det är vad jag menar som osund balans att inte ta hänsyn till den verklighet som råder för den privata världsmarknaden.

Det finns ännu mer man kan lägga in i den osunda balansen och det är priset vi betalar i mänsklig felräkning. Vad jag menar är att de som t.ex. tror att de ska få den pension de för några år sedan blivit lovade, helt plötsligt får betydligt lägre pension eftersom förvaltaren (regeringen) använt deras ihopgnuggade pengar till annan verksamhet det anser vara viktigare. Detsamma gäller vård och mycket annat. Därför skulle jag vilja ha en specifikation vad som ingår i det jag betalat för, så jag också kunde hävda mina rättigheter.
Själv är jag lyckligt lottad att ha en sjukvårdsförsäkring vid sidan av vår välfärd. En sånär förhatlig försäkring som visar att det går att bedriva sjukvård på ett alternativt och effektivare sätt. Den kostar inte särskilt mycket i förhållande till den summa skatt jag betalar till vården. Skillnaden är att jag där får hjälp, medan jag inom den offentliga vården helst skall hållas på avstånd och borta från verksamheten. Den offentliga vården behöver varken mig som patient eller uppvisa ett resultat, till skillnad från försäkringsdriven vård. Så frågan är vad vårdetik är inom välfärden. En spännande sak är att jag fortfarande får betala för den offentliga vården oavsett min privata försäkring.

Jag betvivlar inte att regeringen vill gott efter de förutsättningar de har, men att försöka skapa den genomtrygga världen, öppnar man för en enorm otrygghet då finanserna inte räcker till. Man skjuter helt enkelt sönder den plattform vi ska vila vår trygghet på.

Frågan jag ställer mig är hur mycket mer vi skulle få ut av en verksamhet vi själva fick välja. Om vi fick behålla mer av det vi tjänar och istället t ex. fick betala egna försäkringar. Helt plötsligt skulle vi förmodligen bli intressanta som individer och nödvändiga för systemet på ett annat sätt än att blint betala mängder av pengar utan att veta om jag själv får någon del av dem. Vi skulle också tvingas att värdera de tjänster som idag är gratis och per definition värdelösa. Visst tvingas vi alla bli små "företagare" för att tänka på morgondagen, men med tanke på hur de offentliga finanserna sköts så skulle vi nog känna oss lite säkrare på framtiden och vad den har att erbjuda. Samtidigt skulle vi troligen få fler i arbete, stabilare företag och mer skatteintäkter till det som vi behöver gemensamt finansiera.

Så innan vi drar på oss mer välfärdskostnader än vi kan bära, är det nog dags att berätta vad vi kan vänta oss av våra satsade medel. Annars riskerar vi att en dag stå där med ett kollektivt skott i foten och utan att rätten till någon hjälp alls. Fortsätter det på detta vis, visar det sig troligen att all trygghet  vi betalat för, bara var en finansiering av kortsiktiga satsningar som slagit hål i den trygghetsvärld vi trodde fanns.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar