Det Sverige som fanns finns inte längre

Sverige måste hela tiden möta framtiden så vi måste  förändra oss och vår syn på både oss själva och omvärlden. Att försöka frysa en tid i dåtid och återskapa det Sverige är omöjligt.

När jag hör dagens debatter om Sverige och vår framtid i allmänhet samt välfärdssystemet i synnerhet, så slås jag av vilken otroligt snedvriden syn vi har på oss själva och vår välfärd. Tar vi bara ett sådant exempel som föräldraförsäkringen som vi fortfarande hör diskussioner om tvång om vem som skall ta ut dagarna, så är det lätt att sätta morgonkaffet i fel strupe. Vågar vi sätta vi det i relation till omvärlden och deras föräldraförsäkringar som inte är i närheten av vår, så har vi ett så makalöst generöst system att det är ren skam att höra hur det knorras om att det är för klent och hur man bäst ska kunna tvinga folk att ta ut vissa delar av det.
Har vi glömt vilken enorm möjlighet vi har som äger rätt till denna försäkring? I någon form av rättvisa och solidaritet med de som inte har några barn och kan ta del av det system de medfinansierar, så kanske det är på sin plats att bli lite mer ödmjuk inför landet vi bor i.

Ser vi på fler delar av den tjänstelevererande delen av välfärdssektorn, så har den
under decennier skrikigt efter mer resurser för att kunna leverera tjänster. Mer resurser via skatter och utlandslån har pumpats in men det förväntade resultatet av resursökningen har ofta uteblivit. När denna process pågått en längre tid, måste man som vän av ordning fråga sig om det verkligen är mer resurser som krävs?
Är det kanske rent av är bättre styrning och fråga om innehåll som borde efterfrågas?
 
Ingen skattkista är bottenlös och så länge man inte bryr sig om hur den fylls på eller hanteras, så riskerar den att utarmas totalt. Detta till priset av att fler och fler inte kan livnära sig på sina löner, samt att vi får klenare med företag som vågar satsa på fler anställda som i sin tur kan generera en bredare skattebas. Så att bara lova utan att ha försäkrat sig om en finansiering blir väldigt tunt.
Att vi fortfarande idag ser Stefan Löfven och i viss mån Jonas Sjöstedt lova miljarder till höger och vänster utan ett ord om meningen och styrningen av dessa pengar, är ansvarslöst i min mening.
Det verkar vara ett gängse sätt inom vissa politiska kretsar att se de gemensamma resurserna som sina egna spenderbyxor på tivoli där man fritt kan bjuda kompisar på både spunnet socker och karusell utan att tänka. Tar pengarna sedan slut så är det bara att höja skatten utan att tänka på hur det påverkar samhället i stort!

Det faktum att det idag är fler människor som klara sig på sin lön, betalar skatt och är i arbete, är en stor vinst för vårt samhälle och våra gemensamma resurser. Det ger också fler individer möjligheten att påverka sin vardag vilket också är en garant för demokrati. Så länge vi är bundna till bidrag så får vi en defensiv roll i våra liv och arbetar mycket för att behålla den livlinan, till skillnad från om jag bär en lön och gör allt för att utveckla den via mitt arbete. Därför är det viktigt att ha så många i arbete och oberoende av bidrag som möjligt. Därför är också alla jobbskapande åtgärder välkomna. Bara en politisk blind person kan säga att riktade åtgärder som ROT, RUT, sänkt restaurangmoms och lägre arbetsgivaravgifter för unga, inte har skapat möjlighet som hjälpt till att skapa nya jobb.

Om man nu inte vill eller kan öka skatterna för att tillgodose de höjda rösterna om mer resurser, vad gör man då? Ja, det har under många år funnits en mängd människor som sett bristerna i organisation, utförande och grundläggande ideologi för en fungerande arbetsplats, som vänder sig till kunden/brukaren/patientens bästa. Idéer för utveckling har funnits hos människor som brinner för arbetets skull, men som ofta i  stelbenta prestigefyllda organisationer med en frusen hierarki, så har dessa människor inte fått utrymme för sina utvecklande innovationer.
Under de senaste åren har man tagit tillvara den resurs för samhället som dessa personer är, och upplåter  helt enkelt till möjligheten att privatisera och till detta koppla ett fritt val för kunden/brukaren/patienten. Man ändrar hela inriktningen på systemet till att ses som en möjlighet, istället för ett krav och förmyndarstyrning.
När det gäller öppenvården, hemtjänst och äldrevården är det märkligt att man tidigare haft rätt att välja den du haft förtroende för att klippa dig, klä dig eller leverera din mat, men inte vem du får vända dig till när du är sjuk eller behöver hjälp. Detsamma gäller skolan, du har varit geografiskt hänvisad.
Visst allt kräver lite engagemang av den enskilde, men är livet så oviktigt så jag kan lämna bort initiativet och mina val till någon förmyndare? Det valet finns givetvis kvar också om jag väljer det, men vi måste låta vår granne få välja som den vill!

Det finns fortfarande problem i systemen med detta och det största är att det är Kommuner och Landsting som är både upphandlare och leverantör. Ett vansinnigt system där utveckling begränsas av den som inte vill bli utsatt för konkurrens. En grund till detta problem verkar vara att vi inte har den minsta tolerans mot varandras val. Varför vet jag inte, men gissa går alltid och min främsta gissning är Jantelagen som styrt vårt land i många decennier och som fortfarande slår igenom i både fackliga sållningar samt politiska utspel.

En annan debatt som förs är givetvis begränsningar. Det enda säkra kort som S haft i alla år är att begränsa istället för att möjliggöra. Visst är det lite märkligt att en före detta offentlig enhet som gått minus och gapat efter mer resurser, efter privatisering, kan höja sin kvalité, leverera tjänster på ett bättre sätt och samtidigt gå med vinst. Detta trots att de ekonomiska förutsättningarna i stort inte förändrats på mer än den punkt att det privata alternativet har en ökning av kostnader på förbrukningsmaterial på 25% på grund av ojämlika möjligheter till momsavdrag. Än märkligare är att de rödgröna vill begränsa den utvecklingen.

Alla inom S, LO samt även V, verkar vara i fullt medvetande om att vinster är det som driver och bygger företag, utvecklar idéer samt stimulerar innovationer. Det är sällan man hör de säga att folk skor sig och roffar åt sig i deras egna bolag, eller de bolag de har sina pensionsfonder placerade i, samt statliga och kommunala bolag. Dessa bolag kan få gå med hur mycket som helst i vinst utan att de kritiseras. Men tittar de på välfärdsbolag som lever under samma affärsmässiga principer som vilka bolag som helst och som satt erkänd press även på offentligt drivna enheter att lyfta sin kvalitet, är det begränsning och stopp det som ses som utveckling i rödgröna kretsar. Att få ut ett större värde ur varje satsad krona, är inget man vill ha. Kvalitén får stryka på foten för driftsformens skull. Alla som känner systemen vet också att kostnad för utveckling inte går att få via ersättningen utan måste komma ur vinst.
Jag kan förstå att man vill att de som tjänar pengarna i Sverige också ska ha moral att skatta i Sverige, men där gäller samma regler för alla företag ännu så länge. Att ta upp en debatt om det och de få företag som skattar utomlands, kan kanske vara mer fruktsamt för utvecklingen.
Att vi har företag som visar sig på en alltmer öppnad marknad och erbjuder välfärdstjänster även utomlands, är i och för sig en utveckling som kan vara intressant att följa.

Vi behöver företag som blir starkare och växer, vi behöver nyföretagande och innovationer och till det behöver vi en möjligheternas plattform. Att sätta stopp för saker går det att göra med ett enkelt beslut och ett datum, men att ge möjligheter är något som gror över en längre tid är svårare att direkt koppla till beslut och exakt tid. Framför allt så måste vi börja lära oss att se på att möjligheten finns och lita på att den blir kvar, annars är den nog få som vågar satsa både tid pengar och energi på att utveckla idéer som kommer både den enskilda och Sverige som land till gagn. Vi behöver bli mer aktiva och påverka både vår egna inriktning samt att hjälpas åt att bidra till våra gemensamma system, jag tror vi endast kan bli det genom att bli mer engagerade i vår utveckling istället för att passivt sitta och vänta på att Stefan Löfven skall ringa och erbjuda någon form av sysselsättning.