Det finns massor med ordspråk och aforismer, som med sin enkelhet försöker förklara ett svårare begrepp och göra det synbart. Läste idag en krönika i Expressen av Leif GW om Grekland och hans syn på krisen där, ur ett känt sagoperspektiv, Kejsarens nya kläder. Där en bluff avslöjas av ett barn som inte använder de vuxnas filter när det tittar på tillvaron.
Jag har skrivit om det förr, om hur jag älskat att resa med min dotter ända sedan hon var väldigt liten och fått se världen genom hennes ögon. Det har gett mig nya perspektiv på tillvaron. Allt handlar bara om att våga kliva ner från sin egna vuxna piedestal och för en stund se att det finns helt andra vinklar att se tillvaron på. Många gånger helt naket och klart. Ibland kan ett naivistiskt sätt att se tillvaron på vara väldigt befriande och det kan många gånger ställa den vedertagna synen på densamma, helt på huvudet.
Jag har arbetat med rätt mycket olika saker genom åren något som gett mig en inblick i villkoren för verksamheter. Igår kom jag hem från en vistelse på västkusten och hade med mig en inblick i hur det kan vara att ha de bästa förutsättningarna, men av troliga interna skäl, inte riktigt kunna ta vara på den potential som stället hade. Det är riktigt tråkigt att se och jag kan inte låta bli att engagera mig en smula när jag ser uppenbara brister som med enkelhet kan redas ut. Det är lite av det som ordspråket handlar om, att inte bita i den hand som föder en. Att kunna ta hand om och nyttja den potential man har och våga utveckla den.
Om jag relaterar just till den senaste vistelsen så kan jag som vuxen förstå det organisatoriska i att de propsar på att man måste checka ut innan ett visst klockslag och propsar stenhårt på det innan man ens checkat in. Men tittar jag med ett barns ögon så kan man fråga sig om de inte vill att jag ska ha kul och trivas där medan jag är på plats?
Passar man på att zooma ut lite runt detta så inser man också skillnaderna i villkor och potential vi har i de olika landsändarna i Sverige. Själv har jag förmånen att ha ett jobb som för mig runt i landet och jag har fått uppleva mycket på många olika platser. Jag älskar verkligen västkusten och vill gärna komma tillbaka dit varje år! Havet, klipporna och att få se horisonten gör mig gott.
Men det är också mycket annat som gör mig gott och det är att se allt liv som den svenska sommaren för med sig. På vissa platser kliver man ur huse, för att njuta av den svenska sommaren och allt vad den kan erbjuda. Det verkar som om väldigt många trivs allra bäst när de får bete sig "osvenskt" och vara uppsluppna, spontana och delaktiga.
Vissa ställen har förstått vikten av detta och nyttjat potentialen av vad sommaren, eller kanske för att vara på den säkra sidan, säga årstiden har att erbjuda. Man förstår att tillströmmande människor för med sig en utvecklings- och försörjningsmöjlighet. Att sätta käppar i hjulet eller visa intolerans mot detta, skulle vara att i det närmaste ta död på en stor inkomstkälla, massor med arbetstillfällen och socialt spirande öppenhet.
Men just synen på detta skiljer sig väldigt mycket från landsända till landsända, eller kanske mer ort från, eller kanske ännu mer från lokalt styre till lokalt styre. Det pratas mycket om turistnäringen i Sverige och hur den skall utvecklas. Man gör försök att marknadsföra Sverige utomlands, vilket är bra givetvis. Frågan är bara vad man vill marknadsföra, då mycket av det vi själva gillar är det som är "osvenskt". En annan fråga är hur vi bemöter den inhemska turismen och de som av olika anledningar, turistar i sin egna stad.
Jag har i många år varit väldigt kritisk till hur man här i min hemstad Västerås oftare begränsar möjligheterna för de etablissemang som kontinuerligt vill satsa på på turism av olika slag och erbjuda en mångfald av aktiviteter. Här verkar den lokala ordningsstadgan hellre förespråka begränsningar. Inte som i andra delar av landet som låter bygden leva upp under den korta tid som svenska sommaren infinner sig, innan vi alla mer eller mindre går i ide över vintern.
Har man en ambition och menar allvar med turism, så måste man våga släppa lite på tyglarna och förstå att det alla talar om som "osvenskt" kanske precis är det svenskaste som finns. Ett uppdämt behov av avslappning och livslust! Kan det också skapa arbetstillfällen och skatteintäkter så är det av godo till hela landet. Jag vet inte om man kan beskylla en myndighet för att sätta sig på tvären, för det är väl ändå människorna som arbetar där som fattar besluten. Besluten som begränsar möjligheterna till finansiering av den position de sitter på. Det finns givetvis lagar som måste uppfyllas, men när reglerna blir obegripliga och mer handlar om något konstigt rättvisepatos, där ingen ska få ha roligare än någon annan, kapas trovärdigheten. Dessutom faller mycket bra initiativ och skatteintäkter bort. Skatteintäkter som finansierar de myndighetsperson som som just står för de begränsande åtgärderna. Det är väl att bita i den hand som föder en!
Liv föder liv! Jag tror på det! Jag tror människor vill leva och turista bland människor och känna livet omkring dem i staden. Jag tror turistutvecklingen i en sovstad är begränsad. Vi behöver inte alltid vara så präktigt vuxna utan låt Västerås bli så där riktigt livligt Svenskt "osvenskt" och låt inspirationen och kreativiteten flöda. Lär lite av orter runt om oss i detta avlånga land. Det finns gott om idéer som kan röna bättre framgång än att bli stoppade i kanslirums damm. När man pratar med människor som berättar om sina drömmar och planer men samtidigt inte vågar satsa eller ens söka tillstånd för dem eftersom det känner en hopplöshet på förhand, så är det inte en bra miljö att varken utvecklas eller turista i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar