Det har väl inte undgått någon att det är valår i år, till och med ett "supervalår". Val till Riksdag, Landsting och Kommun samt det redan avklarade EU-parlamentet. Att ta ställning kan vara svårt och alla partier gör det inte lättare med sina kampanjer och vilseledande uppgifter, som jag aldrig tror skulle passera konsumentköplagen fullt godkänt om det gällde reklam för t.ex diskmaskiner.
Många människor jag pratar med om valet är redan så trötta och uppgivna över den pajkastning som pågått under det senaste året att de tycker det är helt egalt vem det är som vinner valet. "Det blir samma smörja oavsett", brukar det låta. Men är det verkligen så? Läste just att Ulf Lundell haft det olidligt de senaste åtta åren och turnerar mot Alliansregeringen. Riktigt vad som gjort hans liv olidligt redovisades inte och det kanske inte alls har något med politiken att göra, bara att det råkat infalla en dålig period för honom samtidigt som en Alliansregering suttit vid makten. Det är inte allt för ovanligt att man i gammal god svensk anda vill ha någon att skylla på och många jag möter skyller precis allt på regeringen oavsett vad det gäller.
Lite patetiskt och avslöjande blir det, när det visar sig att man inte har en aning om hur vårt svenska samhällssystem är uppbyggt och i vilken bestämmande del ansvar kan krävas i olika sammanhang. Just här i Västerås har det varit väldigt tydligt i sommar med två stora händelser som gett stora avtryck; sop-"skandalen" och skogsbranden.
När jag pratat med människor om soplukten på våra gator och bostadsområden, så är det många som inte förstår att detta är en kommunal angelägenhet som styrs ifrån vårt Stadshus och det är ledningen där som bär ansvaret. Både det politiska och det operativa. Så att skylla på regeringen är lönlöst.
Om skogsbranden sas det att det var en skandal att Kommunerna kommer få fakturan för kostnaderna i samband med släckningsarbetet och ännu märkligare att de fått det som straff för att de kontaktat Staten. Räddningstjänsten lyder under Kommunen och det är helt klart att fakturan kommer ställas till berörda Kommuner. Regeringen var dit för att se vad de kunde hjälpa till med och har hittills lovat 300+60 miljoner kronor i stöd för Kommunernas extraordinära kostnader. Så här har staten gått in för att stötta kommunerna och inte tvärt om. Så hade man tagit reda på fakta innan man kritiserade så skulle man i alla fall ha faktagrundad kritik och tycker man det är ett svek med 360 miljoner i stöd, så får man väl argumentera för detta.
Under åren som gått har det också leverats fall om människor som hamnat i kläm mellan olika stolar på tjänstemannanivå, t. ex Försäkringskassan. Sådant är tråkigt och man hoppas att det faller tillbaka på den tjänsteman som bär ansvaret för just detta. Ser man till alla hanterade fall och ställer de i proportion till de som fallerar, så är det ändå som system ett bra resultat. Problemet är att inget system kan göras exakt skriver efter alla specialfall utan där måste tjänstemännens empati och förståelse för sitt uppdrag gripa in. detta har tyvärr fallerat i alla tider och kommer så göra eftersom vi alla är människor med våra fel och brister. Det betyder inte att det övergripande systemet är fel.
Känner man inte till hur det fungerar och som i vissa fall man inte ens vet hur man röstar, då kan det bli problem. Vet två fall i EU-valet där personer strukit en kandidat hos SD och lagt röstsedeln i kuvertet i tron att man röstar bort en person, ungefär som i Robinson. De förstod inte att de röstat på ett parti de inte sympatiserar med alls, med undantaget den personen de specifikt inte gillar. Inte alls smart om man som i dessa fall inte gillar SD.
Jag vet inte hur var och en värderar att vi verkligen lever i en demokrati, att vi lever i ett land där vi har det fantastiskt bra och hur de tror att det kommer sig att det fortfarande fungerar, när många har en syn på att allt är kasst utan att kunna precisera vad som är kasst. Är vi då verkligen värda en demokrati om vi behandlar den så ovarsamt? Ligger det inte lite på var mans ansvar att ta reda på hur saker förhåller sig innan man klandrar av rent fastlåst egen attityd?
Att gemene man kan ha svårt att sätta sig in i alla system kan jag ha viss förståelse för, men att politiker inte förstår ens de vanligaste systemen är mer skrämmande. Än mer skrämmande blir det när de använder sin okunskap i valrörelsen, till någon form av oetiskt röstfiske.
För någon dag sedan presenterade V en valfilm med den svårt cancersjuka skådespelerskan Kim Anderzon. Alla har vi väl någon form av relation till just cancer och det är en sjukdom som kan yttra sig på många sätt och vara väldigt olika i sitt förlopp och möjlighet att bota. Jag har själv levt med nära anhörig som gått bort i cancer och känt en stor desperation kring förloppet och det som blev det oundvikliga slutet just där. Man vill verkligen prova allt för att se om det hjälper.
I Sverige har vi en välfärd som innehåller vård, en bra vård och som övervakas av Socialstyrelsen. Den ska bygga på vetenskap och beprövad erfarenhet och Socialstyrelsen godkänner vilka behandlingsmetoder det är som skall användas. Det är något som även V borde känna till.
Att visa en film med en svårt sjuk människa som desperat sökt vård på ett privat sjukhus i Tyskland för att få alternativbehandling på, sådant som inte godkänts av just Socialstyrelsen och använda det som valpropaganda mot det rådande sjukvårdsystemet, är väl så smaklöst. Oavsett om Kim själv spelat in filmen eller om V gjort det, så borde de ha förnuft nog att inte använda den.
Jag hoppas för Kims skull att hennes alternativvård ger ett lyckat resultat, men så länge metoderna där inte är godkända för ersättning inom ramen för den skattefinansierade sjukvårdsystem som vi har, anser jag att det är rent beklämmande av V att använda denna valfilm, för det är inget som de kan lova att vi kan komma att få nyttja som gemene man via välfärden. Även om vi har en fantastiskt generös välfärd, så kan vi inte ograverat finansiera precis allt och alla metoder som gör anspråk på att hela oss. Skulle vi göra det skulle vi destrueras oss i den andra änden, den ände som ska stå för att finansiera det hela.
I dessa valtider pratas väldigt mycket om kostsamma reformer och bidragsystem och övriga satsningar på allt, men det är väldigt tyst om hur villkoren ser ut för de som ska betala notan. Det är företagen som drar in skatt, betalar skatt och avgifter och är de som ska ta ansvar för sina anställda och även försöka få in fler i arbete. Vad görs för att förenkla och underlätta där? Det skulle vara intressant att se en politisk valkampanj som tar hänsyn till den betalande sidan även om den i sig inte har rösträtt. För vi kommer inte kunna fortsätta bygga Sverige med alla dess invånare om vi inte ser till att behålla och utveckla företagandet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar