Vart vänder jag mig om jag inte vill ha krig?

Ja, inte till Sverige i alla fall om jag förstått SD och S rätt.

Envis som jag är så säger jag fortfarande att vi har det oförskämt bra här i Sverige. Oförskämt kanske är fel uttryck, mer oförtjänt kanske det bör vara. Då menar jag verkligen att vi verkar ha svårt att uppskatta hur bra vi har det och emellanåt blir fartblinda över hur det bör vara. Ibland verkar det som om allt ska vara gratis och serveras med dessert helst när jag ligger i soffan framför TV'n och konsumerar någon världsfrånvänd dokusåpa, som sedan dagen efter får hur mycket utrymme som helst i dagspressen.

Ok, överdrivet, men inte helt verklighetsfrämmande. I vissa lägen undrar jag om inte dokusåpor och allehanda spel håller på att ta över vår syn på verkligheten. Det verkar som om vi är mer måna om att på ett eller annat sätt tilldela varandra roller, som det sedan är upp till den enskilde eller även gruppen att försöka fylla. Vill man inte fylla den rollen utan vara en egen person/grupp och försöka styra sin egna utveckling, då är det lätt att bli bannlyst. Det blir mycket av "vi och dom" istället för "hej och välkommen, vad kan du bidra med?"

Ett synligt tecken på det är den förväntade växande flyktingvågen hit till Sverige. Vi har tagit emot flyktingar för och får bereda oss på att göra det igen. Att SD är emot detta och har vuxit sig starka via att ingen velat ta debatt med dem under många år, så att alla rasister, främlingsfientliga och allmänt oroade över invandringen, kunnat slå sig ihop och bilda ett antiparti, är minst sagt tråkigt. Ska man tro statistiken så är det ca 230000 av LO's medlemmar som sympatiserar med SD.
Kanske är det just den statistiken som skapat S utspel om att M som vill visa öppenhet och solidaritet med dessa flyktingar, nu beskyller M för att spela SD i händerna, genom att ställa välfärd mot öppenhet mot flyktingar. Så det av S kapade ordet solidaritet, vill nu M visa vad det betyder och får då kritik för detta.

Har jag förstått rätt så vill varken Stefan Löfven, Margot Wallström eller Magdalena Andersson satsa på flyktingmottagning utan utöka den redan mer än generösa välfärden för oss som har det oförtjänt bra redan. Vi som kan kosta på oss att klaga på fri skola, sjukvård, föräldraförsäkring. mm, mm. Visst finns det problem där, men problemen bör lösas där problemen uppstår och inte med mer omärkta resurser.

Har fått till mig från människor som sympatiserar med de som inte vill ta emot flyktingar, att det är bättre att satsa på bemanning på sjukhus mm mm. Det kanske låter som en bra tanke initialt, men varför har vi problem med bemanningen under semesterperioden?
Vi måste komma ihåg att vi internationellt sett ha en otroligt generös semesterlag, en semesterlag som kanske för den enskilde är väldigt bra, men för organisationer som måste ha öppet 24-7, kan vara en svår nöt att knäcka. Man måste lägga en bemanning som fungerar större delen av året och då kan det uppstå problem under de långa semesterperioderna, problem som inte skulle uppstå om semestern var kortare. Anställer vi så att det alltid är full bemanning under semesterperioden kommer det större delen av året vara en övertalighet. Har man arbetat på eller med arbetsplatser med stor övertalighet så vet man att det inte är en arbetsplats som genererar något gott för varken den enskilde eller organisationen. Därför är övertalighet ingen bra metod för att utjämna dessa problem.

Ser man till frustrationen över att vi inte heller kan läka alla sjukdomar, löses inte heller med mer personal, utan mer forskning som kan leda till framtida möjligheter att bättre ta hand om fler sjukdomar. Så att kategoriskt placera mer pengar i välfärden är inte alltid en lösning på alla problem, särskilt inte för den annalkande flyktingvågen.

Det är lite tragiskt att de som säger sig stå för empati och solidaritet, nu hänger sig åt opportunism och egoism. Men det verkar inte vara ett vanligt val vi ska gå till om några veckor, det är att rösta på vem som vann kriget. Krig har mig veterligen ingen egentlig vinnare och dess största offer är sanningen. Kanske är det just därför som S verkar vara emot flyktingströmmen för de kommer ur askan i elden, till ett nytt krig.

För det som borde stå som grundläggande val om utvecklingen av Sverige och vilken väg den ska ta, har helt kommit i skuggan av faktafel, stopp och begränsningar. För grunden är väl ändå å ena sidan som vi är inne på nu; individens rätt till beslut om sitt egna liv, utveckling och påverkansmöjlighet på sin egna situation i förhållande till staten, eller alternativet; statens inverkan på dina val- och utvecklingsmöjligheter samt begränsningar i påverkansmöjlighet av din egna situation. Två skilda ideologier helt enkelt, lite förenklat: "Hej! Vem är du och vad kan du bidra med?" eller " Vem tror du att du är?"

Valet är var och ens angelägenhet och själv kan jag bara hoppas att vi väljer en positiv utveckling och ett generösare synsätt och tolerans mot varandra och varandras olikheter och utvecklingsmöjligheter både inom landet och mot vår omvärld. Under Almedalstalet hyllade Reinfeldt 200 år av fred i Sverige. Demokrati kommer inte av sig själv utan det är många offer på vägen. För att hylla och hedra dessa offer tycker jag att vi borde få följa en nykter valkampanj från samtliga partier och slippa se och höra saker och uppmaningar som kan få människor att spåra ur av krigslusta. Större än så borde företrädare för alla partier vara.